TOTOOOOOR!

... heter jag om man frågar mig och jag är ETTÅ med pekfingret!
Jag börjar nu så smått att sätta ihop två ord, tex "oppa dö" (öppna dörren)
och "atta ma" (äta mat)
Jag kan berätta att när man cyklar ("KLA!") då gör det "boum boum" i rumpan och så måste man ha hjälm ("mää") på huvudet, mamma också.
I kvällssagan då kommer "vovvov" och äter Max "tata" (kaka) och då kommer mamma och säger "jajajaja" och hötter med fingret.
Ibland blir jag lite trött på mina föräldrar som inte förstår allt jag säger. Ibland vet dom inte ens vilket språk jag pratar, sicka ne som Lalla skulle säga.
Jag har fått en egen liten stol nu precis som Lisa så jag kan sitta med vid bordet och kladda med allt inom räckhåll. Mamma är ganska trött på vårt runda bord, det finns ju så mycket spillyta runt om mig tycker hon.
Jag illvrålar om jag inte får äta själv, och jag vill äta allt precis som Lisa.
Lisa och jag har förresten många roliga lekar tillsammans, men ofta är mamma glädjedödare och kommer och förstör. Varför får Lisa inte dra mig på magen i armarna runt om på golvet? Och varför får vi inte plocka ur soffkuddarna och lägga oss under dom i soffan? Och varför får jag inte sätta på en film själv, jag fixar ju allt fram tills dit man måste trycka på OK?

Jag skrattar mycket och är nöjd för det mesta när jag inte blir emotsagd. Jag är fortfarande mammas bebis, men jag vet också att riktiga små bebisar måste man vara försiktig med och klappa fint och säga schhh när dom sover. När mamman håller i bebisen kan man dessutom prova insatsen och provkrama gosedjuret, och se hur det känns att vara riktigt liten igen.
Men allra bäst är det nog att kunna gå upp och springa rakt in mammas famn,
och kramas kramas.