Slutspurt

Idag har vi:
- tvättat bilen
- köpt mysbyxor till pojkarna
- köpt ny sulky till Alexander
- haft utvecklingssamtal
- städat garaget

Så vi börjar så smått att bli redo att åka på skidsemester.

Cykla

Del 1.
Fortsättning följer.
He he.

När det finns söta tjejer i närheten

gör man sitt bästa för att charma med en cool pose

Buskul i lekland

Kompisen Raphaels två-årsdag firade vi idag på leklandet! Störtkul tyckte Alexander som snabbt fattade hur det funkade och övergav jämnåriga i under-tre-avdelningen och rantade efter de större barnen i klätterställningarna. Snabbt fattade han också att om han var tillräckligt kvick in så var mamma eller pappa tvungna att ta av sig skorna för att komma efter honom. 118 gånger gjorde vi det. Sen band vi fast honom vid en stol.
I tanken iallafall.
I två sekunder.
Sen är man charmad igen. Även lite av leklandet faktiskt när man ser hur kul barnen har, trots att jag egentligen inte alla gillar det.

Hockeymatch

Kolla in hur Victor (i mitten i ljusblå tröja och mörka byxor) gör allt han kan för att ta pucken från den store elake killen!

Varning för Victor!

Uppmaning till alla som inom snar eller avlägsen framtid kommer att umgås med oss: spela inte poker med Victor! Eller, inte om för mycket pengar i alla fall. Med sina fem år är han lurigast av oss fyra och vinner de flesta kortspel. Och roligt har han / vi!

Ordförråd

Bland den pluttenuttiga rappakaljan som ständigt kommer ur Lillemans mun börjar man nu kunna urskilja ett och annat riktigt ord:
- mamma och pappa har han sagt länge men det senaste har han också börjat ropa på riktigt på oss :-)
- tutu (tuttisen)
- doudou (gosedjur)
- awa (au revoir)
- kaka (ivrigt påhejad av Victor, "caca" betyder ju bajs på franska...)
- dada (Lisa)
- toto (Victor). Har han sagt två gånger :-)

Kraftigt snöfall

från söndag till tisdag som blockerade vägarna fullständigt och fick mig att jobba hemifrån försenade min planerade premiärtur med nya bilen. Men idag hade snön smält undan såpass att jag vågade mig ut till och med på sommardäcken, och tänk vad det kan kännas fånigt lyxigt med en så enkel sak som att åka bil till jobbet :-)

Dagens bild får bli på lilleman som Älskar Snö!

Du morfar

 - det blev inga kort på Victor från skidåkningen i söndags.
För han åkte så FORT så han fastnade inte på bilden.
Och så hojtade han JAG äR EN RAKEEEEEEEEEEEEEET hela vägen ner i backen.
Och mamma skrek BROOOOOOMSAAAAAAAAAAA VICTOR hela vägen ner. Nä det är inte sant förresten. Ibland skrek hon TITTA FRAMåT VICTOR också, när Victor höll koll bakåt för att vara säker på att ingen i familjen körde förbi.

Tur eller skicklighet? Både mamma och Victor kom ner med mungiporna uppe vid öronen.
Lisa himlade med ögonen.
Pappa tittade förebrående på mamma och undrade hur hon kunde låta honom åka så fort. Som om hon hade något val.

- Kan vi åka skidor varje dag? undrade Victor. Så kan jag vara först hela tiden.

Karneval!

Efter helgen

Ibland blir man lite extra stolt över sina hattifnattar.

Som när Victor i sviterna efter sina magsjuka ändå kör igenom sitt barnkalas på sportklubben med 22 kompisar som om inget hänt, och när han utan gnäll avstår från chips, popcorn och allt godis som de andra proppar i sig. Lite chokladtårta fick han dock, samt 22 presenter som tröst...

Som när Alexander visar hur självständig han är och hur gott självförtroende han har, genom att delta i Victors kalas som om han vore 5 år som de andra. Springa runt med de andra, ställa sig i ringen, kräva sin plats vid bordet, och stå längst fram med Victor vid presentutdelningen. Och sedan när alla går hem och mamma och pappa har uppmärksamheten på annat, ja då går han också ut och hejdas i sista stund av en igenkännande vän som han snällt följer med tillbaka. Försöka duger.

Och Lisa, vår prinsessa som är en riktig buskompis till Victor och hittar på det ena hysset efter det andra, men som för det mesta är så klok och förståndig och håller koll på sina småbröder. Som gärna delar säng med Victor när han är mörkrädd och som får det allra största leendet från Alexander när han kommer från dagis.

Puss på er!

Hej kompis

Nu ligger vi miljötänk och budgettänk lite åt sidan för ett tag och prioriterar tid med familjen och flexibilitet i arbetslivet.
Känns som att livskvalitén kommer att öka med sisådär 20% minst nu (återkommer med besked måndag kväll).
Tänk bara om den kunde hänga upp tvätten och laga middag också, då ni... Fast det känns som att jag kommer vara så lycklig att resten går av bara farten.

VILDE VICTOR 5 ÅR

Lille piraten är ganska stor nu. Även om han tappat lite i vikt under senaste magsjukan. Det blev inget firande i skolan efter en jobbig natt, men desto mer tid att leka med presenterna när man är hemma!
Tårtan får vi äta imorgon, men fajtas med svärd kan man ju göra ändå :-)

2/3 redo!

> Att Victor är tävlingsmänniska är det väl få som missat. Och nu får Lisa akta sig, för i dagens skidlektion tog han sig alldeles galant ner i två långa, och stundtals inte helt lätta, blåa backar, och dessutom var han FÖRST hela tiden enligt honom själv. Jag såg honom inte åka, utan längtar nu intensivt till nästa söndag när vi ska åka alla tillsammans, och med Nanna också!
>
>

Vi blir snabbare och snabbare

på att välja bil. 

När vi skulle köpa A4 2007 tillbringade vi varje lördag i två-tre månader hos bilhandlare. Fast vi visste vilken bil vi ville ha. Vilket betyder att maken förlåt vi spenderade två månader på att välja tillval. 

A6:an något år senare gick väl lite fortare, men inte mycket. Nu kunde han ju tillvalen utantill iallafall. 

När vi skulle byta till trebarnsbil började vi på noll igen, men vill man ha tre barn i barnstolar med Isofix samt extrasäten i bak, så finns det inte så hiskeligt mycket att välja på. Sharanen fick sig dock även han en rejäl dos av tillval, noga reflekterade över, diskuterade och omförhandlade. 

Den här gången tog det tio dagar. Idén har väl funnits där sen mammaledigheten egentligen, att vi en dag kommer att behöva två bilar, så själva beslutsprocessen var ganska väl avancerad. Och maken kände nog att droppen liksom runnit över en gång för alla den morgonen jag ringde hem från jobbet och svor att nu j-lar får det vara nog med bussåkande.  Eller snarare nog med att förlora över en timma i tid varje dag, att gå en kilometer på icke vinterunderhållen stig som svämmar över så fort det regnar, nedsmutsade och blöta skor och kläder, alltid framme senare än jag vill etc etc. Lägg även till cirka en månad med dålig sömn för att två små pojkar turas om att hålla igång på nätterna av olika anledningar. Så förstod maken att det där med tillval spelar inte så stor roll, ge fruntimret någon slags låda med fyra hjul så hon kan få bestämma själv när hon ska åka till och från jobbet, så blir allt frid och fröjd. 

Och nu lägger vi bakom oss ett antal frustrerande timmar på nätet med att söka efter prisvärda begagnade småbilar vilket är helt omöjligt i detta förbenade land, och är bara GLADA åt vår alldeles splittans nya i20 som kommer med språng om sisådär en vecka!

Snäppet större än en pot de yaourt som maken säger.