Typiskt x 2... och så revansch x 1

Medan barnen laddade upp för badutflykten på lördagseftermiddagen, så laddade Tor upp för ett riktigt åskväder. Skrutt också, men medan himlen blev mörkare och mörkare så tog de ett litet dopp i Nemo-poolen och hade ganska kul ändå.

Först delar vi upp vattnet rättvist

... och sedan börjar vi hälla på varandra

Undrar om hon blir ännu större om jag vattnar henne

Titta hur hon fuskar och håller fast handen på honom

Senare fick barnen både beundra blixtar och höra muller. Några fick en massa regn. Men inte vi. Eller ja, två tre droppar kom och retades.

Idag var dock solen återställd. Efter en visit hos doktorn med flunsa-pappan (som fortfarande är flunsa-pappa och inget annat) tog vi så igen gårdagens missade bad i Sam's pool, som stolt visade 28 grader och därför fick behålla oss länge länge. La Grande Finale blev en sorbet-kreation med persikor och vispgrädde, som vi åt med vördnad medan vi skickade en tanke till pappan som låg hemma och svettades.

Mamman fick dock också svettas lite mera under kvällen (förutom att få i säng barnen men den gymnastiken börjar man ju bli van vid), eftersom inget regn kommit och hon i ett vagt ögonblick lovat vattna grannens trädgård förutom sin egen. Nu kan vi ta lite regn, innan vår vatten-reserv tar slut.

Trädgårdsprojekt, del två

Pysslandet fortsätter. Solen gick tacksamt nog i moln en stund.

ååååååååå vad det är låååååååångt att vänta!

Nu så! Tjohej!

Snacka om skön stil!

Lisa har gjort det här förr

Aha! En BUR. Till bråkig fransman.

Nej nej han försöker ta sig ur!!!

alternativt

Pappa nu vill VI faktiskt HOPPA!

öööööh var det inte 110 kilo max? Victor, gå ner!

Fars dag i ett nötskal

Väcka pappa med hemmagjorda presenter

(sorry darling men du läser ju aldrig bloggen ändå och det viktigaste är ju att barnen tittar någorlunda åt mitt håll?)

Blommor från trädgården

Lisa bakar överraskning

Victor garnerar

Pappa blir glad

Smart val av Mors Dags-present...

Spektakel

...kallas en föreställning, show eller uppvisning för här. I söndags var det dags att släppa städningen för ett par timmar och bege sig till sportsklubben för årets barnuppvisning. Mest blev det filmning såklart men ett par foton fick vi till:

Fitness-pass

Hemliga agenter ska ut på span

Cool kille kollar så att syrran gör rätt.

Och ropar "färdigt" så fort musiken tystnade mellan varven.

Vet inte om det berodde på huvudvärken eller om jag blivit blasé, men årets nyhet var att jag inte grät, (fick tårar i ögonen när Lisa dansade men var inget jämfört med tidigare böl för alla grupperna) och att jag till och med blev lite uttråkad innan slutet. Egnas älskling och andras ungar såklart, men jäklars vad de där Taekwondo-grupperna var sega!

Projekt Lussekatter

Tisdag 21.30: Läser Maries blogg. Pyssel och lussekatter. Skrutt också, borde väl göra något juligt av onsdagsledigheten, innan det planerade pepparkaksbaket nästa vecka. Men vad för pyssel? Typ göra en krubba av ett gammalt mjölkpaket? är ju inte känd för mitt konstnärliga handlag direkt. Blir nog bak. Men jag gillar ju inte lussekatter, tycker vetebröd är tråkigt och gillar inte saffran

Onsdag 8.00: Efter en god natts sömn har jag insett: Om jag nu skulle vilja komma med på Anständiga Svenska Mammors Lista någon gång så får det nog bli lussekatter. Får väl häva i mycket smör så de blir saftiga och pöttelite saffran som Lisa säger.

11.00: Efter sporten och engelskan bär det av till affären för bak-shopping. Systrarna har supportat med recept via mailen.

11.30: Hemma igen och redo att sätta deg. Så här säljs saffran på Atac. à 120 spänn.

11.31: Men. Såna här trådar ska det väl inte vara. är inte saffran typ pulver?

11.51: Nu är det pulver. Dags för lunchrast.

13.45: Andre-assistenten sover. Förste-assistenten har äntligen fått börja med degen. Mycket duktig på att smula jäst.

14.00: Mycket smör tar vi. Men hoppsan. Den här skålen kommer nog inte att rymma 15 dl mjöl.

14.10: Note to self: Köpa degbunke och/eller ersätta den där bålskålen vi slog sönder i somras, så att vi slipper använda traktörpannor till att blanda deg.

14.15: Russin är ju det godaste av alltihop, varför bara ha som dekoration?

