En modern treåring

Victor i telefonen, vid sjunde samtalet: HEEEEEEEEJ
I andra ändan: Hej Victor! Grattis på födelsedagen!
Victor: Ska du sjunga för mig eller?
Andra ändan: Eh ja det kan jag väl göra
Sång
Victor: Har du en paket till mig eller?
Andra ändan: Nää du vet vi bor ju så långt borta så vi ..
Victor: Men har du en paket i ditt hus?
Andra ändan: Nästa gång vi träffas ska du få en paket, blir det bra?
Victor: Ok då. Kan du sjunga en gång till?

Dagens hälsningsfras

Jag stjäl en puss från Victor när jag kommer hem från jobbet och får ett förnärmat svar:

"AKTA MITT LIPSTICK!!!!"

(Pappa hade köpt Lypsyl till de torra läpparna)

Victors fina fina säng

har nu äntligen kommit, efter en del missöden, väntan och byte av leverantör. Men det var helt klart worth waiting for, eftersom den är jättefin och passar perfekt med hans andra möbler. Nu har vi dessutom satt dit lådan under sängen, för framtida övernattningskompisar (med madrass alltså) eller leksaker. Här får fabrikanten lite gratisreklam!

Sängen är även ekologisk. Eller vad det nu heter. Ingen regnskog alltså och så kan man kompostera den när man använt den färdigt.

Från Pokerface till hjärtlöshet

Jag har en gammal Lisa Ekdahl i CD-växlaren i bilen, och Lisa har nyligen upptäckt att det är kul att lyssna på svenska sånger. Häromdagen bad hon mig sätta på "jag måste gå nu". Det tog ett tag att hitta rätt, eftersom det inte var något jag direkt kände igen, men när vi väl lyssnat på den insåg jag att det var en jättefin sång som jag aldrig riktigt hört.
Victor vill göra som Lisa såklart och har därför slutat kräva Pokerface.

Du sålde mitt hjärta, på realisation
Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion
Du sålde min värdighet och min innersta hemlighet
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks

Jag lämnar dig här
Jag måste gå nu
Ja, jag lämnar dig här
För jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du

För du sålde ditt hjärta, du sålde din själ
Så inte känner du smärta, när jag tar mitt farväl
Inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks

Det var lite lustigt att höra femåringen och tvååringen klart och tydligt sjunga en sådan vuxen vistext. Och när Victor frågade "mamma va e de fö nåt en hjärtlös man?" och jag till min förvåning insåg att han faktiskt försökte förstå vad han sjöng, då kändes det lite magiskt. Lisa spann på och det blev en lång diskussion om hjärtlöshet och hjärtan och att bry sig om och att älska. När vi kom hem frågade Victor pappa hur man säger "en hjärtlös man" på franska. Och när nattningen sedan som vanligt började dra ut lite för mycket på tiden och barnen som vanligt fick mamma att smälta genom att var och en ropa "mamma jag älskar dig mest i hela vääärlden", då undrade jag om de inte båda tänkte lite på Lisa E's sång. Och än en gång, att man lär sig så mycket av sina barn.

Men så gör ju du efter duschen?

Grannarna tävlade om att prisa Victor, som en så lugn, trevlig och väluppfostrad liten pojke. Han rör sig numera lite som han vill mellan trädgårdarna, men är hjärtligt välkommen överallt eftersom han tycker om att prata med vuxna, säger tack när han får något, och kan leka själv en lång stund om han bara får något på hjul att pilla med.

"Han är ju ett riktigt drömbarn"

"Ett sånt barn vill jag ha"

"Han uttrycker sig ju så bra"

"Han kommer bli intellektuell när han blir stor"

En halvtimma senare i ett obevakat ögonblick vid matbordet tog samma kille en stor sked med potatismos och smörjde in vaden. Såg oförstående (och oberörd) ut när mamma blev lite halvtrött arg. Men det kanske finns någon intellektuell mening med experimentet som är för komplicerad för min enkla hjärna.

Att para ihop

I morse tog jag på Victor en t-shirt med Lönneberga-barnen på.
"Titta vem är det här?" sa jag glatt och pekade på pojken.
"E-mil!" sa Victor snabbt.
"Och det här då, vem är det?" fortsatte jag och pekade på systern.
"Eeeeeeh...." Victor funderade en stund och sken sedan upp:
"Ann-Christin!"

Det blev sådär tyst igen

Jag ropade. Inget svar. Släppte bäddningen och rusade in på Victors rum. Möttes av det här:

Det finns hopp. Gôtt.

