Jag blir alldeles grön av avund när jag ser sånt här fint som vissa kan hitta på och göra alldeles själva. Min kreativa ådra har tyvärr aldrig vaknat. Däremot är jag ganska bra på fjompiga saker, som att göra ansikten på barnpotatisarna:
Kul va? Inte för att det motiverade barnen särskilt mycket att sluta leka och komma och äta, men ändå.
ps. På Skaparkvällar finns det mycket fint att beundra för de som är pyssliga. Kanske är det aldrig för sent???
Kul va? Inte för att det motiverade barnen särskilt mycket att sluta leka och komma och äta, men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar