Grannarna tävlade om att prisa Victor, som en så lugn, trevlig och väluppfostrad liten pojke. Han rör sig numera lite som han vill mellan trädgårdarna, men är hjärtligt välkommen överallt eftersom han tycker om att prata med vuxna, säger tack när han får något, och kan leka själv en lång stund om han bara får något på hjul att pilla med.
"Han är ju ett riktigt drömbarn"
"Ett sånt barn vill jag ha"
"Han uttrycker sig ju så bra"
"Han kommer bli intellektuell när han blir stor"
En halvtimma senare i ett obevakat ögonblick vid matbordet tog samma kille en stor sked med potatismos och smörjde in vaden. Såg oförstående (och oberörd) ut när mamma blev lite halvtrött arg. Men det kanske finns någon intellektuell mening med experimentet som är för komplicerad för min enkla hjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar