snyft

Såklart.

Att man inte behöver nanny när mamma ska vara mammaledig.

Och pappa jobbar hemifrån.

Det hade vi ju bestämt sedan länge.

Men Oktober var så Långt Borta.

Och nu känns det väldigt tomt.

I morse sa Victor: Idag är det Aga's sista dag. Nää lille gubben det var igår. Kommer inte Aga idag? Nää. Det är mamma och pappa som tar hand om er nu. Ok.

Ja? Blir det ok? Aga hade så mycket tålamod. Och så mycket tid att leka. Så många timmar i parken. Pannkakor till fika. Play-doh, vattenfärger. Som mamma sällan vill. Redan utan spädis.

Och huset var så städat och fint, varje kväll.

Tre år är en lång tid. Ungefär lika länge som den här bloggen har levt faktiskt.

Victor har gått från åtta månader till nästan fyra år. Lisa var en blyg liten tre-åring som väntade i ett par månader och sedan bytte från franska till flytande engelska i stort sett över en natt.

Nu kommer vi bara ses en gång i veckan, när vi får lite hjälp med städning och strykning. Kanske en grönsakssoppa då och då. Och mycket kaffedrickande. Och lite play-doh.