Jag kan hantera att fixa middag för sju varje kväll efter jobbet, sköta all kringservice, få mat i barnen och få dem i säng på egen hand.
Jag kan ta att man ber att bli omserverad trots att jag själv inte fått i mig en tugga än.
Jag kan diska allt själv.
Jag kan acceptera att det börjas rosta bröd vid fem-tiden på morgnarna i huset.
Jag kan till och med behärska mig åt kommentarer som
- men hon (om mig) vet ju inte hur mycket jobb det är i huset, för hon är ju inte där på dagarna
- men varför gör de Internet på engelska, det är ju så krångligt
Jag kan bita ihop när man pratar till mig som om jag vore fem och berättar vilket hushållspapper jag borde köpa.
Jag kan även le vackert när det plockas fram ritsaker just som vällingen skulle ätas.
Men Snälla. Inga mer slide-shower på husvagnen. Inga mer foton med och utan bil framför, med och utan förtält, med och utan människor. Please.
Ps. Om någon undrar var maken är i historien så undrar jag faktiskt det också. Han måste gömma sig i nya huset tills alla andra gått och lagt sig :-)
3 kommentarer:
Ha ha ha ha ha haaaa!
Du verkar sannerligen inte ha det lätt:)
Vår byggtid har man mer eller mindre förträngt (alltså inte i ett rosa moln av lycka), inte för att jag blev dumförklarad utan för att alla smutskastade alla ungefär. Ändå var där inga fransoser;) Bara dumma svenska hantverkare.
näee usch det tycker jag inte du ska ta! diskriminerande! bit ifrån och säg: we do like that in sviiiden, biathces
ja syster e sà där kan jag ju säga för det förstàr de ju ändà inte :-)
Marie: Nä det kan jag inte tänka mig. Svenskar är väl alla pàlitliga, flitiga och rättvisa???
Skicka en kommentar