Tisdag

Idag börjar Lilleman dagis. På riktigt. Han gick en halvdag i veckan några veckor innan semestern, men nu blir det heldag, tre dagar i veckan. Och så en dag med mamma, och en dag med pappa.
Vårt dagis är fantastiskt bra. Victor älskade det. Personalen tar sig tid, med allt. Ändå känns han så liten.
Så skönt att det inte är jag som lämnar. Pappa listade fördelar igår. Nu slipper han ju vänta så mycket. På att man ska laga mat. Plocka undan. Hänga upp tvätten. Skicka ett mail. Fast det är ju också en del av livet.
Och så får han leka med andra barn på dagarna. Han som blir så fantastiskt glad när Lisa och Victor kommer hem. Som älskar att leka med bilar med Victor, brrrrrrrrr. Som igår krävde att få gå från mammas famn till Lisas, fast mamma just kommit hem.
Klockan 9.30 idag börjar pappas nya liv, nu kan han ägna sig helhjärtat åt sitt företag efter tre månader med Lilleman.
Det kommer nog bli tomt.
Min dag kommer att bestå av fem halvtimmes-möten på morgonen, ett långt koncernledningsmöte i eftermiddag, och thai-middag med tjejkompisar ikväll, häpp!
Lisa och Victor åker på utflykt med fritids till en liten alpby.

Om jag tvivlar ibland så läser jag en här artikeln om Jobs, motherhood and varieties of wrong. Och tänker att Ja, så är det nog. Hur man än gör så blir det fel. Eller rätt.