Bada, anyone?

Ibland är livet ack så svårt, som när man måste välja mellan havet och poolen. Vi får väl ta en timma av varje helt enkelt.
Somnar gör vi iallafall till vågbruset.

Här är Lisas skåp igen!

Man får ju roa sig bäst man kan när mamma och pappa packar!

Här är Lisas skåp

Rättvist ska det va

så därför tänkte jag att denna gången får pappa sitta med hattifnattarna och så kan jag sitta själv på andra sidan gången och ha "tråkigt".

Fredagslek

Gesendet von meinem Windows Mobile®-Telefon.

De hittade mitt skärp!

På Schiphol, duktiga holländare! Smärre problem: det skulle kosta 54€ att få det hemskickat. Någon som ska förbi Amsterdam snart som kan hämta det åt mig kanske?

Mora Träsk

Dagen slutade som den började, i soffan framför Mora Träsk. Att sofforna stod i två olika hus i två olika länder spelar ju inte så stor roll, desto fler olika hemma-deltagare blev det (japp, till och med pappa blev såld).

Mamma är rätt nöjd med att ha tagit sig hem utan att ha tappart bort något viktigare än ett skärp i säkerhetskontrollen (även om det nu var mitt sprillans nya Tiger-skärp; mommo kan du gå och köpa ett nytt och ta med på söndag?).

Om Victor vaknar 6.30 imorgon är det pappas tur, ha!

Alternativt yrke - soffkrängare

Jag tog kortet, syster S skrev annonsen på Blocket och vips på en halvtimma så var pappas gamla skinnsoffa såld för en tusing! Är väl vardagsmat för de flesta idag, men för mig var det premiär och jag är mäkta nöjd med resultatet! Ska nog hitta något hemma i källaren att fortsätta med...

Morgonstund har guld i mund

Revelj 6.30. Men vilket väder vi har :-)

Lilla midsommar

6.45 vaknade lill-tuppen; vem vill sova när det finns så mycket skojigt att upptäcka och en vovve att dra i öronen! Förmiddagen blev därför lång och vi hann med en hel del utomhuslek och att borsta Kathy. 31 år gammal, hos oss sedan hon var 8, hänger hon i och ser inte ut att vara en dag äldre än 20! I ha ha ha säger Victor och klappar mulen.
Sedan fick moffa en ny soffa, och när den gamla och den nya möttes ute på gräsmattan passade vi på att fika i dem, till barnens förtjusning. Fast mest förtjusta var de över att få åka med vid ut- och inbärning...

På eftermiddagen firade vi lilla midsommar hos moster M, för oss som inte hann hem till den vanliga versionen. Denna variant var dock minst lika trevlig, med dans och sill och köttbullar och rabarberpaj och trevligt sällskap, och framför allt glada små barn som hade jätteroligt. Sent hann det dock bli innan de kom isäng och nu sitter mamma här igen och knappar på telefonen i detta datorlösa barndomshus. Lite lurad av svenskt kvällsljus...

Rapport från Sverige

Lyckades ta mig fram med båda barnen och allt bagage i behåll, och mottogs av glad mormor och regn och snålblåst - härliga Göteborg!
Men eftermiddagen blev solig, Lisa fick midsommarkrans och ser fram emot dans kring stången imorgon. Victor ÄLSKAR skojiga vovven och skojiga hästen och skojiga huset med allt man kan pilla på. Mamma hoppas på att få ta igen lite förlorad sömn från veckan som gått, även om det verkar föga troligt :-)


w

Om du har IT-problem

kan jag rekommendera följande:

- Prata inte med datorn inför dina barn. De snappar så lätt upp fula ord.
- Ring inte heller Helpdesk inför dina barn. Om du inte vill veckla in dig i förklaringar om hur man kan laga något via telefonen, eller varför du pratar så högt med den där gubben.
- Fråga helt enkelt inte någon om något. Det du inte kan fixa själv kommer ingen annan att fixa heller, de kommer bara ta upp din tid med dumma frågor och värdelösa råd.
- Ta bort alla cookies.
- Ta bort program du aldrig använder.
- Gå på en timmas Body Combat för att avreagera dig.
- Drick en liter vin.
- Var inte helt säker på att du vet hur det trådlösa fungerar hemma. Tryck vilt på alla knappar som finns (även de där pyttesmå som knappt syns) om du inte vill fråga den bättre hälften
- Gå och lägg dig och hoppas på att datorn funkar bättre imorgon.

Lisas konstverk

Den här skulpturen gjorde Lisa med Playdoh idag.

Det är en tårta med ett ljus.
Men det hade ni väl redan gissat.

Värdelösare

...IT-support får man leta efter. Aaaaaaargh!
Victor sover tre timmar i sträck, Lisa har jättemysigt med barnvakten, och mamma har satt upp minikontor på sovrummet för att få jobba ifred. Och så funkar inte det där &%ç*"ç%&%ç£ü%& dator-fanskapet. Skottpengar på såna skulle pappa sagt.

Första uppträdandet

... och då grät mamma innan det ens hade börjat. Fick ta Victors socka som näsduk (jag tog dock av den av foten först). Inte för att jag var nervös, men det var så känslosamt liksom. Konferenciern började med att säga att vi skulle applådera för alla barnen för de var så duktiga, och så bröt det lös. Lisa däremot var kolugn. Fördelen med att börja uppträda när de är fyra är väl bland annat att de inte inser att de borde vara spända.

Och så DUTTIA de var de små fyra-femåringarna som lärt sig Techtonic på onsdagmorgnarna, och som körde koreografi alldeles själva fast med blicken fastklistrad på Olivia som stod uppe på balustraden och visade. De DANSADE faktiskt!!!

Uppvärmningen

Sminkade och fina var de

Visst ser de synkade ut?

Två små marsianer som även dansat robot-dans

En imponerande timma var det, med barn och ungdomar som visade Techtonic, Hiphop, "Gympa", "Sportig Aerobic" och Taekwondo. Victor visade att han minsann också kunde vifta med armarna, dansa och klappa händerna, men var ytterst irriterad över att han inte fick ner och springa med de andra /uppträdande/ barnen. När vi kom hem förstod vi varför: Han kan ju faktiskt också:

äh, det där med Techtonic var väl inget svårt

The Reconciliation

Ny affär, ny lördag, nytt humör.
Nya modeller (slipper se ut som lagårdsvägg med hängbröst), 30% på hela sortimentet, käck liten gå-till-strandbaren-klänning och matchande strandväska och sandaler.

I looooooove Banana Moon.


(Tack Maken för att du tvingade mig tillbaka till bikini-hyllorna och förlåt att jag snäste: "Jag vägrar köpa storlek 40 så det är den här eller ingen alls!")

Tre är inte ensam

Ibland kan det nästan vara mysigt att vara ensam hemma med barnen på kvällen. Man vet att man inte har tid med något annat än barnen så man ägnar sig bara åt dem; äter lite tidigare, badar lite tidigare, och har lite mer tid att läsa saga och mysa (läs busa för Victors del).

Fredag kväll var inte en sådan kväll.

Dagen hade dock i övrigt varit väldigt trevlig: lek och cykeltur med Victor på förmiddagen, de sov samtidigt i tre timmar på eftermiddagen så att jag helt otippat kunde jobba en undan en hel del, lyxfika med wienerbröd och sedan en rolig timma på lek-klubben för barnen medan jag spinnade.

Det var när vi kom hem som saker började gå snett. Victor åt en dos smågrus medan jag försökte få iordning maten, så jag fick tvinga in honom under skrik och sparkar så att jag kunde hålla koll på honom. Han retades med Lisa lite och stängde av hennes DVD några gånger, men blev sedan tyst i några sekunder. Jag borde ha reagerat direkt men det sista som överger en mamma är väl hoppet om väluppfostrade barn. Så resultatet blev hela hushållsrullen utrullad, isärriven och till viss del söndersmulad. Och sedan snabbt tillbaka för att trycka på DVDn igen. En sak funkade dock bra: VIIIIICTOOOOOOR, kom och städa (behövde bara upprepas 5 gånger):

tss det var väl inte så farligt

här får du rullen då

och här är resten, nöjd?

Själva måltiden, när den väl kom på bordet, var ingen höjdare. Ingen ville äta min paj. De ville ha varma smörgåsar. Victor kletade in det mesta i håret, och kastade resten på golvet. Kladd och klen och spill och gnäll. Inget underligt i en småbarnsfamilj, bara lite värre än vanligt och lite jobbigare när man är själv.

Tänkte tvinga dem att sitta kvar vid bordet medan jag dammsög och skurade runt och under det, men Victor har nu lärt sig att krångla sig ur sin stol hur hårt man än spänner fast honom så jag föredrog städhjälp framför akrobatier. Liten hetsade stor till den ena dumheten efter den andra runt dammsugaren, och ut med alla leksaker, och hoppa i soffan. Medan jag till sist vred ur skurtrasan klättrade Victor upp på en köksstol och lyckades grabba tag i Lisas mugg, som naturligtvis var full med vatten. Jag är säker på att han med flit väntade tills jag var nästan nästan framme för att snabbt vända på det. (Frågar man mig så tycker jag att glas som är helfulla är jätteDUMT.) Efter andra omgången med skurtrasan, ackompanjerade av glada fnitter från Lisa, smet jag in på toa i något som måste varit under 10 sekunder. Men det var tillräckligt för att komma ut till den här bilden:

tja det var ju trots allt ett tag se'n sist

Ni får själva föreställa er ungen som stod mitt i och stampade, och hur mycket jord som ramlade från honom på vägen till badkaret. Lisa fnittrade nu hysteriskt.

