Imorse vaknade jag innan klockan ringde. Stängde av klockan, gick upp och tvättade mig, plattade håret, strök mina byxor, tillbaka in på sovrummet för att hämta skjortan. Snabbkollade klockan. Kollade igen. Kollade telefonen. Klockan var två. Inte sex, som hon skulle vara. Två.
Jag blev inte ens glad för att få krypa ner igen, bara trött. Hur svårt kan det vara att sova på nätterna?
Är det Patrick som spökar?
Eller rosa jaccuzzin?
Eller klimakteriet?
2 kommentarer:
Så gjorde jag ibland när jag gick gymnasiet och skulle upp tidigt och inte fick missa bussen. Åt flingor, tittade på klockan, tittade en gång till och såg att den var två... Stress? Över jacuzzin?
iiiiee jag kissar pa mig!!!
Skicka en kommentar