Maken ringde till jobbet i fredags eftermiddag:
- Nu får du faktiskt sluta jobba.
- Eh jaha.
- Jag kommer och hämtar dig nu.
- Jaså? Jaha. Jaha ja.
Sedan kom han på sin vespa och så svepte vi genom sta'n i det underbara vårvädret.
Till Ikea.
Där köpte vi olja till utemöblerna och en korg till duschen, och åt en varmkorv.
Sedan svepte vi tillbaka genom sta'n till min parkering, och jag tog bilen hem, precis som vanligt. Fast inte riktigt.
5 kommentarer:
Ibland är det inte mycket som krävs...
Eller rättare uttryckt - det där enkla vardagliga (fast ändå inte alldagligt) är ibland mer effektivt än de stora yviga gesterna. (Även om sådana förstås är välkomna ibland, de med.)
(Ja, jag har ansträngt mig för att skriva så krångligt som möjligt. You're welcome!) :)
kram
/Jennie
Hade du en scarf på huvet och stora solglasögon?
Mysigt. Hur manga ganger fragade du om ni inte kunde svanga forbi KM? ;)
Åh! Man riktigt kände vindarna svepa när man läste:-)
Carola: svarta solglasögon, check, men istället för scarf en något för liten hjälm... (kan det ha något att göra med föräldraskapet...)
Nanna: vågade inte riktigt prata, hade fullt sjå att klamra mig fast (som sagt...)
Skicka en kommentar