Victor - en framtida körledare? (L)

Hej på er!

I söndags var vi 87 personer i det lilla kapellet där svenska kyrkan firar sina gudstjänster i Geneve - de som var här på dopet inser snabbt att det var ganska trångt. Publikrekord var det sade en farbror som varit med länge - det var ju kul att få vara med om det! Mamma och Victor och jag snodde sista sittplatsen, en liten pall alldeles framme vid pianot, och de som kom efter oss fick stå. Men vi hade väldigt trevligt allesammans och sjöng flera sånger som jag kunde, som Måne och Sol och Vi Sätter Oss i Ringen, och läste Gud Som Haver. Och Prästen Per sade att för att det var Fars Dag så måste man ge presenter till sina pappor så alla barn fick chokladhjärtan att ge (en att äta upp själv och en att ge bort). Vår pappa var ju hemma och städade...

Det var en barnkör i kyrkan också, och när dom drog igång en lite rockigare låt så blev Victor alldeles jätteglad och började hoppa i mammas knä. Han viftade med armarna precis som körledaren och sa aaahhh aaahhh. Under hela gudstjänsten satt han annars väldigt snällt i mammas knä och tittade förundrat på Per, som var alldeles bredvid oss. Så lugn och snäll brukar han inte vara hemma, men det är ju bra att han uppför sig ordentligt i kyrkan tycker jag. Jag satte mig på golvet en stund och pillade på mina skor.

När det var färdigt i kyrkan fikade vi med bullar och pepparkakor. Jag frågade mamma flera gånger om inte mina tänder skulle gå sönder om jag åt för många pepparkakor, hon brukar ju säga det när jag vill äta för mycket sötsaker, men tydligen gick det bra med pepparkakor och jag tyckte hon mumlade något om snälla barn?? Hon tyckte väl att jag var snäll som frågade.

Om inte Victor blir körledare kanske han vill jobba i affär, för han tycker det är väldigt roligt att leka med burkarna i köket. Han har lärt sig att öppna skåpen nu, och så kastar han allt på golvet så fort han kan. Jag brukar säga till honom att han inte får, men han bara skrattar.

Vår roligaste lek just nu är att "klänga": jag lägger mig på rygg på golvet och så kommer Victor och klänger på mig och kramas och vill äta mig. Oftast drar han mig i håret också, och ibland slutar det med att jag skriker på mamma så hon får komma och dra loss Victor och trösta mig. Om jag gråter så gråter ofta Victor också. Vi börjar bli ganska solidariska faktiskt, man får ju hålla ihop mot dom där tråkiga vuxna!

Puss på er från Lisa!