Svar: för att när man sedan formar degen så sticker russinen ut på det mest konstiga ställen och det blir estetiskt helt fel. De som andre-assistenten inte redan pillat ur degen och ätit upp vill säga.

Jäs jäs

Oj vad stor och fin den blev!

16.00: Här är koncentrationen på hög nivå.

16.02: Rulla rulla liten bulle (ja jag fick honom faktiskt att sitta i baby-stolen i nästan fem minuter)

16.10: Victor har ledsnat och tagit sitt Barbie-förkläde och gått för att spela Hello Kitty-Memory.

16.20: Vilken tiiiiiiiid det tar att baka ut och hålla på.

16.45: Första plåten färdig! Lessons learned: 1) Inte glömma att pensla med ägg 2) Måste rulla lite bättre 3) Trycka i russinen 4) Se upp så att inte andre-assistenten vrider upp ugnen till 250 den sista minuten. MEN VARFöR är de inte gula????? Som ni ser är Lisa för övrigt fortfarande inne i sin äldre-män-period.

17.00: Nästa plåt. Inte så illa va? Vi körde på stream-line liksom.

17.10: Provsmakning. Helt ok. Dock inte en gnutta saffranssmak. Nästa gång ska jag trycka i vaniljkräm i dem.

18.00: Tillbaka från promenaden. Vad ljuvligt det doftar i huset. Och vad trevligt det är att stoppa bullpåsar i frysen.

Call me bullmamma.

önskelistor

Fia:
- smycken (bàde fina och fräcka)
- presentkort pà den där affären som ligger nära bron i Lidköping (mamma vet, inte Hennings utan den bakom)
- plànbok
- handväska
- böcker pà originalspràk. dvs svenska böcker av svenska författare, engelska av engelska. nooooo like översättningar.

Greggo:
(det här är Fia som hittar pà)
- presentkort pà Hennings
- nànting coolt till i-phone?
- snyggt läderskärp (brunt eller svart)
- lasermätare. fast sàn är nog ganska dyr.

Lisa:
- CD-Rom pà svenska. Hon ska fà en mini-dator av oss, sà detta vore verkligen bra, spel och/eller pedagogiska saker
- Böcker. Hon börjar ju sà smàtt sà smàtt att läsa, sà även enkla som hon kan läsa själv
- My little poney (obs inga slott, vi màste fà med det hem ocksà!!)
- DVD: Ronja Rövardotter, Madicken
- Kläder i storlek 116 (minst). är väl mest mamma som tycker, men klänningar (inkl strumpor) gàr alltid hem.
- plus allt annat som hon klippt ur leksakskatalogen. Men smàtt, snälla.

Victor:
- Saker som rullar eller flyger.
- Saker med knappar att trycka pà
- Gosedjur. Victor loooooooves gosedjur.
- Kläder. är väl mest mamma igen. Victor tycker det är roligast att ta av sig kläderna. Storlek 92.
- Kanske en sàn där bilmatta? eller är han för liten för det?

Fortsättning följer…

Familjen Z på vaccinationsäventyr

- eller hur man blir hatad av 200 människor på 30 sekunder
- eller hur man organiserar en vaccinationskampanj à la 1800-tal

Man står och huttrar lite i en kvart och tänker Tur att det inte regnar och blåser iallafall.
Man stampar i en kvart till och tänker Den går inte särskilt fort den här Kön.
Man hör någon prata om bebisar, och ser brandkårschefen gå omkring med myndigt ansiktsuttryck och organisera.
Man hör att han ber den siste i kön, två meter bakom, sätta stopp för fler människor "för vi stänger ju om två timmar".
Man frågar om en 18-månaders inte också kan räknas som bebis.
Man har tur och får haka på barnvagnsputtarna som lotsas förbi ett myller av hatiska blickar och spydiga kommentarer.
Man tillbringar trekvart med att vänta, fylla i papper kopierade för tusende gången, prata med läkaren, och vänta igen.
Man tänker Äntligen är det vår tur när Lisa börjar snyfta.
Man tar Lisa i knät, försöker lugna, skoja, resonera, men inget hjälper såklart och Lisa gråter högt högt som när hon var liten.
Man undrar varför maken tjatar så om vatten och fixar under tiden Victors spruta som ingenting som vanligt.
Man ser att Lisa tappar färgen i ansiktet och ber läkarna om hjälp.
Man lugnar Lisa på britsen och allt går bra.
Man tänker att ojojoj nu får de andra vänta ännu längre när läkarna tar hand om oss, men de verkar tycka det är skönt med något slags avbrott.
Man inser att till och med Victor hållt sig lugn när det gäller att ha koll på Lisa.
Man hör hur läkaren i bakgrunden beordrar maken att ta sprutan liggande, eftersom han inte verkar må bra.
Man tänker att ska man ta hand om vild snart-två-åring, halvsvag snart-fem-åring på bår samt svimfärdig spruträdd make måste man ha mer än två händer.
Man väntar en halvtimma till på att få pappren signerade, vaccineringsregistret ifyllt för hand, och på att få lov att komma ut.
Så firar vi segern med lunch på hamburgerresturang.
Vi gjorde det.
Vi blev vaccinerade.
Utan en endaste svimning (pappa), panikattack (Lisa), egenvaccinering med självinförskaffad spruta (Victor) eller uppgiven suck (mamma).

