Klockan är 18.38, och jag sitter på jobbet och lyssnar på Black Eyed Peas och äter vit choklad med hallon och björnbär.
Och undrar om maken kommer att få ordning på värmepannan så att han hinner in till sta'n till 21.00 till den där bion som jag betalat 36 francs för. Just det, ta det gånger sju ungefär.
Och tänker inte alls på att vi antagligen inte kommer att ha tid för att äta något annat än hamburgare.
Och tänker inte alls på att jag kunde varit hemma och druckit vin med mamma och dansat Macarena med Lisa (hennes nya hobby). (Lisas alltså, för mamma är vindrickande ingen ny hobby.)
Utan pysslar lite med färger och formler i Excel. Och tänker vad synd att jag inte kan räkna de här timmarna som övertid. Och tänker att jag har aldrig någonsin fått räkna timmar som övertid. Nu behöver jag nog lite mer choklad.
Uppdatering: 19.15. Nu är jag inne på 22:a Black Eyed Peas-låten. Och de är alla lika bra, hur är det möjligt? Maken kommer med bussen klockan åtta, eftersom motorcykeln inte startade. Popcorn till middag, hurra! (jag är inte alls ironisk) (men det hade varit kul om det hade varit någon mer här så jag kunde fått oja mig lite högt)
2 kommentarer:
Undra jag hur det gick med den där filmen...? Blev det nåt mer än BEP och popcorn? :)
/Jennie
Filmen var kanonbra - The King's speach! Blev inte hamburgare men snabb-thai. Sen gick vi till fel bio - sà fick springa genom halva sta'n (tillbaka mot thairesturangen faktiskt) men vi hann!
Skicka en kommentar