Här kommer skatteåterbäringen!

... eller nå't så'nt fick jag lust att utbryta på påskafton framåt åttatiden.

För att förklara varför måste jag dock göra två parenteser:

1) För fransmän (i synnerhet makens familj) är de flesta högtidsmåltider något man äter på dagen, inte på kvällen. Därav den relativt enkla påskaftonsmiddagen.

2) 20% av fransmännen har pommes frites och kött som sin favoriträtt. Så var det med det snobbiga "cuisine française". Pommes frites är något av en regionalrätt i Nord-Pas-de-Calais.

Nu tillbaks till det jag skulle säga: På påskaftonskvällen satt vi så hos min svåger efter en eftermiddag med barnkalas och en massa tårta. När det blev prat om kvällsmat föreslog värdinnan att "vi åker väl och hämtar lite pommes frites". Ungefär som vi i Sverige åker och hämtar pizza eller kinamat.

När maken så tog på sig skorna för att med sin bror åka och hämta "maten" ropade jag "du kan väl ta några foton till min blog" med ett stort ironiskt leende. Varvid maken räckte ut tungan eller något liknande och sade att han inte tänkte bidra till att jag drev med hans rötter. Min ripost blev "jag driver inte med er, jag förvaltar det historiska arvet" utan något som helst hopp om att det skulle få någon opinion att svänga. Inte ens när jag såg handen sträcka sig efter kameran trodde jag att det skulle ge någonting, snarare foton av rabatten utanför eller vår inte helt rena bil.

Men attans, ta mej tusan, holy shit och allt vad man kan utbrista; Här kommer resultatet:

Visst struntar jag blankt i hur mycket pommes frites fransmännen äter (jag och Victor åt potatismos, mums). Eller hur det ser ut där de görs. Men att min käre make nu engagerar sig personligen i mitt blog-projekt, med resultatet att hans bror muttrade något obegripligt mellan tänderna och fick förklara för den något förvånade pommes frites-mästaren att "han är ny i sta'n, har aldrig varit här förut" medan förevigandet utfördes - det ni, det är Ömhetsbevis det :-)