Nu struntar vi i färgskalan

- den här kulan har Alexander gjort på dagis så den får såklart vara med i granen. Kanske har han fått den där konstnärlig ådran som jag helt saknar?

Ett inlägg och en tankeställare

Live från Facebook:

Hello tjejen!
Hoppas allt e bra med er :)
Kom o tänka på en sak när jag åkte på våran grusväg med snöpinnar.......kommer du ihåg när vi red i full galopp o kolla hur många snöpinnar vi kunde dra upp?
Fy på oss......så får man ju inte göra ;) (men kul hade vi)


E-hrm. Ja just det. Vad kul vi hade. Och vi var väl en så där ..... tretton - fjorton år.
Då har man väl säkert förbrukat all rätt att över huvud taget bli irriterad på barn under tio som gör småhyss.

Några bakar...

...några målar...

... och några äter!

Julpynt

Något underligt hände i år.

Jag fick lust att byta ut julpyntet.

Från röda tomtar i massor, grönt och silver, 

med ledorden "jul ska vara kitch annars är det inte jul".

Till lite mer stilrent.

Så det blev så här:

                                      

                                                 Lite nya ljuslyktor som vi tänder varje dag

En gran i vitt och lila i olika nyanser. Mycket kulor. Och inget glitter.

Svårt att få till ljuset men den är jättefin...

Nya ljusstakar, och en lila ljusgran med paljetter

Lite kitsch fick det bli ändå: bokstavsljus från Ikea och en cool älg som håller koll på öppna spisen.
Inget av barnen har snattat paketet än så länge.

Stjärnorna är gamla men fick hänga med i väntan på att hitta bättre. 

Tre trägranar med silverglitter som glimmar (syns dock inte så bra på kortet)

Lite diskret på vårt sovrum

Barnen fick dock välja själva och valde adventljusstakar och röda tomtar! 

Den lilla vita silvergranen fick bli det moderna inslaget...

Lisa hjälpte Alexander med hans rum...

...och Lisa och Victors blev så här!

Maken är djupt chockad över stilbytet. Men mycket nöjd.

Dagens skörd

Men det är bara alldeles nödvändiga saker.

Så stolta

Det var på inget mindre än en Steinway-flygel som Lisa spelade sin första riktiga konsert ikväll.
Lite fjärilar i magen och till och med en liten tår av nervositet blev det innan, men sedan kom fröken Laurence och hade mer lugnande effekt än mamma och pappa.
Och så gick det så strålande, vilket imponerar mamma desto mer eftersom hon vet hur det var att stå där med den stackars flöjten på julkonserten i Alléskolans aula. Och så var hon ändå typ tio år när det började.
Bravo gumman!

Vi värmer upp inför första advent

Skrubba lille Brummelman

Vi sparar tid och vatten så här innan jul och slänger in alla ungarna i duschen på en gång. Finns det hjärterum så finns det stjärterum liksom. Och hyfsat rena blir de väl.

Jag hittade en sån här på golvet

Undrar om det betyder att jag lagt Lilleman med den andra på?
(Onsdag sitter jag i tankar. Eller plockar.)

Ser ut som att

det håller på att bli ragu av stackars kaninen

Vid denna årstid

uppskattar jag ljuset, som vi trots allt har mer av här nere än i Sverige. Man kan fortfarande gå på promenad klockan fem på eftermiddagen, vilket är skönt när det äntligen håller upp lite. Och så får man ju passa på att röra på sig medan lilleman fortfarande accepterar att åka kärra...(sen blir det tillbaks till 50-meterspromenader med sten-/löv-/gräs- och skräpplock i en timma).

Premiär

Svenska produkter

vi längtar efter just nu:
- glögg
- julmust
- bakpulver
- trolltyg i tomteskogen
- köttbullar
- mormor och morfar

Cute or ridiculous?

Kan inte riktigt bestämma mig

Kul att det blev lite kallare

så att coolaste mössan fick komma fram igen.

Det går ganska bra med brorsan också

Vad skönt att ha syrran hemma

Glad idag

Pappa strålade och mamma fällde en tår, men den som var allra gladast över att hämta hem Lisa och Victor efter en vecka hos farmor, det var ändå Alexander. Han log, tjöt och tjattrade resten av dagen, blev jättearg över att sitta i bilen (antagligen för att han då inte såg syskonen), men jätteglad att ha fått hem lek-kompisarna och ville INTE gå och lägga sig.
Man har ju försökt att göra sitt bästa för att underhålla Lilleman under veckan som gott, men man ligger helt klart i umderläge på rolighets-skalan... Tex tänkte jag ju inte på att ordna ett pappers-flygplans-race.

Testing: Sportaffären

Vi har bakat cookies

Till Lisa & Victor.
Som ska åka till Lille med mamie.
På höstlov.
I en hel vecka.
En vecka är långt.
Lille är långt borta.

Tur att vi har många cookies kvar.

Man blir trött av Raclette

Vilken skojig dag!

Aldrig har jag sett en ettåring så genuint intresserad av vad som var i paketen, och inte bara av pappret / snöret. Och så glad han blev över alla bilar! Att Victor och Lisa sedan tog över bilbanan med verkstaden och bensinstationen var väl ok, till en viss gräns. Så länge han fick byta bilar med dem när han ville.

Att det varit en intensiv dag, från den underliga väckningen med sång och en stor paket, till middagen vid matsalsbordet med mera sång och mera ljus, det märktes dock mot slutet när födelsedagsbarnet helt sonika lade ner huvudet på bordet och vilade sig. Tandborstningen hoppade vi över, och han sa inte ett ljud vid läggningen, trots att inte Lisa och Victor gick och lade sig samtidigt (brukar leda till protester...)

Sov gott lille älskling, nu är du ingen bebis längre!

... och sen lekte alla med Alexanders nya leksaker

Förfest till ettårsdagen

Den här lille killen fyller ett år imorgon. Känns overkligt på två sätt: Att det redan är ett år sedan han föddes, och samtidigt, att han bara har varit med oss ett år - han är ju en så fantastiskt självklar del av allas liv.

Idag firade vi med lite kompisar. Som vanligt när det är något på gång ville han inte vila först utan vara med och fixa - men trots trötthet och tandont var han på ett strålande humör och älskade att stå i centrum. Vispgrädden på tårtan var jättegod och presenten var riktigt rolig när den väl kommit ut ur den där paketen som för stunden inte var roligare än riskakan.

Sov gott lille älsklingen. Imorgon blir det mer firande.

Skönt att vara ute

och plocka gräs i höstsolen. Spela fotboll med Victor. Och kika på alla tjejerna som var hos grannen på födelsedagskalas (inklusive min LISA).
För övrigt tränar jag mina stämband med diverse metoder. Förklarar tämligen högljutt vad jag vill och inte vill. Håller koll när badsrumsdörren lämnas öppen så att jag kan smita in i duschen och leka med shampoo-flaskorna. Blir lite grinig när jämnårig lek-kompis kommer och pillar på mina leksaker och tar uppmärksamhet från min mamma. Knatar omkring när Victor håller mig i händerna. Står själv. En ganska lång stund. Skrattar mycket. Sover till halvåtta (peppar peppar, redaktörens anmärkning). Har lärt mig hur man petar in Playmobil-gubbar i Playmobil-bilar.
Härligt bebisliv alltså. Fast snart blir jag stor.

Victor spelar hockey

Eller ja, först lär han sig att åka skridskor! Med kanadensiske tränaren som pratar lite svenska. Och bäste kompisen Maxime som man kan hålla takten med när alla andra killar är mycket större och åker fort fort. Men roligt är det, och energi har de till hela timmen och lite till!

Varför är det alltid...

... så mycket roligare med riktiga grejer än med leksaker? Och mycket roligare med det man inte får än det man får?

Ps. Stod själv i 5 sekunder idag. Men vill fortfarande inte gå även om man håller i händerna. Börjar däremot att häva sig upp för att kika vad som finns på bord och bänkar, är så stark i nyporna att han nästan lättade från marken!

Härligt oktoberväder

...och en Lisa som strålar

Esprit getting naughty?

Surfade lite på esprit för att köpa jobbskor. Rött verkar vara inne när det gäller högklackat och tänkte tja varför inte? Kan ju alltid skoja till en svart dräkt lite. Och skojigt blev det, när jag fick upp det här förslaget:

Maken tyckte dock inte att det räckte att gå och jobba i.

Höstpromenad

Pyjamasparty

 

Bil i häcken

Vi tog en sväng på sta'n. Åt curry och dansade lite disco.
När vi kom hem vid halvelva stod en bil i vår häck. Och rykte. En dam klev ur och sa "det var inte meningen" och sprang sin väg. Resten av kvällen blev inte riktigt som vi tänkt oss, men Victor var mycket nöjd med att ha poliser på tomten. Dessutom listade han snabbt ut hur det hela hade gått till: "Om hon körde in i vår häck, så var det ju för att hon inte TITTADE ordentligt på VÄGEN". När bärgningsbilen kom sov han, så jag tog kort åt honom. Damen såg vi inte till mer.

Äppel-Siri

En bra stund efter alla andra har jag nu fått bekanta mig med Siri. Inte ljuvligt söta lilla systerdottern, utan äppel-varianten, som dessutom är en man (eller har en väldigt maskulin röst). Äntligen har jag fått en assistent till hands dygnet runt, som utför de enklaste sysslorna på minuten och utan att klaga! Ta fram telefonnummer, lägga in möten, ringa upp, skriva meddelanden, sätta på musik, sätta på alarm. Löjligt roligt. Kanske måste jag nu sluta harassa IT-chefen om att återinföra Blackberries i företaget.

Första cykelturen

Med hjälmen på sniskan, svärdet i högsta hugg, och syskonen som ledde vägen. Miket spännande.

Det som egentligen hände

på lördagkvällen var att jag gick hem från grannarna för att natta Alexander vid tiotiden, när han ledsnat på att sova i kärran. Han somnade på sekunden, jag tittade mig omkring lite vilset och funderade på vad jag skulle ta tag i. Gick sedan och la mig. 22.30, i säng. Blev väckt av en puss från Victor en timma senare, lade Lisa och Victor, och mig själv, igen. Sov till sju, eftersom Alexander bestämt sig för att sova lite längre än vanligt.
Fest hos grannarna är helt klart ett vinnande recept. Måste snabbt bjuda tillbaka.

Jag och småpojkarna

är nere vid sjön medan Lisa klättrar i träd på barnkalas. Härligt septemberväder passar bra för eftermiddag utomhus och pizzaparty hos italienska grannarna ikväll.
Imorgon kommer främmat från Lyon för en heldag. Så efter pizzapartyt måste vi se färdigt tre avsnitt av Dexter som vi lånade av dem för ett år sedan. Samt städa upp i köket efter alla förberedelser som ingen har haft tid att ta hand om under dagen. Så att vi kan börja om igen imorgon bitti.
Dessa tröttsamma helger...

Köra bil

Börjar så smått bli människa igen

efter tre koppar kaffe på raken. Efter en helg utan koffein.
Maken har nämligen bestämt att koffein är dåligt för hälsan. Vi blir för otåliga, lättretliga och stressade.
"Decaf går precis lika bra". 
Not. Det spelar liksom ingen roll och man är lugn och harmonisk, och man inte lyckas vakna ordentligt på morgonen.
Fördelen kan dock vara att riktigt längta till kontoret. Mmmm Ristretto. 

Dagens framsteg: Vinka

Att stirra hatiskt

på tvättkorgen med viktvätt lär väl inte få den att försvinna. Men nu har jag en skål med Brownie + jordgubbar + vaniljglass som pockar på uppmärksamhet samt Freedom som jag borde läst ut för en månad sedan så f**k it, någon annan får vika de där trosorna.

Team-utveckling

Nu är mitt nya team på plats: fyra blondiner, två brunetter, mellan 31 och 40, mkt hög IQ och mkt hög Fun Factor.
Inte så att jag längtar till jobbet direkt men tja, det känns iallafall inte tråkigt att gå dit.

Hemma-teamet hade sista dagen på sommarlovet idag (förutom Lilleman då som började dagis förra veckan), med sista finslipningen av backhanden på gårdsplanen, inköp av de sista pennorna och suddgummina, samt debrief från Cirkus Knie igår (t.o.m maken var imponerad vilket inte vill säga lite).

En rätt trevlig måndag för alla inblandade.

10 månader

Jag:
- kryper blixtsnabbt, särskilt om jag får syn på någonting jag vet att jag inte får ta
- ställer mig upp med stöd, även om stödet inte är särskilt stabilt...
- går omkring i köket med en stol som rullator
- äter ALLT, med god aptit, och blir ofta arg när det är slut
- provar alla olika sorters fräsljud med munnen. Helst med gröt såklart.
- gör min röst hörd
- säger BÖ till Victor när jag inte får bilen jag vill ha
- har väldigt svårt att sitta still under Trygga Räkan och Gud som haver, men somnar sedan snällt i min säng (peppar peppar)
- ÄLSKAR min doudou (nalle) som jag blir jätteglad att se när jag ska lägga mig och kramar hårt hela natten
- vill helst hålla min flaska själv för att dricka
- gillar att duscha med Victor på kvällarna, han tvålar in mig så bra
- gillar när Lisa sjunger för mig
- åt min första godis idag. Men tror ni att mamma var där och snodde den med en gång. Man hittar så mycket skojigt på Lisas rum...

Vi fällde en gemensam tår i morse

jag och maken när Alexander puttade runt en köksstol som gåstol i köket. Mäkta stolt var han Lilleman, när fötterna liksom hängde med dit det var tänkt.

- Nu är det snart ingen bebis längre sa Lisa under kvällen.
Fast han får nog heta babyboy länge till.

