Från Pokerface till hjärtlöshet

Jag har en gammal Lisa Ekdahl i CD-växlaren i bilen, och Lisa har nyligen upptäckt att det är kul att lyssna på svenska sånger. Häromdagen bad hon mig sätta på "jag måste gå nu". Det tog ett tag att hitta rätt, eftersom det inte var något jag direkt kände igen, men när vi väl lyssnat på den insåg jag att det var en jättefin sång som jag aldrig riktigt hört.
Victor vill göra som Lisa såklart och har därför slutat kräva Pokerface.

Du sålde mitt hjärta, på realisation
Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion
Du sålde min värdighet och min innersta hemlighet
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks

Jag lämnar dig här
Jag måste gå nu
Ja, jag lämnar dig här
För jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du

För du sålde ditt hjärta, du sålde din själ
Så inte känner du smärta, när jag tar mitt farväl
Inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks

Det var lite lustigt att höra femåringen och tvååringen klart och tydligt sjunga en sådan vuxen vistext. Och när Victor frågade "mamma va e de fö nåt en hjärtlös man?" och jag till min förvåning insåg att han faktiskt försökte förstå vad han sjöng, då kändes det lite magiskt. Lisa spann på och det blev en lång diskussion om hjärtlöshet och hjärtan och att bry sig om och att älska. När vi kom hem frågade Victor pappa hur man säger "en hjärtlös man" på franska. Och när nattningen sedan som vanligt började dra ut lite för mycket på tiden och barnen som vanligt fick mamma att smälta genom att var och en ropa "mamma jag älskar dig mest i hela vääärlden", då undrade jag om de inte båda tänkte lite på Lisa E's sång. Och än en gång, att man lär sig så mycket av sina barn.

Veckans sötaste

Alla grannbarnen har varit hos oss och lekt. När det är dags att gå hem och Théo tjurar säger Théos mamma:
- Men du träffar ju Lisa i skolan i morgon*!
Théo lyser upp och vänder sig till Lisa:
- Då ses vi i skolan i morgon Lisa!
- Eh ja säger Lisa.
Nu dags för viktig precision: Théo går i mellanklassen, Lisa går i stora klassen och är alltså ett år äldre.
När Théo tillägger:
- Du säger väl hej till mig i skolan i morgon?
ser Lisa något generad ut och mumlar
- Ja ja
Och när han sedan förväntansfullt lägger till:
- Kan vi hålla handen i morgon Lisa?

så blir man alldeles överväldigad av hur söt han är, och att det faktiskt kan vara pinsamt för en femåring när en fyraåring vill hålla handen på skolgården...



*Nej detta hände inte idag, fransmännen slutade faktiskt med skola på lördagar för sisådär fem år sedan

"Jag behöver inte dig mamma"

sa Lisa fem och ett halvt år.

Jodå sa jag. Ett litet tag till.

NÄ sa Lisa, jag klarar mig SJÄLV.

Är du verkligen säker på det? insisterade jag.

JAA gå UT nu mamma!

Jag lommade iväg.

Det är väl bara att inse.

Att hon klarar att duscha själv nu.

Förskoleavslutningen - den långa versionen

Uppladdning i omklädningsrummet. Varje klass hade sitt tema,

och som ni ser var Lisas klass av det rockigare slaget!

Hej och hå, inte för att skryta men här är väl Lisa

typ den enda som har ordning på benen?

Man har ju en karriär i Varaslättens Buggare att brås på

(även om den nu var väldigt kort)

Och nu har gitarrerna kommit fram också (cf tidigare inlägg :-)

Efter att beundrat rockare/buggare, discodansare, line-dansare

(Cotton Eye Joe måste slagit Stim-rekord i Frankrike)

och söderhavsdansare, så kom till slut den obligatoriska sommarkören

Efter föreställningen var det dags för tio-kamp ute i sommarvädret. Både Victor och Lisa gav sig in i leken med liv och lust, Victor kanske mest med att hjälpa lekledarna att "hålla ordning"

Så här ska man stapla burkarna ...

Och så kan Lisa kasta!

Lisa kastar fint bollen mot mjölkflaskorna förlåt bowlingkloten

Victor kör mer med KABAM - stilen

Fin-motorik grejar man med tungan

Stapla youghurtburkar med två pinnar är inte lätt,

men Lisa lyckas efter ett tag även fast pappa står bredvid och fånar sig!

Victor staplar mest sina på marken

Styra med tungan var det ja

Balansera pingisboll på en tallrik var lätt som en plätt

Efter avslutad tio-kamp blev det leksaker som pris och korv med bröd för hungriga magar!

Istället för Idas sommarvisa

Förskoleavslutning.
Små söta flickor med prickiga klänningar och blommor i håret.
Pojkar i skjorta och vattenkammat hår.
En snäll fröken med stort leende och vågigt hår som knäpper lite fint på sin gitarr.

Barn som står blygt och skruvar på sig och sjunger knappt hörbart, men får många tårar att trilla iallafall.

