Lisa Lovely

Vi har just lämnat Prinsessan hos kusinen Elena i Lille, för fyra dagar och fyra nätter. Det är den längsta separationen sedan hon föddes för fem år och 26 dagar sedan, för mig. Jag grät floder första timmarna i bilen, och har fortfarande inte förstått hur jag ska klara mig till torsdag kväll. Jag fick ju inte ens tid att förbereda mig, frågan kom upp under lunchen två timmar innan avresan. Bygg-gänget kommer ju ner på torsdag och hade en plats över i bilen, och Elena har sportlov, så det var ett gyllene tillfälle för Lisa att stanna. Jag tillät maken att ställa frågan till Lisa, delvis för att jag kände mig ganska säker på att hon skulle säga nej, att det skulle vara för hastigt påkommet, att det skulle vara för många nätter. Men Lisa tvekade inte en sekund. Så efter en timma, när vi klarat av frågor om lampor på hallen på natten samt mammas överlevnad (går ju inte att dölja något för Lisa) gav vi oss iväg med bara Victor i baksätet, den sistnämnde något oroad över att Lisa missade Ice Age.
Jag har börjat räkna timmarna till torsdag, börjat fundera på vilka presenter jag ska köpa, och bestämt att ta heldag ledigt på fredag för att inte missa en minut med Lisa. Snuttibuttan, som växer alldeles för fort. Snyft.