Såklart hade han bajsat också så att vi fick jorda ner hans rum lite innan han åkte i badkaret. Och i med Lisa också när vi ändå höll på. Klockan närmade sig nio när de till slut hade pyjamas på sig. Så, kanske ett litet sött foto för att avsluta kvällen på ett bra sätt?

Inte en chans

Däremot blev jag påmind av objektivet att jag fortfarande hade träningskläder på mig, och alltså inte hade duschat efter mitt spinning-pass. Och det är jord över hela huset. Och disk i köket. Soffan får vänta.

Dagen påminde mig om varför jag bara vill jobba 80%.

Kvällen varför jag trots allt vill jobba 80%.

Och varför det är bra att alltid ha vin i tetrapak hemma.

Tröja? Nej tack Cykla? Ja tack!

Vet ni hur svårt det är att ta på en t-shirt på en sextonmånaders som inte vill? Låter fånigt men det är ganska omöjligt. Lyckligtvis utspelades den här episoden en ledig-fredag-morgon när humöret och tålamodet var på topp, så tårarna (mammas) som till slut trillade vid skötbordet var faktiskt av skratt och inte desperation.

Börja med huvudet, lite knepigt när han trycker hakan mot bröstet och lutar sig framåt men kittlar man lite så lyckas man lirka på den. Sedan upp med en arm för att trä i ärmen, då använder han den andra för att snabbt dra upp tröjan över huvudet igen. Okej då tar vi armarna först, en var ju redan i, nähä det var den visst inte, men nu är båda i så bara huvudet kvar. Då lutar han sig framåt igen och när jag tar tag under armarna för att resa upp honom så drar han snabbt ur dem ur ärmarna.

Liggande kanske går bättre. Nja, nu viftar han så med armarna att det är omöjligt att få i båda på en gång. Huvudet först igen då, javisst, då kan man använda händerna till att dra loss tejpen på blöjan och när mamma försöker stoppa med en hand så åker tröjan tillbaks över huvudet igen!

Inga leksaker kunde distrahera, men så kom mamma på det magiska ordet: Vill du Cykla?

Båda armarna uppåt i hjälpsam gest, fort fort ner för trappan, ut i garaget, hämta skorna, Dääää hjälmen, råkade välta "JIS" cykel på vägen, bort med den, öppna porten fort fort mamma, upp med mig upp med mig i sadeln och så iväg.

Lyckliga gapskratt ackompanjerar den första kvarten, särskilt roligt om det skumpar lite i hålorna. Titta på allt som rör sig, peka, ropa, försöka vända sig om, kittla mamma på ryggen, sparka med fötterna, vicka på stolen ajajaj säger mamma och låter rolig "jajaja". Sedan åker vi ner till sjön och promenerar vid båtarna och blommorna och jag vill DADA! DADA! men mamma lyckas locka tillbaka till cykeln och så bär det iväg igen. Ibland är det värt att klä på sig!

Arc-en-ciel

Kanske är det för att vi bor nära höga berg och djupa sjöar, för att vi är längre söderut, eller bara för att vädret måste motsvara folks temperament; hur som helst är vädret alltid lite mer utpräglat här. Regnar det så regnar det så att man knappt ser ut ett tag, och sedan är det bra. Är det varmt, så är det varmt så att man nästan börjar längta efter måndagmorgonen för den innebär luftkonditionering på jobbet. För att inte tala om dessa fantastiska åskväder, som dundrar så att hela huset skakar och med blixtrar som lyser upp omgivningarna som om det vore mitt på dagen.

Och visst är det något magiskt med regnbågar? Den vi såg från övervåningen igår var riktigt neonfärgad, och lyste upp den mörkgrå himlen. Dessutom hade den tagit med sig en skuggsyster som skiftade i färg och styrka inför blotta ögat.

Man får nästan lust att ge sig ut på skattjakt!

Redo för Turkiet????

I min upphetsning inför vår Hela-Släkten-Till-Turkiet-Resa, och med min plötsliga avsmak för vissa bikini-märken, så hittade jag på en bad-uniform som vi alla kan ha så att vi hittar varandra på stranden, och slipper tävla om vem som har finast/dyrast/sexigast utstyrsel.

