Lisa gav en teckning till pappa, med något kantigt brunt på.
"Vad är det för något?"
" Det är en julgran" sa Lisa
"Men så ser väl inte en julgran ut? Den är väl inte brun, som en fyrkant så?"
Pedagogkärringen (dvs jag) gick igång på högvarv.
"Men så kan du väl inte säga! Du får ju uppmuntra henne, och kanske ge små tips men du måste ju börja med att säga att det är fint!!!"
Maken tittade trött på mig.
"Ja men det är ju så det börjar. Innan vi vet ordet av så är hon någon slags modern-konst-artist som ritar obegripliga saker och sitter och klagar över att ingen förstååååår henne."
Jag tänkte på makens två så kallade chefer. Artister.
Det fanns bara en sak att göra.
"Lisa! Titta där i James trädgård, SÅ DÄR ser en gran ut!"
Men Lisa hade slutat lyssna för länge sedan och lämnat oss att fnissa för oss själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar