Halloween!

Vi körde improviserad Halloween-fest med junk-grejer från Manor. Trots nya budget-restriktionerna var det här väl investerade slantar. Döm själva:

Lille djävulen tyckte "gömma-läskiga-svarta-spindlar-leken" var roligast. Eller snarare att hitta dem

Tjejerna mjukstartar, utan smink

Tja. Mest löjlig va?

Ho ho ho.

Och ja, pumporna är fejk.

Onda ande-dansen

Eller var det den här?

Svärmor vill ge igen för gammal ost?

Förlåt Håkan Bråkan

Jag tror bestämt att jag glömde bort din födelsedag.

 

För att ta igen missen tänkte jag bjuda dig redan nu på mitt födelsedagskalas.

Ta med dig snickarbyxor och lite verktyg så kan du få hjälpa mig att fixa till mitt nya rum.

 

Kramar och smackiga pussar från Victor

Saloperie de banques françaises

Jag får rysningar bara jag tänker på dem. Att säga att få saker kan få mig så arg på så kort tid vore att ge dem för mycket betydelse, men lite sant är det. Pulsen ökar och jag kommer upp i spansk talhastighet när jag måste prata om dem. Men nu när det är tänkt att vi ska samäga ett hus lite käckt de kommande 25 åren, så måste jag väl bita ihop och masa mig iväg för att träffa dem och säga "Oh ja vi är så tacksamma  så att vi får vara kunder i er ärade bank" och "Oh ja vi vill gärna betala 200 spänn i månaden för att få ha ett konto hos er" och  "Fem kronor varje gång man kopplar upp sig på Internet? Inga problem, det låter logiskt. Kan vi inte få betala varje gång vi ringer och slösar med er tid också?"

GAH!

Och alla är likadana. Vi är inne på vår fjärde nu. Vi byter varje gång vi köper / säljer ett hus eller när jag blir alltför hatisk  och måste hämnas genom att plocka ut alla våra miljarder.

Wish me luck.

The Superficially Spiritual

pratade prästen Per om i sin predikan i söndags, under den gemensamma gudstjänsten med the internationalla lutheska kyrkan.

Som några vi skulle be för.

Jag kände mig obehagligt träffad. Det är väl ungefär så det känns, som lite fejk liksom. Som om jag försöker tränga mig in någonstans där jag inte hör hemma. Men det är väl bättre att vara lite ytligt spiritual än inte alls? Och man måste ju börja någonstans?

Till min meritlista skulle jag även vilja föra att jag är trött på kapitalister, och gärna skulle hitta någon annan till att betala mitt hus. Behöver nu hitta tre personer, som jag inte är släkt med och som jag inte har jobbat för, som kan rekommendera mig till FN. Frivilliga?

Sara och jag startade en tävling för en herrans (oups, så där får man kanske inte säga?) massa år sedan, men trots att Sara jobbar för Unicef, och jag i geografiskt uppmuntrande miljö, så har ingen av oss lyckats fixa till sig ett diplomatpass. Än. I kyrkan träffade jag dock en tjej som jobbade för någon sån där human-rights- labour grej så kanske allt comes together nicely. Var det någon som sa ytlig?

Rätt svar i gissningstävlingen

Vår nyinköpta grusplan byggdes faktiskt för att
...
...
...
...
spela boule såklart!

Och stugan, förlåt chaleten, då?

För att dricka vin i pausen såklart!

Vän av ordning undrar kanske varför man behöver sitta inne och dricka vin när man är ute och spelar boule. Han/hon glömmer dock att vin kan behöva kylas och att man därför behöver ett kylskåp nära tillhands, samt att man kan behöva lite skugga efter ett hett parti.

Själv har jag dock planer på att använda grusplanen till hundgården, alternativt längdhoppsbana till Lisa, och att göra chaleten till lekstuga. Man vill ju inte gärna bo i någon gammal fransk klyscha.

Lugnet före stormen

Vad jag borde göra:
- hänga upp tvätt
- städa
- göra iordning gästsängarna

Vad jag gör:
- dricker kaffe
- äter Cadbury roses
- läser Janet Street Porters "Life's too f***ing short"

Bara fem minuter

Förresten säger Janet: "Life's too f***ing short to talk to people who are boring" - inkluderar det även ens M.I.L.?

Varför säger de så konstiga saker

de där 4^3/4 -åringarna?

Gårdagens höjd/låg/punkter var:

 

- Jag vill äta bajs

- Jag ser inte pappa i garaget. Han är nog död.

 

Jag reagerar instinktivt och säger:

- Men Lisa så får man inte säga…

- Varför då?

- För det låter ju hemskt. Vi vill ju inte att det ska hända, eller hur?

- Nä

- Nä då ska man inte säga det heller

- Varför då? Varför får man inte säga så?

Hur fortsätter man en sådan här diskussion? Jag insåg att jag var inne på fel spår. Men hur växla om till rätt?

Freud? Piaget? Moster Maria?

 

Senare kom  frågorna igen: Varför dog Vanessas mamma? Fick hon huvudet under vattnet? Var är hon nu? Kan hon andas? Kommer Gud dö?

Det där med att själen flyger till himlen och lever lycklig, medan kroppen stannar orörlig på jorden, det går inte hem. Jag märker att hon tänker att antingen kan man väl andas eller så kan man inte.

 

Jag får nog gräva fram mina psykologi-böcker från gymnasiet, och kanske från socialpsykologin…

Det får mig att tänka på när jag intervjuade mina småkusiner, de var väl tre-fyra-fem någonting, för ett psykologi-projekt i gymnasiet där vi skulle prata om hur saker har fått sina namn och varför. Det är väl Piaget som forskade mycket i det?

Tänk om jag kunde hitta anteckningarna från det; även om det inte hjälper mig att prata om döden med Lisa borde det iallafall ge några leenden och kanske lite igenkännande…

Gissningstävling

Det finns en liten grusplan i ena hörnet på trädgården.

Vad har man den till?

Alla som ÄR något häromkring har ju en "chalet" i bergen som man bor i när man åker skidor. Nu har vi också snart en, även om den ligger en bit från liftarna och inte är mega-stor.

Men vad tror ni den egentligen var byggd för?

ps Nanna får inte svara

Äntligen har jag hittat någon

som är värdelösare än jag i Hello Kitty Memory.

Mittenhögen är alltså min.

Sorry Nanna men jag var tvungen att skvallra.

Glada Pizzabagare

Smeta ut tomatsåsen så här gör man

Nu vände mamma ryggen till

Jag tycker man ska göra fort och lite häftigt liksom

Halvfärdigtuggat resultat

Victor version påskägg

ööööh hur funkar det här det då?

'Jo man puttar liksom kulorna runt i den där snurran. Om man puttar hårt så smäller de till varandra och åker iväg av sig själva.'
'Jaha. Och vad är meningen med det då?'
...
'Vet inte. Fråga Tigerbjörn. Det är mina föräldrar som köper sån't här tjafs'.

Fin-promenad med fin-besök

Tjejkväll

Syrran, dottern, Mamma Mia och popcorn.
Killarna softar/sover på övervåningen.
Lövely.

Kalla vindar från Skandinavien

har vi här idag sa dom på radion. Hu, endast tre grader när jag tog bilen i morse.
Svårt att tänka sig att förra onsdagen satt vi i t-shirt och åt glass på terrassen.
Hemma hos Aga i Polen har de snö upp till knäna. Kommer väl Nanna med lite nederbörd från UK så får vi det också till helgen!
Franck med stugan är glad. Tycker inte om värme, vill bara ha kyla och snö.

Själv tycker jag det är ganska roligt nu när barnen kan ta på sig sina fina nya vinterjackor. Maken har ju alltid hävdat att barn får starkare personligheter med lite färgglada kläder på sig.

Och färggladare än så här går väl knappt få till Lisa:

Däremot måste han tyckt att Victor redan hade lite för mycket av det goda eftersom han fick den här:

Men oh så söt han är i den!

Och när, NÄR, ska GAP få till sin Internet-handel i Europa. Jag bara undrar.

Golv Golv Golv

är dagens fråga. Alltså: vad ska ha vi för golv i nya huset? Först tänkte vi bara byta ut den gamla 70-tals-klinkersen:

mot ny fin.

Praktiskt, lättstädat, lättlagt. Lite Medelhavskänsla sådär med klinkers tycker jag. Ekparkett i sovrummen, samma överallt, sådan där som man klickar i. Hallen på entréplanet lite oklart, antagligen klinkers också men en annan än den på huvudvåningen.

Sedan kom maken på marmor är ju rätt snyggt, sådan där som vi hade i lägenheten i Lyon.

Skapar lite mervärde för huset. Och eko på bankkontot invände jag. Och blir kallt för fossingarna om man inte lägger värme under, vilket känns rätt oöverstigligt som projekt eftersom det skulle bli 50 kvadrat och vi hade tänkt att lägga det nya på det gamla golvet.
Men snyggt är det ju med marmor. Och den italienska solen kommer med på köpet.

En lördag i byggvaruaffären gjorde oss inte direkt klokare. Kan vi kanske dra ned på kostnaderna någon annanstans för att lägga marmor? Plastmatta i barnens rum? Tål allt, megasnabbt att lägga, kan bytas om 5 år när vi ledsnat på dem. Men hallå, det där utbudet som "verkligen utvecklats de senaste åren, il y a vraiment des trucs sympa maintentant" det såg vi inte så mycket av. Uss va fult. Laminatgolv då? Jo men om man häller ut ett glas vatten och inte torkar upp direkt så blir det bubblor. Och sådan där "riktig" klick-parkett är inte så särskilt mycket dyrare. Så tillbaka till parkett.

Hallen där nere då? Beror på vad vi har däruppe. Maken vill i den bästa av världar ha marmor där också, blir liksom lite chict från början. Jag vill ha klinkers. Då måste den vara annorlunda än marmorn där uppe säger maken, annars ser det bara ut som ett billigare alternativ. Ok då lite ocra-färgad säger jag. För mycket Provence säger maken.

Kom till jobbet igår, frågade chefen vad han har på golvet i sitt snygga schweiziska hus. Finns bara ett alternativ sa han:
Riktigt jäkla tjockt, brett och långt trägolv.
I ek.
End of the story.
Men… priset då? sa jag. 200€ per kvadratmeter. Men det spelar väl ingen roll i ett så litet hus.
Nä just det, tänkte inte på det.
Och hur lägger man det då? Måste man spika och så?
Varvid han svarade att det finns experter som sysslar med att lägga golv hela dagarna och jag borde låta dem sköta jobbet och istället bry min hjärna med lite företagskalkyler.

Så nu sitter jag och dregglar över Tarkett och Dalafloda. Ozzzz vad snygg det är med tjockt, brett och långt trägolv. Barnen kanske kan ha vanligt betonggolv i början, med lite snygga mattor?

Victor tog det här kortet på Aga

Reminder:
Victor är 20 månader.
Aga är vår 27-åriga polska nanny.

Worries, anyone?

Här ryker...

hockeyfrillan!

Vi kan stolt meddela att Victor lät sig klippas nästan utan tjafs, försökte bara klättra ned från stolen fem gånger och ville ständigt ha mer vattenspray (inget är ju roligare än vatten...) men uppförde sig annars exemplariskt.

Lördag i byggvaruaffären

Jag går här och kikar lite

Det här badkaret känns liksom bra


Man måste ju testa varorna innan man köper

Nu vet vi iallfalla var vi har honom mamma

Annars hänger min lugg i vägen när jag äter

Tackar som ödmjukast

Bugningar och bockningar. Lyft på kepsen.
Önska er vad ni vill.
Bara fortsätt att sova till nio på helgerna.

Era föräldrar blir liksom så mycket roligare människor då.

Lisa fotar

I like.

Mamma jag vill att vi ska ha en till bebis

eeeeh det var väl inte riktigt på programmet. Just nu iallafall (full stop säger pappa).

Men du vet det tar ju ganska mycket tid att ta hand om dig och Victor. Man hinner ju inte med allt.

Ja men pappa kan ta hand om den nya bebisen så kan du kan ta hand om mig och Victor.

Hmm... här: lek med den här istället:

Obama och Nobelpriset

Helt rätt tycker jag. Diskussionen om huruvida han fick det bara för att han inte är Bush är både berättigad och ointressant. De får gärna ösa priser över honom bara han fortsätter att inte vara Bush.

Lite kul också att Nobelpriset fortfarande skapar lika mycket diskussion. Intressant diskussion ibland också, som igår på fransk TV när journalisten beskrev litteraturpristagaren som den som hade avslöjat Ceauşescu-regimens brutalitet. Jahaaa ja. Vi andra trodde ju att han var en snäll liten tomte (detta var på största nyhetssändningen - frassarna är lika bra på utlandsnyheter som vanligt...).

Nu undrar jag om Bush någonsin kommer se tillbaka på sin tid som president med lite självkritik, typ skratta och säga "äh, jag var ju faktiskt ganska kass som president". Fast det är väl lättare att tycka att alla andra har fel. Det är ju svårt med demokrati när folk är så dumma.

Väder

Regnet har strilat hela dagen. Kändes svinkallt fast det var nog ändå 17-18 grader. Retade maken med att prata om att sätta på värmen. Aga och barnen hade tvingats vara inne hela dagen till deras stora förtret och ovana, men ooo så trevligt det var att ta över nyduschade välkammade barn som lugnt spelade Memory, snarare än sjövilda trädgårdspirater med jord i öronen :-) Dock måste jag nog snabbt inhandla gummistövlar till Lisa och regnställ till Victor, så att dom kan hoppa i vattenpölarna. Men känner jag Victor rätt kommer han kräva att få sitta i pölen och plaska. Och aldrig vilja gå ur. Kanske inte blir något regnställ trots allt...
Imorgon får vi nog sol igen.
Eller snö.

Oktoberväder

25 grader. Stekande sol. Glass på terrassen. Vilken månad var det sa ni?

Så här i efterhand dämpas väl glädjen lite av misstankar om växthuseffekt. Men ändå. Vi haxde en härlig dag.

Saker jag blev glad för idag

- maken som gick upp ur sängen utan tjat i morse
- solrosen jag fick av kollegan Marina som grattis till huset
- att det fanns rester från igår så jag slapp laga mat och bara kunde köra bilbana med barnen
- Lisas förklaring av hur man bakar äpplepaj (efter träning i förskolan)
och sist men inte minst:
- Victor som lärt sig att säga "Please" (eller snarare viska)


Det var ju trots allt bara en vanlig tisdag.

Nu är den vår!

Kanske världshistoriens dyraste palm. Tur att det finns lite attiraljer till.

Typ ett hus.

Flower Power

Så smidigt att de lärt sig vattna blommor. Det kan behövas i framtiden.

Kan dock bli tvungen att alltid belöna med våfflor, sylt och grädde, men den smällen får man väl ta.

Bakslaget kom 05.46

när Victor vaknade och insåg att vi tagit något som var hans. Och blev fly förbannad.
Höll hela huset vaken en lååååång oresonlig stund tills han nöjt landade på mammas mage i gästsängen. Där sussar man så gott så gott, men måste byta ställning varannan minut.
Vid det laget kände sig mamma inte så poetisk länge.

Idag känner jag mig lite

poetisk. Vet inte riktigt vad det kommer sig.

Är det kanske för att jag fick sovmorgon till halv-tio för första gången på ÅRATAL?

Eller kanske för att vi för ovanlighetens skull hade en lugn lördag hemma?

Kanske för att vi fick njuta av en härlig sensommarsol idag igen, som var särskilt trevlig fram på eftermiddagen?

Finns en chans att ogräsrensadet (japp, ni läste rätt) med trevliga grannen bidrog. Småpratade lite då och då, men njöt annars av ljudet från gräsklipparen (maken), lekande barn (våra egna) och ogrässaxen (eller vad det nu heter).

Victor lekte med de andra barnen i säkert en kvart utan att hitta på hyss. Ljuvligt. Kan man kalla det poetiskt att han nu kan åka sparkcykel alldeles själv? Antagligen inte, men mig inspirerar det som ofta en slitning mellan åh vad kul att han blir så stor och duktig och vart tar min BEBIS vägen???

Till doften av nyklippt gräs och med en nedgående sol i ryggen gick vi på promenad, efter önskemål av Victor att åka jäja. Ingen polomatch idag, men två små tjejer som lekte häst och improviserade foto. Och funderade över varför bokstäverna står så konstigt?

Dagens evenemang, som vi skjutit upp i en månad på grund av de mest idiotiska ursäkter, var annars kasta tuttisen i sophinken och sova utan. Inget poetiskt här inte, hetsa 20-månaders-grabben att kasta sin käraste ägodel bland gamla makaroner och tomatsås, kalla honom stor kille nu och gå och lägg honom. Invänta illvrålet och raseriutbrottet som brukar komma minst 5 gånger om dagen för minsta lilla motsägelse. Skyll det relativa lugnet (10 minuters gnäll) på att han antagligen var jättetrött och tänk att ikväll, då blir det nog livat värre. Inse 5 minuter efter att maken lagt pojken för natten att du inte hört ett pip. Inte ett ljud. Fascinerande. Man börjar ju nästan tro att man gör nånting rätt. Eller snarare att mammor alltid har rätt (min instiftade nämligen Lagen om att man ska Kasta Nappen runt 18 Månader och utförde själv uppdraget med Lisa)

Kanske kommer Den Där Poetiska Känslan helt enkelt från det faktum att trots att man kan vara så trött på att traggla samma saker om och om igen och att lilleman kan vara så bedrövligt jobbig med att hitta på hyss hela tiden, så äts de där känslorna upp på ett ögonblick när man slås, för tionde gången på en dag, av hur fantastiska ens barn är och hur glad man blir bara av att tänka på att man är en del av deras liv. Av att lilleman aldrig vill sluta kramas på kvällen och att storasyster aldrig vill sluta spela Memory. När de tittar på oss med de där blickarna som säger att de förstår så mycket mer än de kan uttrycka. Och vi inser att vi själva är i samma situation; att det finns känslor som är så starka att vi aldrig kommer kunna beskriva dem med ord, och de gör oss starkare än någonting annat.

Den här palmen

är jag spekulant på.

Enligt uppgift är jag högstbjudande för tillfället.

Rätt svar kommer nästa vecka.

 

Victor berättar

Victor: Mamma?

Mamma: Jaa?

V: De l'eau

M: Lekte du med vatten?

V: Ja. Däää

M: Där borta? Med din flaska?

V: Ja. Dadada. *skakar med hela armen*

M: Skakade du ut vatten så? På golvet?

V: Ja. Dadada *viftar med handen*

M: Och så geggade du i vattnet se'n?

V: Ja. Pappa.

M: Och så kom pappa? Vad sa pappa då?

V: Ajajaj *viftar med pekfingret*. AH pappa.

M: Ja pappa blir arg när du häller ut vatten på golvet. Så får man ju inte göra.

V: Nä. *går nöjt iväg"