Dagens Lek

Barnen sprang iväg och lekte medan vi satt kvar vid frukostbordet med varsin kaffekopp. Efter en liten stund kom Victor tillbaka, och bad mig sätta i ett av Lisas spänne i hans hår. Jag hjälpte såklart till, och ignorerade glatt de mörka blickarna från maken.

Victor sprang iväg igen, och visade stolt frisyren för pappa på vägen. Efter några minuter kom han tillbaka igen, och denna gången kröp han under bordet utan ett ord. Jag höll mig en stund, men kunde till slut inte låta bli att kika under bordet och fråga:

"Vad gör du Victor?"
"Mim gömmer mig"
"Gömmer du dig? För vem då?"
"Lejon"
"Jahaaaa. Kommer det ett lejon!"
"Ja lejon komma ta pänne mitt håj"

Nya ord

Jennie bloggade om nya ord och fick mig att tänka på förra lördagen när Victor bytte c mot d och tyckte det var jättekul att vara på "Barbe-doo" hos kompisen Jack. Snabbt adopterat av alla vuxna, och kommer nog hänga i ett tag.

Och så bara helt apropå, lite foton av söta barn:

Det regnade och regnade

och regnade, hela helgen. Till slut fick vi nog och drog på barnen regnställ och stövlar och gick ut iallafall. Det doftade som en hel skog i trädgården, det vill säga ljuvligt...

Vi kikade runt lite på allt som behöver göras. På allt som växer. Och på allt som blommar, eller inte blommar.

Jag väntar och väntar. Hoppas att de blir blå. Men har ett vagt minne av att de är rosa.

Syrenerna doftar ännu ljuvligare när det regnat

Det här är för övrigt en liten kille utan blöja. Han ville testa, gick väl sådär.

Mycket var vått idag

Efter diverse snigelsånger fick vi nu se en i verkligheten.

Han ville dock inte alls sticka ut sitt lilla huvud (som han gör i sången),

trots att det regnade

Slajmiga är dom allt

Första rabarberpajen för i år blev det sedan.

Kunde varit egenproducerad rabarber om inte maken kört över

min nyplantering med gräsklipparen redan första veckan.

Ok, de var inte särskilt stora, men ändå.

Börjar bli akut att hitta trädgårdsmästare.

Fransk barnsång

Någon som känner igen?

Victor försvann efter middagen

Tyst var det också, så där som det blir när det är hyss på gång.
Men denna gång sprang jag i onödan, för jag hittade honom här:



Ni na ni na ni nanna... dagens boktips:

Och jo, han tyckte allt att mammas bok var "koji", även om det inte fanns några bilder. Har ett vagt minne att boken var ganska underhållande, men vet egentligen inte. Någon gång ska jag börja med mitt spreadsheet med bokkommentarer.

Nu får det faktiskt vara nog mamma

Nu vill jag gå och leka lite också

Dagens nya Victor-vokabulär

"Rubbish bin
O-pen the door (allt som skulle öppnas)
iiitor bajsa toilet (hände dock inte)
Carabistouilles ("nonsens" på norr-franska)
Pu-ssla
O-mlett
Iiiijama
iiitor bajsa toilet (hände inte nu heller)
I-nte stänga dörr
Mamma pappa titta film?"

Vår kväll i ett nötskal alltså

En - bå - tje - uja - FäM!

Vad var det där då?

Victor som räknade till fem såklart!

Wan - to - tji - få - FAJV

Nu då?

Japp, samme lille kille som räknade på engelska

Sen kommer såklart:

öhn - dö - toa - kat - cänk

Med många bravo-rop och pussar från Lisa, som tränar och tränar och tränar lillebror.

Det är mycket lek nu, mellan de där två. Mycket skrik och bråk också såklart, men däremellan gapskratt och flams och bus och lärande. Titta här Victor, Gör så här Victor, Kom här Victor. Och Victor tittar, och gör och kommer. Och gör på sitt eget sätt, men så gärna så gärna med Lisa. Det är så att jag tänker att Lisa måste varit så ensam som var alldeles själv? Men jag vet ju att hon gjorde ju så mycket likadant. Som det här med processer, som Victor är inne i nu.

I köket: Stänga - öppna - ta ut - ställa in - plocka ut - ställa upp - snurra på knapparna - och så börja om igen.

Med dockorna: Lägga i sängen - lägga på täcket - ta av täcket - ta upp - mata - krama - lägga tillbaka - ta upp - lägga på golvet - skälla lite - och så börja om igen.

Med bilen: Köra fram och tillbaka - parkera - kliva av - skruva lite på ratten - lyfta på sätet - sticka ner handen och snurra lite - lägga ner sätet - skruva lite på ratten - lyfta på sätet igen - låtsas ta upp något. Och så vidare.

