Från Pokerface till hjärtlöshet

Jag har en gammal Lisa Ekdahl i CD-växlaren i bilen, och Lisa har nyligen upptäckt att det är kul att lyssna på svenska sånger. Häromdagen bad hon mig sätta på "jag måste gå nu". Det tog ett tag att hitta rätt, eftersom det inte var något jag direkt kände igen, men när vi väl lyssnat på den insåg jag att det var en jättefin sång som jag aldrig riktigt hört.
Victor vill göra som Lisa såklart och har därför slutat kräva Pokerface.

Du sålde mitt hjärta, på realisation
Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion
Du sålde min värdighet och min innersta hemlighet
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks

Jag lämnar dig här
Jag måste gå nu
Ja, jag lämnar dig här
För jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du

För du sålde ditt hjärta, du sålde din själ
Så inte känner du smärta, när jag tar mitt farväl
Inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks

Det var lite lustigt att höra femåringen och tvååringen klart och tydligt sjunga en sådan vuxen vistext. Och när Victor frågade "mamma va e de fö nåt en hjärtlös man?" och jag till min förvåning insåg att han faktiskt försökte förstå vad han sjöng, då kändes det lite magiskt. Lisa spann på och det blev en lång diskussion om hjärtlöshet och hjärtan och att bry sig om och att älska. När vi kom hem frågade Victor pappa hur man säger "en hjärtlös man" på franska. Och när nattningen sedan som vanligt började dra ut lite för mycket på tiden och barnen som vanligt fick mamma att smälta genom att var och en ropa "mamma jag älskar dig mest i hela vääärlden", då undrade jag om de inte båda tänkte lite på Lisa E's sång. Och än en gång, att man lär sig så mycket av sina barn.