Nattåg genom Europa.
Delar sex-bäddskupe med familj med ett barn. Trångt. Jag ligger högst upp. Har cirka 40cm upp till taket. Ångest. Vågar inte tänka på hur toaletterna ser ut.
Det positiva är väl att det går framåt. Var oerhört deprimerande att sitta själv på stationsrestaurang i två timmar och se alla par, familjer, grupper, glada människor. Började gråta när Aga skickade SMS att barnen varit så snälla idag och fått klubbor (bästa de vet).
Får väl krama mina Travel Pals lite.
2 kommentarer:
vad skönt att du får sova högst upp, tänk om ungen hade fått för sig o klättra runt liksom, heja och greja på allt. högst upp lär den ju aldrig kunna ta sig :-) Glömde ju att du skulle fått med dig ett lakan...och öronproppar, menmen, dom travelpalsen gör nog susen! massa kramar från götet! btw...gick ok idag, kände mig inte så "lugn" som jag hade hoppats, var sist! direkt efter en som kört bodycombat...hahaha...wellwell, bara att väääänta o se...en hel vecka..suck.. tur att man har annat att göra
Kramkram
Courage courage mon amie, det är bara lite kvar nu! Tänk att det bara är en natt av alla över 12 000 nätter du redan sovit i ditt liv...
...så brukar jag tänka när jag inte kan sova...
Skicka en kommentar