Det är fascinerande att observera. Så inrutat, automatiskt, självklart. Frustrerande också, när maten kallnar och man önskar att han var färdig någon gång. Irriterande nästan, tills man inser att man själv många gånger måste vara tusen gånger mer irriterande, med "jag ska bara diska först" "jag ska bara hänga upp tvätten / ta in posten / laga mat först". Hur en stor del av vardagen består av just processer, och alldeles för lite improvisation. Så jag försöker låta honom hållas, när han gör som vi. Det går ju heller inte göra annat när han säger "Okej mamma, mim omma. àka bil zörst, zen mim omma, okej?" (=ok mamma, jag kommer. åka bil först, sen jag kommer)

När Victor river ut våra sängkläder för tredje gången på en dag

När han kastar lunchen på golvet

När han river ut köksskåpen fortare än jag hinner plocka in

När jag hittar mina kläder från garderoben i högar på golvet

När han smiter ut på den kalla, smutsiga verandan så fort man vänder ryggen till

Och när han slår Lisa

Då tar mitt pedagogiska tålamod slut, och jag undrar om inte ett rejält kok stryk är underskattat som uppfostringsmetod?

Ja, vi har just flyttat och det är en stor förändring i hans liv

Ja, han har fått lite mindre uppmärksamhet än vanligt den senaste tiden

Ja, vi skulle kanske kunna barnsäkra mer men basically skulle det innebära att förvara allting på två meters höjd (eftersom han puttar omkring stolar för att klättra upp där han inte når), och att limma igen dörrarna.

Men ändå. Suck. När kommer tonåren?

Experiment: Blindbock

Victor har en ny intressant hobby: han testar att göra en massa saker med slutna ögon.

Det började med att han blundade när man bytte på honom.

Sedan började han blunda när han åt.

Nu försöker han gå runt i huset med slutna ögon, och så skrattar han gott när han går på något.

Det sista han gjorde innan nattningen idag var att ta med Nalle Puh i knät på en tur på leksaksbilen (en sån där han sparkar sig fram på) - utan att se något så klart!

Jag har inget minné av att Lisa någonsin lekt så. Själv har jag alltid hatat lekar typ blindbock, och är helt värdelös på att hitta i mörker. ännu ett bevis på att han är full av överraskningar, vår lille buspojk.

Victors födelsedagskalas

På grund av pågående husrenovering, med allmänt upptagna helger och mild stress inför flytten om två veckor, fick det i år bli mamma-barn-kalas för Victor på fredagseftermiddagen. Män var alltså hänvisade till byggarbetsplatsen, eller arbetet för vissa.

Tårtbak

Smågästerna Léna och Jack

Här kommer piratstjärnan själv, lätt nyvaken

Snygg piratgäng va?

Paketöppningen

Det här har jag tränat på, och fixar på första försöket.

Det gäller att vara med med kameran!

Efter en härlig eftermiddag, med lagom många barn, men med mamma halvt flunsasjuk, ramlade vi tre ihop i en hög i soffan för att titta på Nemo (eller Nä-mo som Victor säger).

Imorgon blir det avfärd till nya huset i ottan, med jobb-villiga franska familjemedlemmar på plats finns det ingen plats för halvmesyrer. Nu ska vi bara få lill-piraten att acceptera Tatie Liliane som barnvakt. Kanske funkar det med en lapp för ögat och ett svärd i handen...

Nu är LISA hemma

Victor och jag höll på att gå upp i atomer innan de äntligen kom, två timmar efter utsatt tid.

Och så kom de äntligen. Med juryns komplimanger. Hon har varit Så snäll och Så trevlig och Så mysig. Såklart. Det visste vi ju.

Men hon är också lite större än innan. Hon pratar lite mognare. Lite annorlunda. Hon var inte särskilt klängig på mig. Det var däremot jag. Trots att Victor fick mer uppmärksamhet. Så bra, det också.

Och nu när fransoserna är här och ockuperar två sovrum, så har vi installerat deras sängar i vårt sovrum. Så mysigt. De somnade tillsammans, med en gång. Victor sade inte ett pip. Såklart. Zaza var ju där.

Puss på er.

Victor 2 år

Vi började med paket på sängen.

Vilken stor säng du har förresten Victor.

Och vad snäll du var som ville springa och ge en paket till Lisa, som inte var hemma...

Tårta blev det på kvällen. Det viktigaste på tårtan var Smarties tyckte Victor,

och han var så duktig med att lägga på dem och stoppade inte en enda i munnen!

Först ska man blåsa ljusen och SEN får man äta "bonbon"

Och titta där är ju Lisa!

"t'aime Zaza"