Halloween!

Vi körde improviserad Halloween-fest med junk-grejer från Manor. Trots nya budget-restriktionerna var det här väl investerade slantar. Döm själva:

Lille djävulen tyckte "gömma-läskiga-svarta-spindlar-leken" var roligast. Eller snarare att hitta dem

Tjejerna mjukstartar, utan smink

Tja. Mest löjlig va?

Ho ho ho.

Och ja, pumporna är fejk.

Onda ande-dansen

Eller var det den här?

Svärmor vill ge igen för gammal ost?

Äntligen har jag hittat någon

som är värdelösare än jag i Hello Kitty Memory.

Mittenhögen är alltså min.

Sorry Nanna men jag var tvungen att skvallra.

ööööh hur funkar det här det då?

'Jo man puttar liksom kulorna runt i den där snurran. Om man puttar hårt så smäller de till varandra och åker iväg av sig själva.'
'Jaha. Och vad är meningen med det då?'
...
'Vet inte. Fråga Tigerbjörn. Det är mina föräldrar som köper sån't här tjafs'.

Fin-promenad med fin-besök

Nu är den vår!

Kanske världshistoriens dyraste palm. Tur att det finns lite attiraljer till.

Typ ett hus.

Idag känner jag mig lite

poetisk. Vet inte riktigt vad det kommer sig.

Är det kanske för att jag fick sovmorgon till halv-tio för första gången på ÅRATAL?

Eller kanske för att vi för ovanlighetens skull hade en lugn lördag hemma?

Kanske för att vi fick njuta av en härlig sensommarsol idag igen, som var särskilt trevlig fram på eftermiddagen?

Finns en chans att ogräsrensadet (japp, ni läste rätt) med trevliga grannen bidrog. Småpratade lite då och då, men njöt annars av ljudet från gräsklipparen (maken), lekande barn (våra egna) och ogrässaxen (eller vad det nu heter).

Victor lekte med de andra barnen i säkert en kvart utan att hitta på hyss. Ljuvligt. Kan man kalla det poetiskt att han nu kan åka sparkcykel alldeles själv? Antagligen inte, men mig inspirerar det som ofta en slitning mellan åh vad kul att han blir så stor och duktig och vart tar min BEBIS vägen???

Till doften av nyklippt gräs och med en nedgående sol i ryggen gick vi på promenad, efter önskemål av Victor att åka jäja. Ingen polomatch idag, men två små tjejer som lekte häst och improviserade foto. Och funderade över varför bokstäverna står så konstigt?

Dagens evenemang, som vi skjutit upp i en månad på grund av de mest idiotiska ursäkter, var annars kasta tuttisen i sophinken och sova utan. Inget poetiskt här inte, hetsa 20-månaders-grabben att kasta sin käraste ägodel bland gamla makaroner och tomatsås, kalla honom stor kille nu och gå och lägg honom. Invänta illvrålet och raseriutbrottet som brukar komma minst 5 gånger om dagen för minsta lilla motsägelse. Skyll det relativa lugnet (10 minuters gnäll) på att han antagligen var jättetrött och tänk att ikväll, då blir det nog livat värre. Inse 5 minuter efter att maken lagt pojken för natten att du inte hört ett pip. Inte ett ljud. Fascinerande. Man börjar ju nästan tro att man gör nånting rätt. Eller snarare att mammor alltid har rätt (min instiftade nämligen Lagen om att man ska Kasta Nappen runt 18 Månader och utförde själv uppdraget med Lisa)

Kanske kommer Den Där Poetiska Känslan helt enkelt från det faktum att trots att man kan vara så trött på att traggla samma saker om och om igen och att lilleman kan vara så bedrövligt jobbig med att hitta på hyss hela tiden, så äts de där känslorna upp på ett ögonblick när man slås, för tionde gången på en dag, av hur fantastiska ens barn är och hur glad man blir bara av att tänka på att man är en del av deras liv. Av att lilleman aldrig vill sluta kramas på kvällen och att storasyster aldrig vill sluta spela Memory. När de tittar på oss med de där blickarna som säger att de förstår så mycket mer än de kan uttrycka. Och vi inser att vi själva är i samma situation; att det finns känslor som är så starka att vi aldrig kommer kunna beskriva dem med ord, och de gör oss starkare än någonting annat.

Namnsdagsflams