Tre är inte ensam

Ibland kan det nästan vara mysigt att vara ensam hemma med barnen på kvällen. Man vet att man inte har tid med något annat än barnen så man ägnar sig bara åt dem; äter lite tidigare, badar lite tidigare, och har lite mer tid att läsa saga och mysa (läs busa för Victors del).

Fredag kväll var inte en sådan kväll.

Dagen hade dock i övrigt varit väldigt trevlig: lek och cykeltur med Victor på förmiddagen, de sov samtidigt i tre timmar på eftermiddagen så att jag helt otippat kunde jobba en undan en hel del, lyxfika med wienerbröd och sedan en rolig timma på lek-klubben för barnen medan jag spinnade.

Det var när vi kom hem som saker började gå snett. Victor åt en dos smågrus medan jag försökte få iordning maten, så jag fick tvinga in honom under skrik och sparkar så att jag kunde hålla koll på honom. Han retades med Lisa lite och stängde av hennes DVD några gånger, men blev sedan tyst i några sekunder. Jag borde ha reagerat direkt men det sista som överger en mamma är väl hoppet om väluppfostrade barn. Så resultatet blev hela hushållsrullen utrullad, isärriven och till viss del söndersmulad. Och sedan snabbt tillbaka för att trycka på DVDn igen. En sak funkade dock bra: VIIIIICTOOOOOOR, kom och städa (behövde bara upprepas 5 gånger):

tss det var väl inte så farligt

här får du rullen då

och här är resten, nöjd?

Själva måltiden, när den väl kom på bordet, var ingen höjdare. Ingen ville äta min paj. De ville ha varma smörgåsar. Victor kletade in det mesta i håret, och kastade resten på golvet. Kladd och klen och spill och gnäll. Inget underligt i en småbarnsfamilj, bara lite värre än vanligt och lite jobbigare när man är själv.

Tänkte tvinga dem att sitta kvar vid bordet medan jag dammsög och skurade runt och under det, men Victor har nu lärt sig att krångla sig ur sin stol hur hårt man än spänner fast honom så jag föredrog städhjälp framför akrobatier. Liten hetsade stor till den ena dumheten efter den andra runt dammsugaren, och ut med alla leksaker, och hoppa i soffan. Medan jag till sist vred ur skurtrasan klättrade Victor upp på en köksstol och lyckades grabba tag i Lisas mugg, som naturligtvis var full med vatten. Jag är säker på att han med flit väntade tills jag var nästan nästan framme för att snabbt vända på det. (Frågar man mig så tycker jag att glas som är helfulla är jätteDUMT.) Efter andra omgången med skurtrasan, ackompanjerade av glada fnitter från Lisa, smet jag in på toa i något som måste varit under 10 sekunder. Men det var tillräckligt för att komma ut till den här bilden:

tja det var ju trots allt ett tag se'n sist

Ni får själva föreställa er ungen som stod mitt i och stampade, och hur mycket jord som ramlade från honom på vägen till badkaret. Lisa fnittrade nu hysteriskt.

Såklart hade han bajsat också så att vi fick jorda ner hans rum lite innan han åkte i badkaret. Och i med Lisa också när vi ändå höll på. Klockan närmade sig nio när de till slut hade pyjamas på sig. Så, kanske ett litet sött foto för att avsluta kvällen på ett bra sätt?

Inte en chans

Däremot blev jag påmind av objektivet att jag fortfarande hade träningskläder på mig, och alltså inte hade duschat efter mitt spinning-pass. Och det är jord över hela huset. Och disk i köket. Soffan får vänta.

Dagen påminde mig om varför jag bara vill jobba 80%.

Kvällen varför jag trots allt vill jobba 80%.

Och varför det är bra att alltid ha vin i tetrapak hemma.