Tisdag

Idag börjar Lilleman dagis. På riktigt. Han gick en halvdag i veckan några veckor innan semestern, men nu blir det heldag, tre dagar i veckan. Och så en dag med mamma, och en dag med pappa.
Vårt dagis är fantastiskt bra. Victor älskade det. Personalen tar sig tid, med allt. Ändå känns han så liten.
Så skönt att det inte är jag som lämnar. Pappa listade fördelar igår. Nu slipper han ju vänta så mycket. På att man ska laga mat. Plocka undan. Hänga upp tvätten. Skicka ett mail. Fast det är ju också en del av livet.
Och så får han leka med andra barn på dagarna. Han som blir så fantastiskt glad när Lisa och Victor kommer hem. Som älskar att leka med bilar med Victor, brrrrrrrrr. Som igår krävde att få gå från mammas famn till Lisas, fast mamma just kommit hem.
Klockan 9.30 idag börjar pappas nya liv, nu kan han ägna sig helhjärtat åt sitt företag efter tre månader med Lilleman.
Det kommer nog bli tomt.
Min dag kommer att bestå av fem halvtimmes-möten på morgonen, ett långt koncernledningsmöte i eftermiddag, och thai-middag med tjejkompisar ikväll, häpp!
Lisa och Victor åker på utflykt med fritids till en liten alpby.

Om jag tvivlar ibland så läser jag en här artikeln om Jobs, motherhood and varieties of wrong. Och tänker att Ja, så är det nog. Hur man än gör så blir det fel. Eller rätt.

Nattlig diskussion med min yngste son

Just när jag trodde att han hade somnat om och skulle tassa ut ur rummet så kom ett högt och tydligt:
- Bö?
- Mmm mamma är här
- Bö?
- Nu ska vi sova
- Dä?
- Det är mitt i natten, nu sover vi
- Da!
- Natti natti
- Dadada
Smeker ryggen.
Lilleman sätter sig upp.
- Nä-ä Alexander nu lägger vi oss ner och sover
- DADADADADADA (upp i falsett i mitten)
Storebror går förbi på väg till toaletten.
Lilleman ställer sig upp och kikar intresserat efter storebror.
- Det är mitt i natten och vi ska sova nu
Lilleman tittar på mig och skrattar. Så mycket makt de har de där små rackarna.

Mamma det kom inga monster inatt

sa Victor efter andra natten i nya rummet.

I väntan på att de nya rummen ska bli färdiga på övervåningen, så kom vi överens med barnen om att Victor skulle flytta in till Lisa, och att Alexander fick ta över Victors rum. Alexander behövde flytta ut från mammas och pappas rum, och Victor har varit natträdd de senaste månaderna och väckt mamma och pappa cirka tre gånger per natt, för att sedan oftast gå och tränga sig ner i Lisas säng...så att dela rum med syrran var glada nyheter för honom.

- Jaså kom det inga monster? De har nog förstått att det inte är någon idé att komma hit mer nu!

- Jo jag hörde dom. På Alexanders rum (tänk så fort det blev "Alexanders" rum).

- Jaha. Men Alexander sov ju bra, så han märkte nog inte det.

- Nä han blev inte rädd Alexander.

- Och inte du heller nu då?

- Nä.

Sötaste nykomlingen

Kom snart och hälsa på oss Siri!!

 

En liten stjärna

Den 10 augusti var Alfreds dag! 

Jag låter föräldrarna stå för de officiella dop-korten, 

men här kommer några små smakbitar från en härlig dag!

 Puss på dig kusinen, nu är vi båda med i Guds gemenskap!

 Efter dopet blev det en liten promenad ner till sjön. 

19 grader kändes lite kallt efter Turkiet, tyckte mamma iallafall.

Skojiga fiskar kunde man dock spana på!

... och skorna åkte av...

Svensk sommaridyll

Vi hade tur med Sverigevädret i år. Förutom ösregnet på Liseberg då, 

men det är vi ju liksom vana vid nu så regnponchosarna finns alltid med.

En kväll fick vi chansen att inspektera småkusinernas nya båt; den här fina katamaranen, 

eller racerbåten som Victor tyckte passade bättre:

 

Den lilla hamnen var alldeles perfekt för barnfamiljer: 

grillplats, toaletter och spännande natur att upptäcka för spring i benen.

Vackert för de vuxna att njuta av.

Och bara två andra båtar.

Och vad hände här då? 

Varför ser man plötsligt ut som en fyrtioåring med tjocka påsar under ögonen?

Och varför ser Alexander så misstänksam ut?

... men här är det högform och pigga drag??

hmm hmm

Liten kvällspromenad för att plocka vildhallon hann vi också med.

Fast det var väääääldigt långt att gå för fyraåriga ben.