söndag 25 april 2010

L'Apéro (kort för Apéritif)

Nyinflyttade svenskan tyckte: Men så konstigt. Man bjuder in folk vid middagstid och så får de lite dricka och lite snacks och sen får de gå hem igen, utan mat. Och barnen då /Kråkan/ borde man inte göra mat till barnen iallafall? Nähä.

Tvåbarnsmamman med tio år i utlandet tycker: Så oerhört praktiskt. Man kan umgås på ett avspänt sätt utan att tillbringa dagen med förberedelser och kvällen med att springa mellan köket och matsalen. Man kan liksom testa potentiella vänner, och se om de är värda en riktig middag. Det är bättre än att bjuda in på fika (det är ju roligare att dricka sprit än kaffe). Man kan bjuda in folk spontant, eftersom man alltid har något gammalt bröd man kan slänga lite leverpastej på hemma samt vinflaska som maken kan slänga ihop en historia om som får folk att säga "Ja den måste vi ju smaka på" och därmed undvika att de inser att resten av vårt barskåp består av billig whiskey, en flaska Pommac, samt några flaskor direktimporterad polsk vodka.
Och barnen då? Barnen älskar L'Apéro. De slipper sitta still vid bordet. De får dricka JUICE. De får små-äta och slipper kokta grönsaker. Än sen då? Det händer ju inte varje dag.

Efteråt är alla nöjda. Eventuellt en ostmacka för att fullborda innan sängdags (brukar bli rätt sent trots allt), beroende på kvalitet och kvantitet på snacksen som serverats, men i de flesta fall behövs inte ens det.

Nu behöver man ju inte heller bjuda in någon för att dricka L'Apéro, det kan även bara betyda en drink och två chips innan maten. För våra barn är l'apéro med bara familjen en högtidsstund, mest för att det är typ enda gången de får äta chips. Men visst är det något speciellt med första apéron på terrassen, med solen som börjar dala men fortfarande värmer, barnen nyduschade och rena i pyjamas (det var innan druvjuicen) och maken som är nöjd med att ha skapat vår kompost (han missade stängningstiden till tippen och visste inte vad han skulle göra med sex säckar gräs, så han slängde dem i ett hörn av trädgården och kallade det "kompost").


Det enda störande momentet var egentligen den där doften. Doften från något av grannhusen som skvallrade om grillat, och påminde om att vi inte haft tid att fixa än. Men å andra sidan hade nog grannarna offrat apéron för att grilla. Man får ju prioritera.

1 kommentar:

carola sa...

Ja, vad är bättre än en apéro i syrendoftande trädgård (hellre än grannens grill-doftande).

Våra barn ÄLSKAR aperitifer. För då får man som sagt äta salta nötter, eller chips. Och sen är det onödigt att laga mat, för ingen är ju hungrig längre!

Intressant point det där med att testa om vänner är värda en middag...