onsdag 3 juni 2009

Sparlösastenen

...vaktade jag under en sommar när jag var fjorton. Det var väl inte riktigt så det stod i arbetsbeskrivningen, men det var så mina lokala peers kallade det.
Och vad har det med den här onsdagsmorgonen att göra?

?

?

Jag cyklade till jobbet, såklart. 12 km, ungefär lika långt. Lätt som en plätt gick det, idag också. Särskilt den en kilometer långa backen ner mot sjön. Särskilt med tanke på att grundidén var att undvika de enorma bilköerna som tredubblade tiden att ta sig till ifrån och jobbet igår, som skulle vara idag också på grund av vägarbeten, men som var obefintliga. Haha, där lurte jag er allt, eller nåt. Men oj vad godis jag har förtjänat idag.


Sparlösastenen var för övrigt säker för tjyvar och banditer under hela sommaren när jag trampade på. Huruvida den fortfarande står kvar förtäljer inte historien, förutom att risken för att den skulle embarkerats av någon cyklande holländare verkar ganska liten (denna population var i stort sett den enda som var intresserad av vårt lokala forntidsminne).

2 kommentarer:

Marie sa...

Ha ha, heja på! Men var du verkligen 14? Varför plockade du inte jordgubbar som alla oss andra? Eller hade du redan avancerat vid det laget?

Sofia sa...

Tror nog att jag var fjorton eller kanske femton den där sommaren när jag lyckades smälla i min första arbetsgivare att jag var seriös. Förresten var vi det ocksà för det mesta, förutom när vi var bakfulla och gömde oss i bygdegàrdsköket sà turisterna skulle tro att det var obemannat.