Ibland så

Många kvällar sliter jag ganska bokstavligt talat mitt hår och önskar att det fanns en knapp att trycka på för att få barnen i säng; tvättade, tandborstade, kammade, med pyjamas på, nykissade, nydruckna, och framför allt: trötta. Så att man slapp att tjata så förbenat och få dåligt samvete för att man skippar sagan för att det är Så Sent.
Men så ibland, så får man till det. En lugn och mysig kväll när man sitter på golvet runt soffbordet och pratar om kompisar, om vad alla sa om sina mammor inför mors dag, om hur man vet vem man ska gifta sig med, Om Isabella som inte vill vara Victors tjej längre (vet hut unge) och om hur man lär sig en dikt utantill. Nytta gör vi också för vi viker tvätt samtidigt, och Victor bestämmer att han måste rita en gubbe för varje kalsong han viker.  Lisa vill aldrig sluta vika, men ger sedan med sig när hon nöjt inser att klockan är TIO. Då knatar de ner till kontoret för att hämta pappa och sjunger sedan Trygga Räkan med stooooora gäspningar.
Natti natti sötungar.

Ps Och Lilleman då? Han somnade sött halvnio, något upprörd över att han inte sett de andra lägga sig som vanligt, men för trött för att bli riktigt arg. Han bara tittade på mig med sina stora förundrade ögon, som om han ställde en massa outtalade frågor, och jag svarade, som det kändes i hjärtat just då, och tydligen var det det han ville höra för han log för sig själv, kramade sin kanin och blundade.