Eller så tar vi den internationella varianten (dra upp volymen):

Dagens barnhistoria

Lisas kompis Lorenzo (5 år) berättar för sin mamma vid nattningen:
"Lisa är min prinsessa. En dag ska vi gifta oss."
"Jaha" säger mamman. "Vad trevligt."
"Men då ska vi bo i ett eget hus."
"Ja det förstår jag. Var ska ni bo då?"
"I Sverige."
"Jahaaaaa. Men vi ska väl träffas ofta ändå?"
"Jaa. Vi ska ha en tunnel mellan våra hus, så att om jag blir rädd på natten då kan jag komma och sova i din säng."
"Hmm jaha. Men tror du din fru tycker om det då, att du kommer och sover hos mig?"
"Ja det är klart. Du är ju min mamma!"

Housewarming i alla ära, det här var ändå helgens fräckaste händelse

Nere i mitten alltså

So British

När barnen börjar komma upp i femårsåldern är det ju viktigt att bjuda hem lekkamrater med rätt egenskaper. Zoë här till exempel är söt, väluppfostrad och med the Cutest British Accent.

Lek bara, och lyssna noga på intonationen.

Nya ord

Jennie bloggade om nya ord och fick mig att tänka på förra lördagen när Victor bytte c mot d och tyckte det var jättekul att vara på "Barbe-doo" hos kompisen Jack. Snabbt adopterat av alla vuxna, och kommer nog hänga i ett tag.

Och så bara helt apropå, lite foton av söta barn:

Visst kan Lisa cykla!

Hej och hå, det är ju lättare i lite nerförsbacke

Taktiksnack med brorsan

Pausfågel

Det trillade in lite kort från Lisas mini-sportlov:

In i liftkön ska vi

Upp på toppen åkte vi minsann

Clara firar fyra och ett halvt år

Nu är LISA hemma 2

När mamma och pappa inte har tid att åka på sportlov, då är det tur att man har kompisar som ser till att man får komma till skidbacken ändå. Lisa fick åka med Clara själv till Combloux i år och när man är fem år och gillar snö så räcker det ju med tre dagar för att vara kapabel att åka lift upp till toppen och klara sig ner /nästan/ själv med lite stöd från Manu. Mamma höll förstås på att bli tokig över att inte få se detta, och väntar nu otåligt på foto-rapporten. Under tiden blev det puss- och kramkalas när IIIIIIZA äntligen kom hem, från en lillebror som har fått nog av separation. Mamma också. Fast det är väl bara början.

NU

kan Lisa läsa Max-böckerna för Victor :-)

Från en stolt mamma som var så rädd för att sätta press att hon inte gjorde något förutom att svara på frågor. Heja Fem Myror, Förskolan och Pappa!

Nu är LISA hemma

Victor och jag höll på att gå upp i atomer innan de äntligen kom, två timmar efter utsatt tid.

Och så kom de äntligen. Med juryns komplimanger. Hon har varit Så snäll och Så trevlig och Så mysig. Såklart. Det visste vi ju.

Men hon är också lite större än innan. Hon pratar lite mognare. Lite annorlunda. Hon var inte särskilt klängig på mig. Det var däremot jag. Trots att Victor fick mer uppmärksamhet. Så bra, det också.

Och nu när fransoserna är här och ockuperar två sovrum, så har vi installerat deras sängar i vårt sovrum. Så mysigt. De somnade tillsammans, med en gång. Victor sade inte ett pip. Såklart. Zaza var ju där.

Puss på er.

NäR GåR DET öVER??

den där kiss-och bajsåldern? Är så innerligt trött på allt prat om kiss och bajs och rumpa. Och på att vara tvungen att regarea vuxet och överslätande.

Födelsedagskalas

Hela havet stormar fick inleda kalaset. Och sedan stormade det på :-)

Presentöppning

Tårta

(mycket lyckad om jag får säga det själv, supersmarrig chokladtårta som i stort sett alla barnen gillade :-)

Pysselhörnan

Och så här fina möss blev det när vi vikt och klistrat färdigt!

Tack och godnatt från en trött men lycklig fem-åring!

Födelsedagsrapport

Mera show

Ibland frestar vi så hårt på Victors tålamod att han inte orkar bråka. Sålunda har han betett sig nästan exemplariskt under helgens evenemang.

Eller så är det Zazas fantastiska framträdanden som fått honom så begeistrad att han hållt sig "lugn" i över en timma, två dagar i rad. Mammas lår har fått sig en omgång förstås, av små fötter som stått och jampat, men oj vad spännande att spana på Zaza och försöka härma det som händer.

Och Oj vad duktig Zaza var under Techtonic-uppvisningen på sportklubben. Avslutningarna här är verkligen något extra, för att barnen har roligt och är duktiga såklart, men även för att dansfröken Olivia går in för att sätta ihop teman och musik på ett riktigt proffsigt sätt.

Urdålig kvalitet på korten, men flaggan och armvinklingarna syns ju :-) (av dessa tre var det såklart Lisa som gjorde rätt) (för övrigt var killen i mitten, Evan, mer upptagen av att titta på Lisa än att dansa...)

Första Luciatåget

Fortfarande svag efter magsjukan fick Lisa äntligen uppleva det som hon längtat efter i flera veckor - ett riktigt Luciatåg! Inför en fullsatt Holy Trinity Church fick Lisa vara med bland au-pair-tjejer och Stjärnkörmedlemmar, och kunde alla sånger tack vare jul-CDn som i smyg gått hela året.

Och mamma grät, såklart.

Kärlek