Jag har börjat få ett hiskeligt humör. Ha! Hör jag makens röst i bakgrunden, vadå "börjat få". Men ärligt talat, jag kan bli sådär RIKTIGT ARG på FOLK. Folk andra än maken vill säga. Vi har ju alltid skrikit på varandra en hel del. Och som maken påpekade för några dagar sedan, har diskussionsämnena inte utvecklats särskilt, det är ungefär samma saker nu som för tio år sedan. Med skillnaden att man nu måste behärska sig inför barnen, dvs 95% av tiden, och att man inte orkar sura så länge för att man ändå måste komma överens om saker oavbrutet när man är en familj. "JAG äR Så FöRBANNAT ARG På DIG men kan du gå och duscha Lisa?" Funkar ju liksom inte.
Men min ilska nu börjar rikta sig mer mot externa parter. En snabbanalys hittar flera olika skäl:
1. Jag har bott länge i Frankrike och förr eller senare måste det väl börja sätta spår
2. Frankrike är överrepresenterat av inkompetenta byråkrater, arroganta snobbar i ond tro, och allmänt otrevliga idioter (MEN landet i sig är väldigt fint etc etc bla bla)
3. Jag arbetar i ett multikulturellt företag där multikulturell inte så mycket betyder att man lär sig av varandra och hjälps åt att ta sig igenom svårigheter som att låta de som är korkat ärliga göra jobbet och skylla på språksvårigheter för att totalt ignorera alla slags instruktioner.
4. Jag skulle gärna jobba mindre och leka mer med barnen och blir oerhört irriterad över allt som stör min dyrbara tid med dem. Till exempel folk som blockerar utfarten från parkeringen på jobbet för att de försöker svänga åt ett håll man inte får där det kommer bilar hela tiden. Till exempel motorcyklister som blockerar pumparna på bensinstationen och sedan tillbringar tio minuter med att välja tidning och betala, när det är så j-la lätt att rulla iväg motorcykeln lite så att man inte står i vägen. Till exempel inkompetenta dermatologer som kallar Lisa till en massa onödiga möten, inte lyssnar ett dugg på vad jag säger och skriver ut saker de vägrar förklara.
5. Hormoner? Sam är ju gravid, hon kanske smittar. Häromdagen tittade vi på Dexter, vars flickvän är gravid med överdos av hormoner. Jag: "Sån där var inte jag när jag var gravid". Maken: "Nä det var du inte. Men före och efter".
1 kommentar:
Oj, vad du har bloggat! Tur att det blir lite energi över åt annat än arg-sakerna då! Snygg lay-out:) Roligt att förnya sig!
Vi bråkar i stort sett aldrig, och det sägs ju att det inte heller är bra, men det tar å andra sidan ingen energi heller. Det lägger jag kanske mer av på jobbet, på andras ouppfostrade ungar...
Skicka en kommentar