Det pratades mycket...

... om bebisen under kvällen. Klappa och krama och prata med, pussa och fota.
- Men hur ska vi laga din mage sen när bebisen kommit ut då, undrar Victor.
Lisa förklarar, till en storögd Victor. Sen drar han upp tröjan och säger: - Bebisen kan få äta från mina bröst också.
- Var ni alldeles själva du och pappa innan vi fanns? undrar Lisa
- Jaa, alldeles själva. Tänk vad lugnt och skönt vi hade det, säger jag allvarligt.
Lisa rycker på axlarna. - Och tråkigt också va? lägger jag till och nyper henne i sidan så hon fnissar.
- Men vad ska bebisen heta då, säger Victor.
- Vad tycker du?
- Jack. Eller Sam.
Sedan ligger vi Victors säng och läser saga. Båda två har händerna på min mage och snart kommer sagan i andra hand, det blir en riktig föreställning där inne. Lisa är van, hon är tålmodig och känner rörelser i stort sett varje dag, men Victor har inte känt så starka sparkar förut och är lite skräckblandat förtjust. Han fnissar högt varje gång han placerar handen och får en buff till svar. Sen nöjer han sig med att titta på hur magen rör sig, och fnissar lika mycket.
Puss och godnatt till hela familjen.