Nu kan jag inte hålla mig längre, nu måste jag bara skriva om den där tävlingen som alla svensk-boende föräldrar verkar vara med i. Den som heter "den-som-har-sitt-barn-minst-timmar-på-dagis-vinner". Vinner STOOOOORT.
Jag har svårt att förstå den där tävlingen, särskilt när den tar såna här uttryck . "...vi brukar få fråga någon av de andra föräldrarna om barnen kan följa med dem hem tills en av oss kan hämta dem". Skulle det vara bättre för ett dagisbarn att följa med olika kompisar hem, eller att hämtas omväxlande av farmor, mormor, kusinen och faster Agda, bara för att få vara så få timmar på dagis som möjligt? Är det inte bättre att begränsa antalet miljöer och "vårdare" för barnet, för stabilitet?
Visst är det bra för barn att tillbringa mycket tid i hemmiljö, med en eller båda föräldrarna, men om man nu inte kan vara hemma på heltid eller ens gå ner på halvtid, och om man inte har lust att göra som Anna Wahlgren och bo i skogen utan elektricitet och vatten bara för att ha råd att vara hemma, varför måste det då vara en synd att ha barnet en heldag på dagis?
Lisa började hos dagmamma, med två andra barn, när hon var åtta månader. Hon gick heltid, 9.15-18 varje dag, tills hon var två och ett halvt. Sedan har vi av olika skäl kunnat dra ner på denna tid, och nu har vi turen att ha en nanny hemma som vi matchar med förskola på förmiddagarna, men ingen skulle kunna få mig att säga att detta var dåligt för henne, eller ens att hon hade mått bättre av att gå två timmar mindre. Hon älskade sin dagmamma, grät aldrig när vi lämnade henne, var lugn och trygg i sig själv och tidigt utvecklad med det mesta.
Vi gör väl alla så gott vi kan, eller? Vi har väl alla en realitet vad gäller yrkesliv och annat som vi måste ta hänsyn till. Det finns vi som inte har lyxen med två års barnledighet, men ni behöver inte tycka synd om oss och komma med kommentarer som "men herre guuuuuuud, jag hade aaaaaaaldrig kunnat börja jobba före Nisse var fem".
Nähä.
Men det var jag tvungen till. Annars hade jag förstås kunnat säga upp mig, och flytta till en etta med kokvrå i typ Angered för att få vara hemma.
Men det gick till och med bra att börja jobba. Jag grät en del över det innan, men inget efter. Mina barn är välutvecklade, harmoniska, ruskigt sociala varelser med gott självförtroende och stora leenden. Jag har nu turen att kunna jobba bara 80%, vilket inte alls är vanligt för mitt jobb här utan snarare ansett som en "paus" i karriären (så jag kan inte ens kalla mig karriärist).
Och vet ni, jag tycker faktiskt att det är värt något att bo i ett trevligt hus med trädgård (och rinnande vatten), och att ta med barnen på semester.
May I rot in hell.
Jag har svårt att förstå den där tävlingen, särskilt när den tar såna här uttryck . "...vi brukar få fråga någon av de andra föräldrarna om barnen kan följa med dem hem tills en av oss kan hämta dem". Skulle det vara bättre för ett dagisbarn att följa med olika kompisar hem, eller att hämtas omväxlande av farmor, mormor, kusinen och faster Agda, bara för att få vara så få timmar på dagis som möjligt? Är det inte bättre att begränsa antalet miljöer och "vårdare" för barnet, för stabilitet?
Visst är det bra för barn att tillbringa mycket tid i hemmiljö, med en eller båda föräldrarna, men om man nu inte kan vara hemma på heltid eller ens gå ner på halvtid, och om man inte har lust att göra som Anna Wahlgren och bo i skogen utan elektricitet och vatten bara för att ha råd att vara hemma, varför måste det då vara en synd att ha barnet en heldag på dagis?
Lisa började hos dagmamma, med två andra barn, när hon var åtta månader. Hon gick heltid, 9.15-18 varje dag, tills hon var två och ett halvt. Sedan har vi av olika skäl kunnat dra ner på denna tid, och nu har vi turen att ha en nanny hemma som vi matchar med förskola på förmiddagarna, men ingen skulle kunna få mig att säga att detta var dåligt för henne, eller ens att hon hade mått bättre av att gå två timmar mindre. Hon älskade sin dagmamma, grät aldrig när vi lämnade henne, var lugn och trygg i sig själv och tidigt utvecklad med det mesta.
Vi gör väl alla så gott vi kan, eller? Vi har väl alla en realitet vad gäller yrkesliv och annat som vi måste ta hänsyn till. Det finns vi som inte har lyxen med två års barnledighet, men ni behöver inte tycka synd om oss och komma med kommentarer som "men herre guuuuuuud, jag hade aaaaaaaldrig kunnat börja jobba före Nisse var fem".
Nähä.
Men det var jag tvungen till. Annars hade jag förstås kunnat säga upp mig, och flytta till en etta med kokvrå i typ Angered för att få vara hemma.
Men det gick till och med bra att börja jobba. Jag grät en del över det innan, men inget efter. Mina barn är välutvecklade, harmoniska, ruskigt sociala varelser med gott självförtroende och stora leenden. Jag har nu turen att kunna jobba bara 80%, vilket inte alls är vanligt för mitt jobb här utan snarare ansett som en "paus" i karriären (så jag kan inte ens kalla mig karriärist).
Och vet ni, jag tycker faktiskt att det är värt något att bo i ett trevligt hus med trädgård (och rinnande vatten), och att ta med barnen på semester.
May I rot in hell.
4 kommentarer:
Det är viktigt som du säger att alla gör vi väl så gott vi kan, och att inte klandra någon!
Själv är jag förundrad över det här med att gå hem till en kompis direkt efter dagis och leka, Hilda är inte i den åldern riktigt än... tycker liksom att det räcker med dagis alternativt hemma.
...och skulle nu detta vara en anledning till att ruttna i helvetet så kommer du åtminstone stöta på ett bekant ansikte.
Jag har förmånen att bo i en kommun där man får ha äldre syskon på dagis 25h/v när man är f-ledig. Varje dag när jag hämtar Hugo tycker han att jag kommer för tidigt (kl. 14) och varje ledig dag frågar han om det är dagis idag. Så dåligt samvete för att han är där (t.o.m. när jag är hemma hela dagarna)? Nej, det får andra ödsla energi på.
Och ditt inlägg borde du lägga i alla svenskföräldrars brevlådor!
Må gott!
/Jennie
Jennie!
När fàr vi se kort pà familjen, och när kommer "born in a grass cottage-bloggen??"
Med ett nyss beviljat bygglov, så känns en blogg väldigt avlägsen - tiden lär istället användas till putsning av källarväggar och målning av ytterpanel och sådant. Fast himla bra namnförslag...
Skicka en kommentar