För tjejerna:

För killarna:

Morbror P tyckte det var tråkigt och kontrade med den här:

Sure, men stanna i duschen på rummet.

Buzz list 3

Nu vill vi ha Mindre av:
- Stryktvätt
- Svärmor (som inte tar hand om stryktvätten)

Och Mer av:
- Tyg i bikinitrosorna
- Helmut Fritz
- Svenskt smågodis

Bubblare:
- Resa själv till Sverige med två hattifnattar (och ett byte). Help, anyone?
- Makens vaga likhet med en yngre och bättre-i-form Mikael Nyqvist. Rätt sexigt. Schh.

Dagens solstråle

Squash

Var nära att sänka mig till att blogga om deprimerande bikini-provning av ett visst märke som börjar på B och slutar på anana Moon där jag på något sätt måste ha hamnat på barnavdelning med tanke på storlekarna och nästan började förstå de där tjejerna som klipper bort lapparna på kläder för att det inte ska synas vilken storlek det är, och mer eller mindre ilsket lämnade tillbaka 18 provade och oprovade artiklar till expediten, men jag kom till sans i tid och tänkte nu skriva om squash istället. Sporten alltså, inte grönsaken. Jag gjorde igår min come-back efter cirka 7 års paus. Motivationen var där, men jag hade inte min racket (eller heter det mitt???), och dessutom hade vi en boll som inte studsade det minsta (maken hävdar att det är det som är principen med squash-bollar, men jag vet bestämt att de vi spelat med tidigare iallafall studsade lite), så tyvärr fortsatte de svenska nederlagen mot franskspråkiga viktigpettrar igår. Men vadslagningen är öppen: Vem kommer ta revansch först? Jag eller Söderling?

Mors Dagspresenter

Redo för Turkiet!

Hemvägen

var sådär rolig, i motvind, uppförsbacke och stekande sol. Kändes som en evighet att ta sig hem och var rätt handlingsförlamad resten av kvällen. Skickade maken till McDonalds och lovade för artonde gången efteråt att det var sista gången eftersom det inte ens är gott. Smet ut i tvättstugan för att prata med syster H medan maken och Patsy (svärmor) tog hand om barn som var ointresserade av att sova. Kom sedan tillbaks in i huset till en smärre chock: maken hade bestämt sig för att plocka iordning allting som drällde på nedervåningen. Klockan tio på kvällen. Patsy var ofin och gick och la sig. Medan vi städade undan gamla räkningar, teckningar, hårspännen, hemgjorda ljusstakar, pennor och alla andra bra-att-ha-saker som man samlar på sig och som smiter undan var-sak-har-sin-plats-principen (jag kan iallafall låtsas att jag vet vad det är) och som inte heller passar i diverselådan i köket.

Vid midnatt var huset fint och färdigt att städas av Gabriella idag. Och jag hade bestämt mig för att cykla till jobbet minst en gång i veckan. Så länge det inte är för varmt, blåsigt, regnigt eller kallt.

Sparlösastenen

...vaktade jag under en sommar när jag var fjorton. Det var väl inte riktigt så det stod i arbetsbeskrivningen, men det var så mina lokala peers kallade det.

Och vad har det med den här onsdagsmorgonen att göra?

?

?

Jag cyklade till jobbet, såklart. 12 km, ungefär lika långt. Lätt som en plätt gick det, idag också. Särskilt den en kilometer långa backen ner mot sjön. Särskilt med tanke på att grundidén var att undvika de enorma bilköerna som tredubblade tiden att ta sig till ifrån och jobbet igår, som skulle vara idag också på grund av vägarbeten, men som var obefintliga. Haha, där lurte jag er allt, eller nåt. Men oj vad godis jag har förtjänat idag.

Sparlösastenen var för övrigt säker för tjyvar och banditer under hela sommaren när jag trampade på. Huruvida den fortfarande står kvar förtäljer inte historien, förutom att risken för att den skulle embarkerats av någon cyklande holländare verkar ganska liten (denna population var i stort sett den enda som var intresserad av vårt lokala forntidsminne).

Sunda Sofia!

Var inne och läste nyheter på DN, och blev frestad av ett Föräldratypstest. Testet var urfånigt, men svaret var ganska roligt:

"Sunda Sofia! Du är en balanserad förälder som oroar dig en del, men inte går till överdrift. Fortsätt så!"

Man får ju peppa sig bäst man kan...

Lisas körsbärspaj

enligt gammelfarmor Astrids recept blev så här fin, och visst ligger körsbären snyggt? Hon har lagt ALLA själv.

(Bra att ha grannar med bigarråträd, som dessutom plockar dem åt oss :-)