Gott nytt år!

Mellandagsrace

Äldst och yngst i släkten

nästan iallafall - lille kusinen Alfred är ju en månad yngre än Alexander men det skiljer ändå 84 år med gammelmormor Lalla. Klart att man ligger tryggt i armar som redan vaggat sju barn, tretton barnbarn och och två barnbarnsbarn.

God Jul från smånissarna

Det är mycket nu...

... så när man går till frisören kan man ju passa på att sova lite. Ujujuj vad det var svårt att hålla ögonen öppna!

Framme hos morfar och jättehungrig!

...annars sov han sig mest igenom dagen av intensiv packning, diverse snöstormar och förseningar, missad shoppingrunda i München och minibusstur till slätta. Storasyskonen var jättesnälla under resan, trots att de inte sovit många timmar under natten för att de var så uppspelta igår. Och trots att det knappt blivit någon mat på hela da'n. Tur att vi kunde ta igen det med stora lass med pizza och vaniljyoughurt hos moffa.

Vad är skillnaden på sju veckor och en vecka?

Årets luciatåg

Varför stjärngosse eller pepparkaksgubbe när man kan vara Spiderman? Vi gör om traditionerna lite i år.
Lilltomten sov gott. Ni får se honom med luva en annan dag.

Inte så mycket Lucia idag

Vi fick ju fira lucia i lördags med Svenska och Norska kyrkan, och med ett fantastiskt luciatåg - det klart bästa på de fem år vi har varit här. Tack till alla au pair-tjejer, och särskilt till dig med kort lockigt hår som stod alldeles nära oss, du hade nog en av de finaste rösterna jag hört. Alexander sov sig igenom hela gudstjänsten och vaknade lagom till fikat - klart att han också ville äta lite.

Idag blev det inte tid med något firande, barnen behövde nya vinterskor och det har varit svårt att få till shoppingtid det senaste, så det fick bli idag. Vi får väl ta firandet samtidigt med pepparkaksbaket, dvs...någon annan gång. Det är inte så att det barnen frågar efter det, så det känns inte så farligt. (Det där med pepparkakorna skyller jag dock på Ikea som inte säljer färdig deg längre.)

Tipp tapp tipp tapp.

Finns det ingen snö

kan man ju gå och dra några varv på löpbanan. Så att man är i form för julmaten liksom.

Redo för årets luciagudstjänst

Lisa ser fortfarande inte vitsen med att vara med i Luciatåget. Är väl mycket bättre att sitta på bänken och titta och lyssna. Och nu har vi knött in oss längst fram så Alexander är så illa tvungen att hålla sig lugn och inte ta för mycket ton. Heja Sverige och Norge, som firar tillsammans!

Natti natti

Vissa dagar känns det som att man vaknar lite ur en dimma.
Man har fått sova "länge" (> 4 timmar totalt), solen skiner, kaffet är färdigt och det gör liksom inte ont att hålla ögonen öppna.
Man orkar föna håret, läsa tre sagor på raken och vara trevlig mot svärmor.
Eventuellt hinner man även betala en räkning och ta ett kort.
De andra dagarna funkar ju också. Man bara använder lite mer av Vänlighetskrediten hos maken.

Nu får jag väl sluta klaga på fransk byråkrati

... lillprinsen fick nämligen sitt franska pass endast tre och en halv vecka gammal.
Inte enligt officiella proceduren såklart, pappa fick charma några medelålders tanter för att trixa sig igenom två rådhuskanslier och ett konsulat, men tydligen funkade storyn om Sverige och Tomten bra.

Det svenska passet lär bli en annan, och lite längre historia. Mormor försökte hjälpa till att fixa men hade druckit lite för mycket glögg innan, vilket resulterade i mycket förvirrade pass-tjänstemän som nu dessutom tror att brorsan Victor har ett falskt pass.

Vi får nog vänta något år innan vi försöker igen.

Vi bygger en gran

Och firar andra advent med glögg, pepparkakor, julmarknad och ny blöjstorlek. Och snart del två i serien Baby Party, med jultema den här gången.

Barn lär sig så mycket konstigt i skolan

Victor: Mamma kan jag få en chokadbit?
Mamma: Ja du kan ta en i burken där
Victor: Lisaaaaa vi får choklad
Lisa: Nej tack
Mamma: Va? Vad sa du?
Lisa: Nej tack jag vill inte ha
Mamma: Mår du inte bra?
Lisa: Jo men vi pratar om tänderna i skolan och om man äter för mycket sötsaker under veckan så får man hål i tänderna på söndag.

Första leendet

... till mamma kom i morse! Lisa hävdar att Alexander lett åt henne tidigare, men jag fick min första dos på en-månads-dagen. Bedrift som barnläkaren sedan upprepade efter 15 sekunders diskussion med Alexander... Det är fascinerande att se hur vissa barnläkare (särskilt vår) handskas med barn, och hur trygga de blir så fort i deras händer.

5310g och 59cm afficherar nu vår babyboy, och allt är bra säger fabbo doktorn. Efter besöket åts det lite igen och sen åkte vi mot Ikea för att köpa glögg. Och dricka en hink kaffe efter en kort natt.

Vi letar efter en gran

I kategorin Överraskande Beslut har vi idag bestämt att köpa en fuskgran. Vi är ju aldrig hemma på jul ändå.

Vi började dagen med traditionell adventsstämning i svenska kyrkan, och fick sedan rycka ut på nödshopping när vi upptäckte att båda adventsstakarna vägrade lysa. Men det blev inga nya, eftersom det inte hör till traditionen här :-(. Gran blev det dock, men den får vänta i sin låda lite innan vi pyntar.

Nu blir det höstpromenad innan solen försvinner helt. Förra året hade vi massor med snö på första advent, mysigt, men det är ju trots allt lättare mes barnvagn på barmark.

Vad blir straffet?

... för svensk mamma som inte fått upp adventsljusstaken i tid?
Brända pepparkakor? Smulor i glöggen? Tomte utan skägg?
Det kan jag dock ta, efter en mysig eftermidda med sagor, bil-race och en underbart hjälpsam storasyster. Och så mat då förstås till Alexander. Mat mat mat. Han har snart vuxit ur storlek 3 månader.

Julklappstips

Åh nej nu har hon rökat broccoli igen

Dagens två Aha-upplevelser

Nummer 1: "Var vi SÅ korkade innan Lisa föddes"
Hittade vårt skojigaste inköp inför Lisas födsel: ett jättefint tyg-överdrag (matchande spjälskydd och sängkläder) till skötbordsmadrassen. Användes en gång. Alla som haft hand om nyfödda förstår varför. Ni andra kan kanske gissa.

Nummer 2: "Ja det var så här det kändes att diska med Babybjörn på magen"
Nu med bakgrundsmusiken Två Hattifnattar Kastar Nallar På Varandra samt Make Borrar På Vinden.
Tur att de tre sistnämnda sover hela nätterna.

Imorgon får vi för övrigt se om kvällens experiment Pumpapaj blir en angenäm aha-upplevelse, eller bara mättande.

Gästbloggare: Alexander

Min mamma har inte hunnit skriva så mycket på sista tiden. Jag tycker liksom det är viktigare att hon matar mig, och bär mig, hehe. Bada är också skönt, och gå på promenad. Och så måste vi leka med Lisa och Victor också. Och prata med gäster. Fast mest vill jag äta. Mjam mjam.
Moster Nannas famn gick dock bra att gosa i också, så ikväll var jag lite ledsen för att hon har åkt hem. Men vi ses snart igen sa mamma, så att jag kan få mjölk med broccoli-smak igen.
Puss och godnatt på er.

Men At Work

Två veckor sedan redan...

29 october 2011

18.00 - strax innan avfärd till BB

20.51 - 30 minuter efter födseln

21.05

21.10

30 october 2011

1 november - hemma!

När jag har ätit då mår jag så gott

Det gör jag förresten det mesta av tiden.
Saker jag tycker om:
- äta
- gosa i Lisas famn
- när Victor visar mig sina bilar
- äta
- när pappa låtsas att han ska äta upp mig. Då tycker dom att jag skrattar, mamma och pappa, fast att jag bara är knappt två veckor gammal
- när vi får besök med fina presenter till mig. (Eller var det mamma som tyckte om det?)
- äta
- sova i mammas famn

Puss puss från Alexander

Alexanders första...

* Tur i barnvagnen: Igår. Gick till: mataffären, för att köpa frukt till:

* Fest: Igår. "The Sunday Baby Club" hade sin första sammankomst hos oss, åtta vuxna och sju barn mellan /nästan/ sju år och sju dagar (vi stod för den äldsta och den yngste!), och en liten till som kommer innan jul! Mycket lyckat, bildbevis kanske kommer en annan dag!

* Möte med franska byråkratin: Idag. Passanmälan inlämnad. Trots mammas negativa inställning finns det no trots allt hopp om ett pass innan jul. Alexander sov sig igenom proceduren.

* Gapskratt i sömnen: Igår morse. Victor var på första parkett, mycket road.

* Besök på en Schweizisk bank: Idag. Tyvärr hade föräldrarna fortfarande inga miljoner på kontot.

Gosestund

Jag har blivit bortskämd

Tittut

Lillprins Alexander redo för hemfärd

Några tips?

Har redan prövat:
- åtskilliga vändor i trappan
- trädgårdsarbete
- sweet talking
- farmors äpplekaka

Dagens pärlor

Tänk att lilleman kan visa sådant prov på tålamod. Han har faktiskt gjort det lilla hjärtat alldeles själv.

Det faderliga arvet

Om Victor hittar en snigel i trädgården, och slickar på den, så måste man väl kunna skylla det på frasse-genetik eller?

Morgonens kulinariska övningar

- en gryta köttfärsås
- en gryta hemgjort potatismos
- en omgång äpplemos
- en gryta ris a la malta

Men den största bedriften var nog att få på mig två tajta läderstövlar med två trasiga dragkedjor (fick dra upp med hårnål) för att köra Lisa till ridskolan klockan 11.

"Le Cross" - årets springtävling

Sista dagen innan höstlovet var det så dags igen, för årets springtävling med förskolan och skolan. Victors förskole-klass var först ut på morgonen. Som det brukar med treåringarna som springer för första gången så var det mest förvirring i ledet, stirrande på fröken och eventuella föräldrar som hejade på, och rätt som det var ropar någon "Bravo" och så är det färdigt. Men efteråt vara alla nöjda.

Klart för start!

(Vad var det nu vi skulle göra igen?)

Matteo vann. Fast jag vann också.

- Trea kom du va? Ja men jag vann lite också.

Såklart min vän.

Sen var det skönt att sitta på pappas axlar och heja på de andra.

Riktiga skolan tog eftermiddagspasset. De hade tränat en del och startade med lite uppvärmningsgympa. De tog sig runt cirka en kilometer tror jag, och det var sprint hela vägen, kolla in starten!

De här tjejerna har kommit etta och tvåa, eller delad etta, i fyra år i rad nu!

Och inte bara det, de hade bara en kille framför sig (som även han vunnit i fyra år!).

(Nästa år ska jag löpträna med dem så att de slår honom :-)

Grattis till alla duktiga barn!

Och särskilt till Lisa som i år fick prova på en prispall, och choklad i förstapris!

Höstrosor

Första dagen utan jobb framför datorn, hurra!
(Några e-mail hit och dit räknas ju inte)
Håller mig i form med pizza- och smulpajsbakning, lite lättare trädgårdsarbete samt fotboll med Victor.
Jämnar sedan ut med en mega-portion smulpaj samt lite ipad-shopping så att barnen slipper frysa nu när det blivit höst (inte för att de klagar, de tycker fortfarande att det är ok att springa barfota när det är 12 grader ute!)

Hur mår maken idag då?

... undrade den unga blonda grekiska läkaren när jag kom tillbaka för ett ultraljud idag.

Maken har en viss förmåga att göra bra intryck på vita rockar, med feminint innehåll. Min vanliga ob/gynläkare brukar fråga hur hans jobb går innan hon frågar hur jag mår.

Eller så berodde frågan idag bara på att han nästan svimmade när de drog blod från mig och gav mig tv sprutor igår och han satt bredvid. Han har ju ett litet problem med sprutor, käre maken.

Hur som helst. Barnmorskan igår var inte helt rätt ute. Enligt en massa mätningar och beräkningar idag så väger vår bebis nu inte 3 utan 3.5kg. Inte undra på att det är tungt att ta sig ur sängen.

Vecka 37+

- Imorgon, sa Victor vid läggningen igår, imorgon, då ska jag äta i skolan /för första gången/. Och så kommer bebisen!!

Jaha, tänkte jag, han kanske vet något jag inte vet. Så den svarta väskan från Lidköpings kommun fick åka med på kontrollen på sjukhuset. Man vet ju aldrig.

Första måltiden i skolmatsalen gick bra, för både bror och syster. Deras klasser åt dessutom samtidigt, så de kunde vinka på varandra.

Kontrollen på sjukhuset gick också bra. Barnmorskan mätte och klämde och drog till med: 3 - 3.2kg. Just nu. Med nästan tre veckor kvar till due date. Jag tänkte på alla våra krukor. Som jag flyttade från garaget ner i källaren, en och en, och sen upp igen, för att sätta igång Victor en dag över tiden. Och på att donation av navelsträngsblod inte kan göras mellan fredag kväll och lördag kväll, på grund av sjukhusets organisation.

Söndag är nog en bra dag att få barn. Frågan är bara vilken.

Dagens shopping

1 vit pyjamas med stjärnor på, storlek 1m
1 ekologiskt babylakan
7 gröna mini-haklappar
1 gosedjur till vår bebis
2 gosedjur till kompis-bebisar
2 nappar utan bisphenol A
60 amningskuddar (eller vad det nu heter på svenska)
0 Skötbord med inbyggt badkar till badrummet

+
35 olika saker till att dra elkablar på vinden.

Dagens höjdpunkt: När en äldre gentleman börjar prata med Lisa och Victor i trävaruaffären, och Victor tittar fundersamt på honom och avbryter med: Är du en tjuv?

Nyheter

Ny frisyr, ny pyjamas och ny saga.
Det är ju trots allt lördag.


(Pyjamasen har vi haft ett tag men den har fått ligga i lådan och vänta på att Victor skulle växa i den. Så det var en omåttligt stolt kille som nu kunde visa att han är stooooor och äntligen fick ha sin DIGGER!)

snyft

Såklart.

Att man inte behöver nanny när mamma ska vara mammaledig.

Och pappa jobbar hemifrån.

Det hade vi ju bestämt sedan länge.

Men Oktober var så Långt Borta.

Och nu känns det väldigt tomt.

I morse sa Victor: Idag är det Aga's sista dag. Nää lille gubben det var igår. Kommer inte Aga idag? Nää. Det är mamma och pappa som tar hand om er nu. Ok.

Ja? Blir det ok? Aga hade så mycket tålamod. Och så mycket tid att leka. Så många timmar i parken. Pannkakor till fika. Play-doh, vattenfärger. Som mamma sällan vill. Redan utan spädis.

Och huset var så städat och fint, varje kväll.

Tre år är en lång tid. Ungefär lika länge som den här bloggen har levt faktiskt.

Victor har gått från åtta månader till nästan fyra år. Lisa var en blyg liten tre-åring som väntade i ett par månader och sedan bytte från franska till flytande engelska i stort sett över en natt.

Nu kommer vi bara ses en gång i veckan, när vi får lite hjälp med städning och strykning. Kanske en grönsakssoppa då och då. Och mycket kaffedrickande. Och lite play-doh.

Baby Boom

Det är modernt att vänta barn för tillfället. Jag kan väl inte riktigt hävda att vi startade trenden, men vad gäller bekantskapskretsen var vi iallafall bland de första.
Snart smäller första skottet, och sen kommer det bli hektiska månader på babyfronten:
12 oktober: familjen G, nummer 2
5 november: vår nummer 3!
1 december: Syster E och Anders, nummer 1
13 december: familjen L, nummer 2 + M's nummer 3 borta i Oz
21 januari: familjen C, nummer 3
Början på april: familjen B, nummer 3 + S's nummer 1

Tänk om jag skulle köpa en hög med babypresenter nu och lagra? Den senaste veckan har jag ändå handlat från Esprit 2 ggr samt Amazon och GAP, så det är väl lika bra att ligga i.

Storleken större

Nu har Lisa bytt från en halvtimma på tjuriga shettisar till en timma på riktiga ponnyhästar. Vissa dagar krävs det mer mod än andra, hästar är ju levande djur med egen vilja och Lisa tycker inte riktigt om situationer där hon inte har 100% kontroll. Stora ponnyer är lättare att rida på men de små är lättare att leda och sadla av! Snyggast stil har hon iallafall bland de sex-sju-åringar i gruppen som kämpar och kämpar för att få hästkrakarna att lyda!

God Morgon Världen!

Jag och Braxton Hicks

har blivit riktiga bundisar de senaste dagarna. Inte för att jag direkt längtade efter sällskapet, men nu när han är här är det ju liksom svårt att ignorera honom. Man får helt enkelt lägga upp fötterna, ta ett glas, och verka intresserad, som att man tar honom på allvar liksom.
Och fundera lite på hur lång tid man ska räkna med hans närvaro. De annonserade sex veckorna? Njaa. Skulle nog inte satsa pengar på det.

Tack Jennie!

för bullreceptet!
Det blev som du sa en herrans massa bullar så det var tur att jag hade Aga till hjälp! Särskilt som vi fick knåda för hand och hjälpa jäsningen på traven med lite ugnsvärme när det tog för lång tid. Vi körde snurror för hela slanten, i kanel-, vaniljsocker, och vaniljkräm med russin-varianter. Nästa gång lovade jag att vi ska försöka med en choklad- och en nutellaversion (ideer mottages tacksamt); vad gör man inte för lite bakhjälp.

På väg till "Middag med chefen"

Där jag är chefen. Hehe. Förväntar mig gåslever och champagne.

Women at work

Tre kollegor med två månader mellan due dates.

Och nej, jag är inte först! Nästa gång ska jag också ha svart på mig!!

Sorry Bob

Jag tillbringade 20 minuter med Knocking on Heaven's Door.
Jaså var det den sa maken.
Imorgon tänkte jag attackera Things Can Only Get Better.

Lisa gick på sin första pianolektion och lärde sig första delen av Au Clair de la Lune.
Den kände han igen.

Min man motorcykelpolisen

Vi leker på Victors rum när Victor plötsligt tittar ut genom fönstret och säger:
- Där åkte pappa iväg
- Nä det var nog inte pappa
- Jo det var pappa på motorcykeln
Jag tittar ut och ser att jodå, motorcykeln är borta och grinden öppen.
- ööh jaha. Ja han skulle väl bara handla något kanske, säger jag fånigt samtidigt som jag tycker det är väldigt konstigt att han inte sa vart han skulle.
Lisa blir genast lite orolig och hänger i fönstret ett tag, men ger sedan upp och går och klinkar piano istället.

En kvart senare kommer rymlingen tillbaka, med ett fånigt/halvstolt/illmarigt ansiktsuttryck.
Jag höjer på ögonbrynen och väntar på förklaringen.
- Jag följde efter en bil.
Jag höjer lite till på ögonbrynen.
- Ja det var en bil som stannade utanför porten och tog ett kort på vårt hus. Sen åkte han iväg direkt, det verkade skumt så jag följde efter.
Jag gör en snabb huvudräkning: Maken satt på sitt kontor, såg killen åka iväg, måste ut i hallen, ta hjälmen, ta på sig skorna, starta motorcykeln, vänta på att grinden öppnas...
- Hann du ikapp honom då?
- Jajamän. Borta vid vägen som går ned till ridskolan.
10 kilometer bort.
- Och vad sa han då?
- Han tyckte vårt bananträd var fint. Han visade mig kortet.

Skönt med måndag...

... var det idag. Vi behövde en nystart efter en helg där jag tillbringat den mesta tiden med att skälla.
Mest på Victor, som struntar fullkomligt i allt man säger till honom, och inte lyssnar förrän man höjt rösten till en alldeles för hög nivå och då antingen svarar med ett coolt "ok mamma", eller börjar storgråta och lovar att han "aaaaldrig ska göra så mer" - för att sedan börja om två minuter senare.
Lite på Lisa som hetsar lillebror till fåniga lekar som alltid slutar med bråk, och som också har skaffat en ful ovana att säga "ok mamma" - utan att ha en aning om vad jag sa.
Inget på maken faktiskt. Kan ha berott på att han tillbringade hela helgen uppe på vinden. Ovanstående problem kan också berott på att jag tillbringade två heldagar själv med barnen samtidigt som jag försökte få massa saker gjort hemma, och det spöregnade.

Hur som helst. Idag började vi om. I bästa Kristina Lugn-andan. Lisa identifierade dock genast att pappa skulle bli den svaga länken, hehe, två poäng till mig. Funderade på att förbjuda ordet ok men skulle nog åka dit på det själv först av alla. Dagen gick riktigt bra, delvis antagligen för att Lisa gick på notkunskap efter skolan (och lärde sig åttondelsnoter. Que? Vid sex års ålder? Ja vi får iallafall valuta för pengarna) och inte kom hem förrän sex = begränsad tid att bråka med lillebror. Samt att Aga och mamma lekte med Victor på eftermiddagen istället för att städa nedervåningen.
Den enda riktigt enerverande händelsen var när Victor bad att få en kniv för att skrapa ihop sin pasta, och sedan lugnt använde denna för att smeta carbonara-sås i håret, men nåja, värre saker har väl hänt (där fick dock Lisa rätt angående den svaga länken).

Imorgon är det English Tuesday så då kör vi med brittisk politeness och torr humor.
Absolut inget skäll.

Tydligen gjorde jag något rätt denna veckan

När det ändå regnar

Dags att sortera alla barnkläder som varit ute på vift. Kanske tvätta lite babykläder också?
Lite tidigt kanske men man får ju passa på så länge man har vik- och strykhjälp.

Puh. Redan andfådd.

Välkommen till familjen!

Dagen till ära spelas Joyeux Anniversaire!

(vänta bara tills mamma är färdig med sina %#$£¥ tabeller, då får nog Cavatina ett slags nytt stuk)

Dagens trudelutt

Melodi: Santa Claus is coming to town

... Ya-ma-ha is co-ming, to-daaaaaaaaaay...

Tjugo minuter i skuggan

Jag hoppas det här vädret håller i sig hela september.