...säger Victor när han fått nog av tillsägelser.
"Gå Pappa!" - och diska eller nå't och låt mig meka med julgransbelysningen ifred. Det här kräver koncentration.
"Kom Mamma!" säger Victor när han hoppat ned från sin stol efter middagen och jag försöker stoppa i mig min kalla mat innan jag glömmer. "Kom Mamma!" Han får tag i min hand och drar och drar, och det där lilla finurliga leendet kan man ju inte motstå. "Vill du kissa på pottan?" undrar jag. Men det bär iväg till köket. Tvärstopp framför frysen. Pekar och ler. "Vill du ha något där?" Ler ännu större. Viskar, knappt hörbart.....g...l...a...s...s.
Javisst, imorse hade vi ju pratat om det, att det kunde bli glass till efterrätt ikväll.
"Kan jag få äta färdigt min mat först?"
" 'kej "
Han följer med tillbaka till bordet och tittar uppmärksamt hur min tallrik töms. När sista gaffeln åkt i munnen kommer:
"Nuuuuu äta glass"
Helt plötsligt är det inga problem att sitta still på sin stol och vänta tills mamma kommer. Eller att sitta still på sin stol i mer än 10 sekunder medan man äter. Faktiskt äta upp tallriken utan att ställa sig upp och hoppa en enda gång. Varför har jag inte tänkte på det tidigare? En liten tesked glass som muta varje kväll, för att få en någorlunda dräglig måltid, kan väl inte skada?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar