Klockan nio

sov alla tre barnen. För andra kvällen i rad. Asså, för de stora är det ju inget konstigt. Men att Lilleman nu är stor nog att lägga sig samtidigt, utan att gråta, Det Ni det känns lite som en skräll. Som att Vad ska jag göra nu då med resten av Kvällen. Som att man har en hel evighet innan man bör lägga sig när man ska upp 05.45. Så jag surfar väl lite då på teflonen. Bara för att jag kan. Och läser lite mer än vanligt. Och lägger mig sent som vanligt. Och somnar till Lillemans andetag.