Vilken skojig dag!

Aldrig har jag sett en ettåring så genuint intresserad av vad som var i paketen, och inte bara av pappret / snöret. Och så glad han blev över alla bilar! Att Victor och Lisa sedan tog över bilbanan med verkstaden och bensinstationen var väl ok, till en viss gräns. Så länge han fick byta bilar med dem när han ville.

Att det varit en intensiv dag, från den underliga väckningen med sång och en stor paket, till middagen vid matsalsbordet med mera sång och mera ljus, det märktes dock mot slutet när födelsedagsbarnet helt sonika lade ner huvudet på bordet och vilade sig. Tandborstningen hoppade vi över, och han sa inte ett ljud vid läggningen, trots att inte Lisa och Victor gick och lade sig samtidigt (brukar leda till protester...)

Sov gott lille älskling, nu är du ingen bebis längre!

... och sen lekte alla med Alexanders nya leksaker

Förfest till ettårsdagen

Den här lille killen fyller ett år imorgon. Känns overkligt på två sätt: Att det redan är ett år sedan han föddes, och samtidigt, att han bara har varit med oss ett år - han är ju en så fantastiskt självklar del av allas liv.

Idag firade vi med lite kompisar. Som vanligt när det är något på gång ville han inte vila först utan vara med och fixa - men trots trötthet och tandont var han på ett strålande humör och älskade att stå i centrum. Vispgrädden på tårtan var jättegod och presenten var riktigt rolig när den väl kommit ut ur den där paketen som för stunden inte var roligare än riskakan.

Sov gott lille älsklingen. Imorgon blir det mer firande.

Skönt att vara ute

och plocka gräs i höstsolen. Spela fotboll med Victor. Och kika på alla tjejerna som var hos grannen på födelsedagskalas (inklusive min LISA).
För övrigt tränar jag mina stämband med diverse metoder. Förklarar tämligen högljutt vad jag vill och inte vill. Håller koll när badsrumsdörren lämnas öppen så att jag kan smita in i duschen och leka med shampoo-flaskorna. Blir lite grinig när jämnårig lek-kompis kommer och pillar på mina leksaker och tar uppmärksamhet från min mamma. Knatar omkring när Victor håller mig i händerna. Står själv. En ganska lång stund. Skrattar mycket. Sover till halvåtta (peppar peppar, redaktörens anmärkning). Har lärt mig hur man petar in Playmobil-gubbar i Playmobil-bilar.
Härligt bebisliv alltså. Fast snart blir jag stor.

Victor spelar hockey

Eller ja, först lär han sig att åka skridskor! Med kanadensiske tränaren som pratar lite svenska. Och bäste kompisen Maxime som man kan hålla takten med när alla andra killar är mycket större och åker fort fort. Men roligt är det, och energi har de till hela timmen och lite till!

Varför är det alltid...

... så mycket roligare med riktiga grejer än med leksaker? Och mycket roligare med det man inte får än det man får?

Ps. Stod själv i 5 sekunder idag. Men vill fortfarande inte gå även om man håller i händerna. Börjar däremot att häva sig upp för att kika vad som finns på bord och bänkar, är så stark i nyporna att han nästan lättade från marken!

Härligt oktoberväder

...och en Lisa som strålar

Esprit getting naughty?

Surfade lite på esprit för att köpa jobbskor. Rött verkar vara inne när det gäller högklackat och tänkte tja varför inte? Kan ju alltid skoja till en svart dräkt lite. Och skojigt blev det, när jag fick upp det här förslaget:

Maken tyckte dock inte att det räckte att gå och jobba i.