Att han har gott tålamod och är glad nästan jämt vår Lilleman, det visste vi ju innan. Men att han skulle kunna ta sig igenom över två timmars musikskolekonsert utan att säga särskilt mycket (förutom en bifogad grimas åt nybörjarviolinisterna), det hade vi inte förväntat oss. Mysigt var det, att kunna stanna alla tillsammans och titta på Lisa som sjöng i kören, och sen ända till finalen We are the world med alla barn och lärare. Lite pampigt sådär för att inleda helgen. Och vem vet, kanske kommmer Lilleman sova hela natten efter så mycket musik?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar