Tjejkväll

Syrran, dottern, Mamma Mia och popcorn.
Killarna softar/sover på övervåningen.
Lövely.

Kalla vindar från Skandinavien

har vi här idag sa dom på radion. Hu, endast tre grader när jag tog bilen i morse.
Svårt att tänka sig att förra onsdagen satt vi i t-shirt och åt glass på terrassen.
Hemma hos Aga i Polen har de snö upp till knäna. Kommer väl Nanna med lite nederbörd från UK så får vi det också till helgen!
Franck med stugan är glad. Tycker inte om värme, vill bara ha kyla och snö.

Själv tycker jag det är ganska roligt nu när barnen kan ta på sig sina fina nya vinterjackor. Maken har ju alltid hävdat att barn får starkare personligheter med lite färgglada kläder på sig.

Och färggladare än så här går väl knappt få till Lisa:

Däremot måste han tyckt att Victor redan hade lite för mycket av det goda eftersom han fick den här:

Men oh så söt han är i den!

Och när, NÄR, ska GAP få till sin Internet-handel i Europa. Jag bara undrar.

Golv Golv Golv

är dagens fråga. Alltså: vad ska ha vi för golv i nya huset? Först tänkte vi bara byta ut den gamla 70-tals-klinkersen:

mot ny fin.

Praktiskt, lättstädat, lättlagt. Lite Medelhavskänsla sådär med klinkers tycker jag. Ekparkett i sovrummen, samma överallt, sådan där som man klickar i. Hallen på entréplanet lite oklart, antagligen klinkers också men en annan än den på huvudvåningen.

Sedan kom maken på marmor är ju rätt snyggt, sådan där som vi hade i lägenheten i Lyon.

Skapar lite mervärde för huset. Och eko på bankkontot invände jag. Och blir kallt för fossingarna om man inte lägger värme under, vilket känns rätt oöverstigligt som projekt eftersom det skulle bli 50 kvadrat och vi hade tänkt att lägga det nya på det gamla golvet.
Men snyggt är det ju med marmor. Och den italienska solen kommer med på köpet.

En lördag i byggvaruaffären gjorde oss inte direkt klokare. Kan vi kanske dra ned på kostnaderna någon annanstans för att lägga marmor? Plastmatta i barnens rum? Tål allt, megasnabbt att lägga, kan bytas om 5 år när vi ledsnat på dem. Men hallå, det där utbudet som "verkligen utvecklats de senaste åren, il y a vraiment des trucs sympa maintentant" det såg vi inte så mycket av. Uss va fult. Laminatgolv då? Jo men om man häller ut ett glas vatten och inte torkar upp direkt så blir det bubblor. Och sådan där "riktig" klick-parkett är inte så särskilt mycket dyrare. Så tillbaka till parkett.

Hallen där nere då? Beror på vad vi har däruppe. Maken vill i den bästa av världar ha marmor där också, blir liksom lite chict från början. Jag vill ha klinkers. Då måste den vara annorlunda än marmorn där uppe säger maken, annars ser det bara ut som ett billigare alternativ. Ok då lite ocra-färgad säger jag. För mycket Provence säger maken.

Kom till jobbet igår, frågade chefen vad han har på golvet i sitt snygga schweiziska hus. Finns bara ett alternativ sa han:
Riktigt jäkla tjockt, brett och långt trägolv.
I ek.
End of the story.
Men… priset då? sa jag. 200€ per kvadratmeter. Men det spelar väl ingen roll i ett så litet hus.
Nä just det, tänkte inte på det.
Och hur lägger man det då? Måste man spika och så?
Varvid han svarade att det finns experter som sysslar med att lägga golv hela dagarna och jag borde låta dem sköta jobbet och istället bry min hjärna med lite företagskalkyler.

Så nu sitter jag och dregglar över Tarkett och Dalafloda. Ozzzz vad snygg det är med tjockt, brett och långt trägolv. Barnen kanske kan ha vanligt betonggolv i början, med lite snygga mattor?

Victor tog det här kortet på Aga

Reminder:
Victor är 20 månader.
Aga är vår 27-åriga polska nanny.

Worries, anyone?

Här ryker...

hockeyfrillan!

Vi kan stolt meddela att Victor lät sig klippas nästan utan tjafs, försökte bara klättra ned från stolen fem gånger och ville ständigt ha mer vattenspray (inget är ju roligare än vatten...) men uppförde sig annars exemplariskt.

Lördag i byggvaruaffären

Jag går här och kikar lite

Det här badkaret känns liksom bra


Man måste ju testa varorna innan man köper

Nu vet vi iallfalla var vi har honom mamma

Annars hänger min lugg i vägen när jag äter

Tackar som ödmjukast

Bugningar och bockningar. Lyft på kepsen.
Önska er vad ni vill.
Bara fortsätt att sova till nio på helgerna.

Era föräldrar blir liksom så mycket roligare människor då.

Lisa fotar

I like.

Mamma jag vill att vi ska ha en till bebis

eeeeh det var väl inte riktigt på programmet. Just nu iallafall (full stop säger pappa).

Men du vet det tar ju ganska mycket tid att ta hand om dig och Victor. Man hinner ju inte med allt.

Ja men pappa kan ta hand om den nya bebisen så kan du kan ta hand om mig och Victor.

Hmm... här: lek med den här istället:

Obama och Nobelpriset

Helt rätt tycker jag. Diskussionen om huruvida han fick det bara för att han inte är Bush är både berättigad och ointressant. De får gärna ösa priser över honom bara han fortsätter att inte vara Bush.

Lite kul också att Nobelpriset fortfarande skapar lika mycket diskussion. Intressant diskussion ibland också, som igår på fransk TV när journalisten beskrev litteraturpristagaren som den som hade avslöjat Ceauşescu-regimens brutalitet. Jahaaa ja. Vi andra trodde ju att han var en snäll liten tomte (detta var på största nyhetssändningen - frassarna är lika bra på utlandsnyheter som vanligt...).

Nu undrar jag om Bush någonsin kommer se tillbaka på sin tid som president med lite självkritik, typ skratta och säga "äh, jag var ju faktiskt ganska kass som president". Fast det är väl lättare att tycka att alla andra har fel. Det är ju svårt med demokrati när folk är så dumma.

Väder

Regnet har strilat hela dagen. Kändes svinkallt fast det var nog ändå 17-18 grader. Retade maken med att prata om att sätta på värmen. Aga och barnen hade tvingats vara inne hela dagen till deras stora förtret och ovana, men ooo så trevligt det var att ta över nyduschade välkammade barn som lugnt spelade Memory, snarare än sjövilda trädgårdspirater med jord i öronen :-) Dock måste jag nog snabbt inhandla gummistövlar till Lisa och regnställ till Victor, så att dom kan hoppa i vattenpölarna. Men känner jag Victor rätt kommer han kräva att få sitta i pölen och plaska. Och aldrig vilja gå ur. Kanske inte blir något regnställ trots allt...
Imorgon får vi nog sol igen.
Eller snö.

Oktoberväder

25 grader. Stekande sol. Glass på terrassen. Vilken månad var det sa ni?

Så här i efterhand dämpas väl glädjen lite av misstankar om växthuseffekt. Men ändå. Vi haxde en härlig dag.

Saker jag blev glad för idag

- maken som gick upp ur sängen utan tjat i morse
- solrosen jag fick av kollegan Marina som grattis till huset
- att det fanns rester från igår så jag slapp laga mat och bara kunde köra bilbana med barnen
- Lisas förklaring av hur man bakar äpplepaj (efter träning i förskolan)
och sist men inte minst:
- Victor som lärt sig att säga "Please" (eller snarare viska)


Det var ju trots allt bara en vanlig tisdag.

Nu är den vår!

Kanske världshistoriens dyraste palm. Tur att det finns lite attiraljer till.

Typ ett hus.

Flower Power

Så smidigt att de lärt sig vattna blommor. Det kan behövas i framtiden.

Kan dock bli tvungen att alltid belöna med våfflor, sylt och grädde, men den smällen får man väl ta.

Bakslaget kom 05.46

när Victor vaknade och insåg att vi tagit något som var hans. Och blev fly förbannad.
Höll hela huset vaken en lååååång oresonlig stund tills han nöjt landade på mammas mage i gästsängen. Där sussar man så gott så gott, men måste byta ställning varannan minut.
Vid det laget kände sig mamma inte så poetisk länge.

Idag känner jag mig lite

poetisk. Vet inte riktigt vad det kommer sig.

Är det kanske för att jag fick sovmorgon till halv-tio för första gången på ÅRATAL?

Eller kanske för att vi för ovanlighetens skull hade en lugn lördag hemma?

Kanske för att vi fick njuta av en härlig sensommarsol idag igen, som var särskilt trevlig fram på eftermiddagen?

Finns en chans att ogräsrensadet (japp, ni läste rätt) med trevliga grannen bidrog. Småpratade lite då och då, men njöt annars av ljudet från gräsklipparen (maken), lekande barn (våra egna) och ogrässaxen (eller vad det nu heter).

Victor lekte med de andra barnen i säkert en kvart utan att hitta på hyss. Ljuvligt. Kan man kalla det poetiskt att han nu kan åka sparkcykel alldeles själv? Antagligen inte, men mig inspirerar det som ofta en slitning mellan åh vad kul att han blir så stor och duktig och vart tar min BEBIS vägen???

Till doften av nyklippt gräs och med en nedgående sol i ryggen gick vi på promenad, efter önskemål av Victor att åka jäja. Ingen polomatch idag, men två små tjejer som lekte häst och improviserade foto. Och funderade över varför bokstäverna står så konstigt?

Dagens evenemang, som vi skjutit upp i en månad på grund av de mest idiotiska ursäkter, var annars kasta tuttisen i sophinken och sova utan. Inget poetiskt här inte, hetsa 20-månaders-grabben att kasta sin käraste ägodel bland gamla makaroner och tomatsås, kalla honom stor kille nu och gå och lägg honom. Invänta illvrålet och raseriutbrottet som brukar komma minst 5 gånger om dagen för minsta lilla motsägelse. Skyll det relativa lugnet (10 minuters gnäll) på att han antagligen var jättetrött och tänk att ikväll, då blir det nog livat värre. Inse 5 minuter efter att maken lagt pojken för natten att du inte hört ett pip. Inte ett ljud. Fascinerande. Man börjar ju nästan tro att man gör nånting rätt. Eller snarare att mammor alltid har rätt (min instiftade nämligen Lagen om att man ska Kasta Nappen runt 18 Månader och utförde själv uppdraget med Lisa)

Kanske kommer Den Där Poetiska Känslan helt enkelt från det faktum att trots att man kan vara så trött på att traggla samma saker om och om igen och att lilleman kan vara så bedrövligt jobbig med att hitta på hyss hela tiden, så äts de där känslorna upp på ett ögonblick när man slås, för tionde gången på en dag, av hur fantastiska ens barn är och hur glad man blir bara av att tänka på att man är en del av deras liv. Av att lilleman aldrig vill sluta kramas på kvällen och att storasyster aldrig vill sluta spela Memory. När de tittar på oss med de där blickarna som säger att de förstår så mycket mer än de kan uttrycka. Och vi inser att vi själva är i samma situation; att det finns känslor som är så starka att vi aldrig kommer kunna beskriva dem med ord, och de gör oss starkare än någonting annat.

Den här palmen

är jag spekulant på.

Enligt uppgift är jag högstbjudande för tillfället.

Rätt svar kommer nästa vecka.

 

Victor berättar

Victor: Mamma?

Mamma: Jaa?

V: De l'eau

M: Lekte du med vatten?

V: Ja. Däää

M: Där borta? Med din flaska?

V: Ja. Dadada. *skakar med hela armen*

M: Skakade du ut vatten så? På golvet?

V: Ja. Dadada *viftar med handen*

M: Och så geggade du i vattnet se'n?

V: Ja. Pappa.

M: Och så kom pappa? Vad sa pappa då?

V: Ajajaj *viftar med pekfingret*. AH pappa.

M: Ja pappa blir arg när du häller ut vatten på golvet. Så får man ju inte göra.

V: Nä. *går nöjt iväg"