Vardagslycka

... kan vara att få strutglass en helt vanlig tisdag...

... eller att få sin allra första egna strutglass


Jag lovar att han inte fick äta hela själv.
Men han fick den sista biten av struten.
Sedan såg han ut så här:

Visst är det lustigt hur mycket snabbare man växlar

över till "vanlig mat" med nummer två?

(Har inget med glass att göra men ändå...)

(Och förresten var det ministrutar)

Misslyckad shoppingrunda

Jo, det finns faktiskt något som heter så. När jag gnällde till Syster H sade hon bara: Men så där är det ju alltid när man har tid och pengar. Jaha ja. Jag har väl glömt hur det är att ha det.

Så här var det nämligen: Vår vän Katharina från Tyskland kom och hälsade på över helgen. Jag hade fifflat till mig en shoppingeftermiddag av maken, så efter lunch stack jag och Katharina in till sta'n. Förutsättningarna var alltså goda:

- gammal tjejkompis till sällskap

- ingen tid att passa, förutom att vara hemma till middagen (med middagen)

- hyfsat välfyllt bankkonto

- tom sommargarderob (ja ni vet vad jag menar)

- fint väder

Och så spenderade vi 2.5 timme på bästa shoppinggatorna. Och vad köpte jag???

???

???

- en salva till min tumme som jag bränt på plattången innan vi åkte

- salva till Victors rumpa

- två kaffe och en päronpaj

Garden Party

I söndags var vi på Garden Party hos vår granne Ernest som fyllde år. Hela Whisteria Lane var där och mumsade på italienska trädgårdsmästarens fantastiska buffé. Min lilla mor ångrade bittert att hon inte kommit ner till oss redan denna helg, eftersom Ernest är singel, ser hyfsat bra ut och driver typ den enda hedgefonden i världen som inte förlorat pengar det senaste året. Dessutom har han denna ofantligt stora gräsmatta alldeles för sig själv, medan vi måste trängas på våra stackars sluttande 400 kvadrat.

Alla ungar hängde mest inne hos grannen och hoppade studsmatta. Det var trötta små ben som stöp i säng efteråt!

Men sedan orkade de iallafall ta sig upp efter vilan för att gå på cirkus med pappa. Lisa var mest intresserad av lejon, och lejon fick hon se. Intresset för stora kissemisser har hon antagligen fått från mormor; jag minns när vi var i djurparker när vi var små och mamma kunde stå och stirra fascinerat på lejon och tigrar långt efter att vi småfolk hade ledsnat.

Boys' talk through the fence

"Baba" ("baby" in afrikaans)

"Babababa!" (Victor vill vara värst)

"Gagaga" (ja varför inte)

"Gagaga"

"Då! Då!" (kort för "donne" på franska = ge mig)

"Noooo my doudou" (doudou = gosedjur på franska)
"DADADA" (ej säker men tror att det betyder ungeför "JO ge mig din kanin")

"Aaaaaaaaaah" (oklart om glad eller arg)

"Aaaaaaaaaah" (definitivt glad)

... and so on and so forth...

Medverkande: Victor, snart 15 månader, tränas i att prata svenska,

franska och engelska men har för tillfället sitt eget språk. Favoritord: Mamma

Dominic, 2,5 år, även kallad Domdom, pratar franska, engelska och vissa

ord på afrikaans. Favoritord: Ball, slide

Doudou, bunny, 2,5 år, pratar ej men gillar när Domdom suger på hans öron.

Allmänt efterhängsen men ruskigt lojal.

Det ska böjas i tid...

I lördags hade vi tur. Victor skötte nämligen det mesta av städningen.

Framtidsplaner

Mamma: Åh min prinsessa, kan inte du sluta växa och alltid vara liten?
Lisa: Nää!
Mamma: Måste du bli stor?
Lisa: Jaa!
Mamma: Vad ska du göra när du blir stor då?
Lisa: ... Gå till skolan!
Mamma: Och när du är färdig med skolan, vad vill du jobba med då?
Lisa: Med Daniel!
Mamma: Stinas Daniel? Jahaaa
Lisa: Nä förresten jag vill jobba med Stina.
Mamma: I hennes affär? Jahaa, vad kul. Vilka varor ska du jobba med då?
Lisa: Glass. Vaniljglass och chokladglass!

Men in tights

Som ni kanske vet består mitt /enda officiella nöjesliv nu för tiden av att hålla maken sällskap under dansföreställningarna som han representerar. I onsdags var det dags igen, den här gången i Annecy, en liten trevlig fransk stad som ligger väldigt vackert bland Alptoppar och sjöar.

Source: www.annecy.com

Föreställningen hette den här gången Black Swan, och med tanke på vad jag tyckte om Gustavia så var förväntningarna i bott. Jag hade krävt att få popcorn för att följa med, men det verkade inte maken ta på allvar. Dock fick jag ett glas vin i baren innan föreställningen och så hade jag smugglat med några Haribobjörnar i väskan.

Nu visade det sig att det här var mycket bättre än det förra. Kanske beroende på att det var en annan koreograf, och att det faktiskt dansades. Jag är antagligen fånig i min okunskap, men jag tycker om när de dansar på en dansföreställning. Framför allt Susana Panadès Diaz solonummer var fantastiskt vackra.

Sedan fanns det förstås några obegripliga sekvenser, som när de fyra dansarna rullade runt på golvet med fyra meterhöga plysch-hästar.

Men även några roliga, som när de två killarna (i tights) hade ett slags Bunny Battle med marionettkaniner på händerna som bråkade med varandra. Maken hindrade mig tyvärr från att ta kort under föreställningen, och jag hittade inget på kaninerna på nätet, så ni får nöja er med ett repetitionsfoto på Gabor och Susanna. (Jag hängde ju faktiskt i baren med stjärnorna efter föreställningen så nu är vi ju liksom nästan kompisar :-)

Tiotusenkronorsfrågan

Tror ni att träningsmaskiner talar sanning?

Jag har alltid stirrat mig blind på de där digitala små nuffrorna, sneglat på grannarna och fnissat inombords åt hans/hennes oerhört LåGA kaloriförbrukning, eller sprungit lite fortare om nu grannen låg bättre till. Känt mig nöjd med att ha förbrukat exakt 248 kalorier eller att ha sprungit 5.55 kilometer.

Men igår morse blev jag tveksam till om nuffrorna verkligen stämmer. Jag hade glatt lämnat Lisa på Techtonic, Victor i lekhörnan, och studsat upp på en sådan där modern stepmaskin som inte gör Upp-Ner utan Upp-Ner-Ut. Satt igång ett program på 15 minuter och börjat trampa. Och nu kommer det intressanta: Efter 5 (fem) minuter hade jag avverkat en distans motsvarande 3 (tre) kilometer. På en stepmaskin. Där principen är att man ska göra små steg väldigt fort. Tänk dig att du tar på dig springskorna, går ut på grusvägen hemma och börjar springa med små små steg väldigt fort, skulle du då komma 3 kilometer på 5 minuter? Knappast. Men OM det är sant så betyder det att jag skulle göra en marathon på strax över en timma, vilket inte är så dåligt. Här har jag kanske min alternativa karriär!

Kramisar

Vaknade klockan fyra i morse med ett huvud som höll på att sprängas sönder. Ett tillstånd som gjorde att jag inte ens låg en stund och funderade på om jag orkade gå upp och ta en migräntablett, utan gick direkt upp och bad en stilla bön att den skulle hjälpa.

Det gjorde den inte. Halv sex var maken uppe med Lisa och snäll nog att hämta en andra åt mig. När klockan ringde 6.35 insåg jag att det inte fanns en chans att jag skulle orka gå upp och ta mig till jobbet. Illamåendet tryckte och huvudet dunkade på med otäck regelbundhet. Maken gick så småningom upp och tog hand om barnen, medan jag drog ner rullgardinen i bott och tryckte en kudde över huvudet. Men det behövdes inte, för det tisslades och tasslades och inte ens Victor stojade.

Runt 8.30 hade Aga kört Lisa till skolan och jag hörde maken och Victor komma uppför trappan. Jag mådde nu lite bättre och var rastlös och lite stressad över att komma iväg till jobbet, så jag ropade på dem. Från att ha hört Victor pladdra på i trappan, så blev det plötsligt tvärtyst. Maken öppnade dörren med Victor på armen - som stirrade på mig med något som vida överskred förvåning: där var MAMMA!

Han kastade sig ner till mig i sängen och kramade mig hårt hårt och skrattade. Sedan satte han sig upp flera gånger, backade lite och tittade på mig som om han inte trodde sina ögon, och så dök han ner och kramade mig igen. Som om han inte kunde få nog av trycka sin små händer om min nacke, och det kunde inte jag heller! Krameriet pågick en lång stund, och plötsligt kändes det nästan värt ett par timmars migrän, den lilla gosestunden vi fick!

Buzz list 1

Nu vill vi ha Mindre av:
- Städning (5 hours per week, good pay, anyone?)
- Tråkigt jobb (jag vill göra MILJONaffärer)

och Mer av:
- Ungar som sover till nio
- Varma vårkvällar (tänk om man slapp gå in och laga mat!)
- Stora lådor med vin
- Shopping (skor, helt ny casual sommargarderob, barnkläder)
- Hemmagjorda smoothies

Bubblare:
- ABBA-låtar
- The return of Max-böcker (kommer VOVVEN!)
- HM (scarves med silvertrådar, shorts och t-shirtar, hårband)
- Depeche Modes nya skiva. Måste ju vänja mig till konserten i november.

I was so Wrong

Jag tar tillbaks det där jag sa.
För nu har maken köpt biljetter till den största inomhuskonserten någonsin i Schweiz, och lovat att jag får följa med :-)

Här är den!

Nordanö trädgårdssoffa, i tryggt förvar i garaget med sina bröder och systrar i väntan på att bli färdiglackade. Av någon anledning vrider kortet sig när jag laddar upp det, så ni får lägga huvudet på sned för att beundra den!

Andra helgaktiviteter inkluderade uppsnyggning av denna äng till gräsmatta, en tur till soptippen, en tur till mataffären (maken),

samt storstädning av huset, insmörjning av alla vinterskor, undanpackning av baby-saker, bassängbad samt spinning. I'm such a Bree.

Nytt rekord - 8.57

Så mycket var klockan imorse innan någon liten väckarklocka gav ljud ifrån sig!
(Mamma hade förstås varit vaken en halvtimma och undrat om allt stod rätt till...)

Oh no

Mina barn verkar utvecklas till Depeche-fan de också. Suck.

Kusiner

Här kommer sent omsider lite mer påskbilder!

Mathis (16 månader), Greg (35 år) och Victor (14 månader)

Elena (6 år) och Lisa (4 år) äter lunch

äggjakt i trädgården.

Om man bara biter igenom folien så kommer det goda se'n.

(även på fotot: Gammalt skjul 42 år)

Victor gick in igen med bestämda steg, och lyckades

nästan kånka ut trehjulingen alldeles själv (27 år)!

Jag kan hjälpa att öppna paket

(även på fotot: Karine 28 år)

Skojigt med farmors hemmagjorda påskpresenter
(även på fotot: Gammelfarmors soffa 100 år??)

På promenad.

Ja det finns faktiskt lite träd här också (säkert 30 år)

Operation övertalning, del två

Fördelar med att ha en trädgårdssoffa:
- man kan klämma in fyra barn på den och tre vuxna med små rumpor = behov av färre stolar
- man kan lägga upp benen och sitta skönt och läsa
- det är lättare att flytta/bära en soffa än två stolar
- det ser chict ut
- inga andra fransmän har det
- Lisa och Victor kan leka tåg
- vi kan sitta tillsammans och mysa och titta på stjärnorna


Den här argumentationen borde väl göra susen?

Operation övertalning

gäller det att få till nu. Jag måste nämligen ha en trädgårdssoffa. Mmm vad mysigt för terrassen, med stolar och bord och stora kuddar!

Maken är inte lika övertygad om det viktiga i att ha en soffa. Framför allt inte om det innebär att man måste åka själv den låååååånga vägen till IKEA, när vi har andra trädgårdsmöbelaffärer på mycket närmare håll.

24 timmar har jag på mig. Hmm.

Aaaargh!

GAP måste vara världens bästa affär för barnkläder.
GAP har tjusig websida.
MEN:
GAP skeppar endast inom USA. Carola: Du måste vara världens lyckligaste!!!!

OCH VI BOR 200KM FRåN NäRMSTA AFFäR!

Ps. Tur att man laddade upp lite under påsklovet i Lille. Ni har väl inte undgått att se det på vissa foton, tihi.

Mammas godingar

... dom här är go'ast. Så är det bara.

Här kommer skatteåterbäringen!

... eller nå't så'nt fick jag lust att utbryta på påskafton framåt åttatiden.

För att förklara varför måste jag dock göra två parenteser:

1) För fransmän (i synnerhet makens familj) är de flesta högtidsmåltider något man äter på dagen, inte på kvällen. Därav den relativt enkla påskaftonsmiddagen.

2) 20% av fransmännen har pommes frites och kött som sin favoriträtt. Så var det med det snobbiga "cuisine française". Pommes frites är något av en regionalrätt i Nord-Pas-de-Calais.

Nu tillbaks till det jag skulle säga: På påskaftonskvällen satt vi så hos min svåger efter en eftermiddag med barnkalas och en massa tårta. När det blev prat om kvällsmat föreslog värdinnan att "vi åker väl och hämtar lite pommes frites". Ungefär som vi i Sverige åker och hämtar pizza eller kinamat.

När maken så tog på sig skorna för att med sin bror åka och hämta "maten" ropade jag "du kan väl ta några foton till min blog" med ett stort ironiskt leende. Varvid maken räckte ut tungan eller något liknande och sade att han inte tänkte bidra till att jag drev med hans rötter. Min ripost blev "jag driver inte med er, jag förvaltar det historiska arvet" utan något som helst hopp om att det skulle få någon opinion att svänga. Inte ens när jag såg handen sträcka sig efter kameran trodde jag att det skulle ge någonting, snarare foton av rabatten utanför eller vår inte helt rena bil.

Men attans, ta mej tusan, holy shit och allt vad man kan utbrista; Här kommer resultatet:

Visst struntar jag blankt i hur mycket pommes frites fransmännen äter (jag och Victor åt potatismos, mums). Eller hur det ser ut där de görs. Men att min käre make nu engagerar sig personligen i mitt blog-projekt, med resultatet att hans bror muttrade något obegripligt mellan tänderna och fick förklara för den något förvånade pommes frites-mästaren att "han är ny i sta'n, har aldrig varit här förut" medan förevigandet utfördes - det ni, det är Ömhetsbevis det :-)

Nämen vilka treeeeeevliga barn!

Så otrooooligt VäL de uppfört sig under påsken!

Det var Prussiluskan som sa det. Inte jag.

Baseball

Nästa säsong ska jag spela med The V-Giants®.

Än så länge förbereder jag mig med chokladkaniner i aluminiumfolie

som någon konstig prick lagt i rabatten (rätt ok smak på folien också).

Grattis Ninni på 22-årsdagen!

... önskar favvis-syskonbarnen och föräldrarna!

Påskharen

... kom lite i förtid till Tatie Liliane. Gjorde ingenting tyckte Lisa & Victor som glatt letade ägg i trädgården. Och åt jord. (En av dem).

För er som tror att jag överdriver...

... så här ser det faktiskt ut här.

IKEA-tricket

Vi åkte till IKEA för att köpa:
- en billig barnstol i plast till Victor, att ha hos svärmor
- en påse köttbullar, att äta till lunch
Total kostnad: ca 20€

Vi åkte därifrån med
- en barnstol
- två tågbanor
- en brandsläckare
- fyra säkerhetsvästar
- två handdukar
- ett täcke (det är kallt här i Norr)
- ett påslakan
- 4 restaurangluncher i magen
- 4 glassar i magen
Total kostnad: 200€
(Trädgårdsmöblerna kunde vi ju inte rimligen tro att vi skulle få med oss i bilen hem. Inte heller 3-metersmattan maken ville ha.) ).

All is well in Kolgruveland

Resan ok, började regna 10 mil från Lille.
Sovit tre timmar med splattrande Victor.
Svärmor har skaffat e-mail.
På väg till Ikea för att köpa barnstol till Victor.


Sent from my Windows Mobile® phone.

