Lördag på sjukan

...var väl inte riktigt vad jag planerat (vem gör väl det), men när Victor inte kunde sluta kräkas och inte fick behålla varken mat eller vatten, så fick det bli så. Efter fyra timmars observation av uttorkning och med små

små doser av "me-sin-'atten" så gick det bra igen, om inte annat så var Victor så trött på det där vattnet att han

somnade i mammas famn och inte vaknade ens när doktorn klämde på magen eller mamma tog på jacka och

mössa.

Sjukhusbesöket, även om det fullkomligt förstörde min pysseldag med allt som skulle ordnas innan Sverige-

besöket anlände, fick mig dock att vilja skriva några ord om schweizisk sjukvård. Det är så fantastiskt

trevligt att bli mottagen i helt nya lokaler. Med tillgänglig personal. Med rena fräscha väntrum. Med tillsyn,

nästan lite för ofta till och med. Med läkare som tar sig tid att diskutera. Och som tar helhetsperspektiv på

barnen och inte bara behandlar symptomen och skickar hem.

Och så det där lilla extra, som är överflöd, men som ändå lättar upp lördagen. Värdinnorna som går runt i

väntrummen, serverar vatten, informerar, passar syskon om det behövs, busar med sjuklingarna och hämtar

tidningar åt föräldrarna. Platsen, det är så rymligt överallt, så fint gjort. Det enorma akvariet över tre våningar,

med alla spännande fiskar som distraherar barnen och skapar diskussionsämnen. Den bärbara DVD-spelaren,

för att få tiden att gå fortare (för er som trodde att Victor var apatisk på bilden ovan, nejdå, han tittar på

Barbapappa). Och så hejdå-servicen, när de bär ut väskorna till bilen åt en. Till sist: Jag fick ett paraply, med

sjukhusets logga. Och en hyfsat frisk pojke med mig hem.