måndag 26 september 2011

Jag och Braxton Hicks

har blivit riktiga bundisar de senaste dagarna. Inte för att jag direkt längtade efter sällskapet, men nu när han är här är det ju liksom svårt att ignorera honom. Man får helt enkelt lägga upp fötterna, ta ett glas, och verka intresserad, som att man tar honom på allvar liksom.
Och fundera lite på hur lång tid man ska räkna med hans närvaro. De annonserade sex veckorna? Njaa. Skulle nog inte satsa pengar på det.

5 kommentarer:

Hannah sa...

Nu har jag suttit har och funderat och klurat, vem fasiken pratar du om? Sakert nan som namns i Newsweek (som jag for ovrigt inte last ett enda helt nummer av, fasiken vad trakig den ar!) med jamna mellanrum. Jag visste att jag hort namnet forut.
Jag fick ge upp och googla. Nu kommer jag ihag. Laura larde ocksa kanna honom haromdagen. Hon tyckte dock vi kunde vanta nagra ar innan hon introducerade mig. Jag haller mig till Mr Red & Mr Barat Pere et fils for nu.

syster e sa...

hahaha... lätt som en plätt :-)

Mamma sa...

Aldrig hört namnet innan men googlade jag med. Den mannen är jag mycket bekant med men nu har jag sagt upp bekantskapen sedan många år. Nu nöjer jag mig med Esse som gör vissa sammandrag mest av historisk art. Kram på er!!!

Sofia sa...

@ Nanna: obildade mänscha som inte vill läsa Newsweek! Det finns lättläst också: I näst senaste numret fanns tex en mycket intressant lista på vilka länder som var sämst och bäst för kvinnor att bo i. Samt en artikel om ett ftg i USA som bygger ett spel med en simulering av hur världen skulle sett ut om 9/11 inte hade hänt.
@Elin: har de börjat än?
@ Mamma: hmm jag undrar vilka som är att föredra? :-)

syster e sa...

nop. men jag tycker det räcker med sparkarna mot magsäcken, revbenen, gall- och urinblåsan....