Work efficiency

I kristider måste man dra in på kostnaderna. Så idag har jag:
- sparkat en högavlönad
- sparat 10% av mobilkostnaderna
- sparat 50% på läskeblask i personalköket
- sålt några tjänstebilar från folk som inte förtjänar dem
- dragit in franska-kurser för dem som fortfarande inte har lärt sig
- sagt upp mitt abonnemang på Dow Jones Factiva. Vem behöver det när man har Facebook.

Puh! Dags att ta lov!

Påsklov

Snart är det påsklov sägs det.

Då får man äta ägg (dock tveksamt hur det är med de kokta äggen i Frankrike) och choklad (det finns det däremot kilovis i varje hem). Kom just på att jag måste packa ner Lisas kritor så att vi kan måla äggen hos svärmor. Vad ska man egentligen ha att måla med? Tuschpennor kanske är bäst?

Jag har skrivit Glad Påsk-kort till våra fadderbarn. Jag har slagit in presenterna till kusinerna. Jag är nästan färdig med att packa väskan. Jag har däremot inte kommit fram till hur vi ska överleva sju timmars bilresa till Kolgruveland. Men jag har planerat min shoppingrunda.

Rullband till pulkabacken - världens bästa uppfinning

Det sägs att det är viktigt att värma upp inför pulka-åkning.

Så jag joggar väl lite här på terrassen

Ruskigt ful tuttis hon har stackars tjej

Visst ser jag jättevan ut på mina skidor? Måste bara lära mig bromsa snart.

Var är backen?

Nu vill jag stå själv. Bara bebisar sitter i pulkan.

Kool and the gang

Trevligt var det att åka skidor i söndags. Vår värd Franck, tillika IT-chef på mitt jobb, är han utan hjälm. Själv såg jag oerhört löjlig ut i hjälm (enligt maken), så jag besparar er det gapskrattet.

Enligt Franck åkte vi här i Alpernas största skidstation (eller vad man nu säger på svenska): Alpe d'Huez. Det ni. Hjälpte inte mycket där jag slirade runt. Men tydligen är det inte när man började åka som räknas, utan hur mycket man åker. Så det finns väl hopp. Och så är det väl som med det mesta, det viktigaste är att ha roligt :-D

Trevlig helg

Nu åker vi på skidhelg i Alpes d'Huez, till den här lilla söta stugan!

Tio små negerpojkar

30 små barn skulle ut i snön och yra,
6 kom i Sofias grupp, så var de tjugofyra.

6 barn skulle tåga, men en ville hem

fick stanna kvar i bussen, så var de bara fem

5 små filurer i backen måste styra

en ramla av pulkan, så var de bara fyra

4 på en pulka är ingen succé

han på stjärtlapp åkte vilse, så var de bara tre

3 små banditer fick picknick ändå

en gick ut och kissa, så var de bara två

2 små fransyskor hade trötta små ben

en blev kvar i stugan, så var de bara en

Och henne tar jag med mig hem.

Enbart.

Rolig blogg

Helt plötsligt känns min blogg urtöntig och jättetråkig. Visserligen är jag helt utmattad efter snö-utflykten med Lisas förskoleklass idag, men jag tror nog att jag hade fått fnitteranfall ändå av att läsa Mittstim. Suveränt!

Eftermiddag i parken

Efter ännu ett besök hos en dermatolog för Lisas plita på kinden (eller knapp som hon direktöversätter från franskan), tillbringade vi resten av eftermiddagen med att utforska en ny park i sta'n, som vi hittade tack vare Marina och Aleksandra. Tre barn och två kärror är ganska mycket att hålla reda på för två förvirrade mammor, men vi lyckades faktiskt ta oss därifrån med samma attiraljer som vi kom med, inklusive barn. Till och med några foton blev det. Och jag tankade bilen när vi åkte hem utan att skrika hysteriskt på någon knutte (cf Humör). Kanske beror det på att vi äntligen verkar ha hittat en dermatolog som inte har köpt sin examen på Internet, någon gång på artonhundratalet? Eller så är det Marinas lugna inverkan. Lustigt att hon ska vara italienska.

Fast mest tror jag nog det är våra underbara barn, som skapar underbara dagar.

Balansgång är viktigt att kunna här i livet

Klättring också

Det här var väl inte så smart mamma? Trodde du verkligen att jag inte skulle försöka bita i repet?

Jag fick bulle av Marina. Mycket godare än mammas torra bebiskex.