Man ska ju inte tvinga på barn sina egna fritidsintressen sägs det. Någon gång ibland har jag slängt ur mig lite sådär i förbifarten något om att
"rida är väl ganska kul..."
"mmm" har Lisa svarat, om jag ens fått ett svar. Ibland har jag gått lite längre (barn kan vet ju inte veta vad de vill om de inte vet vad som finns, eller hur) och frågat
"skulle du vilja lära dig att rida när du blir lite större?"
"nä jag vill spela tennis"
Jaha ja. Har känts ok, har ju en till att sätta mitt hopp till.
Men så i fredags, när vi hade samlat alla våra supersympatiska grannar till en /om jag får säga det själv ganska sofistikerad/ Apéro på terrassen för att njuta av de ännu ljumma sommarkvällarna, och när Lisa fick höra att granntjejen Lou skulle iväg och rida ponny idag på morgonen, så blev det plötsligt väldigt intressant med ridning.
Så i morse hängde vi på grannarna bort till Bullerbyn där vi bodde förut, där Polo-klubben just startat ponny-ridskola. Vi chansade på att det skulle finnas plats till Lisa och plats fanns det, däremot ingen ponny, så Lou och Lisa fick turas om på Bou't'chou som var en nätt liten B-ponny i sina bästa år.
Under den lilla promenaden utanför ridbanan så delade de bokstavligt talat på ponnyn
Hoppsan. Klättrade han upp själv?
Mamma mycket nöjd, och döljer nu illa sitt hopp att Lisa ska vilja fortsätta efter de tre prova på-lektionerna. Ridskolan ligger ju så fint, och de ordnar uteritter för vuxna... och så kan man hänga med de coola polo-ryttarna och gå på stora grillpartyn och mingla.
Nu måste vi bara införskaffa en omgång märkeskläder till barnen, à la Polo Ralph Lauren, Hilfiger eller liknande, som vi kan klä dem i varje lördagsmorgon så att de smälter in. Polosporten är enligt grannen den nya Golfen, med medlemsavgifter motsvarande en mindre bil. För barn är det däremot bara hiskligt dyrt, som vanligt med ridning alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar