Nu är LISA hemma

Victor och jag höll på att gå upp i atomer innan de äntligen kom, två timmar efter utsatt tid.

Och så kom de äntligen. Med juryns komplimanger. Hon har varit Så snäll och Så trevlig och Så mysig. Såklart. Det visste vi ju.

Men hon är också lite större än innan. Hon pratar lite mognare. Lite annorlunda. Hon var inte särskilt klängig på mig. Det var däremot jag. Trots att Victor fick mer uppmärksamhet. Så bra, det också.

Och nu när fransoserna är här och ockuperar två sovrum, så har vi installerat deras sängar i vårt sovrum. Så mysigt. De somnade tillsammans, med en gång. Victor sade inte ett pip. Såklart. Zaza var ju där.

Puss på er.