Jag har klarat studentnätter och tentaläsningsnätter, nyförälskelsenätter och jobbnätter, graviditetsnätter och amningsnätter, men nu håller banne mig två-åringens ovilja att sova på nätterna på att ta kål på mig. Har liksom ont i hela kroppen som om jag sprungit en halvmara (jo jag vet faktiskt hur det känns, 1.47 om jag inte minns helt fel).
Bära mamma, bära. Och gosa mamma, gosa. Kram. Puss. Mmm mamma.
Vad gör man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar