När vi skulle köpa A4 2007 tillbringade vi varje lördag i två-tre månader hos bilhandlare. Fast vi visste vilken bil vi ville ha. Vilket betyder att maken förlåt vi spenderade två månader på att välja tillval.
A6:an något år senare gick väl lite fortare, men inte mycket. Nu kunde han ju tillvalen utantill iallafall.
När vi skulle byta till trebarnsbil började vi på noll igen, men vill man ha tre barn i barnstolar med Isofix samt extrasäten i bak, så finns det inte så hiskeligt mycket att välja på. Sharanen fick sig dock även han en rejäl dos av tillval, noga reflekterade över, diskuterade och omförhandlade.
Den här gången tog det tio dagar. Idén har väl funnits där sen mammaledigheten egentligen, att vi en dag kommer att behöva två bilar, så själva beslutsprocessen var ganska väl avancerad. Och maken kände nog att droppen liksom runnit över en gång för alla den morgonen jag ringde hem från jobbet och svor att nu j-lar får det vara nog med bussåkande. Eller snarare nog med att förlora över en timma i tid varje dag, att gå en kilometer på icke vinterunderhållen stig som svämmar över så fort det regnar, nedsmutsade och blöta skor och kläder, alltid framme senare än jag vill etc etc. Lägg även till cirka en månad med dålig sömn för att två små pojkar turas om att hålla igång på nätterna av olika anledningar. Så förstod maken att det där med tillval spelar inte så stor roll, ge fruntimret någon slags låda med fyra hjul så hon kan få bestämma själv när hon ska åka till och från jobbet, så blir allt frid och fröjd.
Och nu lägger vi bakom oss ett antal frustrerande timmar på nätet med att söka efter prisvärda begagnade småbilar vilket är helt omöjligt i detta förbenade land, och är bara GLADA åt vår alldeles splittans nya i20 som kommer med språng om sisådär en vecka!
Snäppet större än en pot de yaourt som maken säger.
1 kommentar:
Grattis! Vad effektiv man är nuförtiden, va...
Skicka en kommentar