Det är så härligt att gå solen

(Puh har till och med rumpan bar...)

Namnsdagsflams

När vi skulle gå på middag hos mammas förre chef

trodde vi det skulle bli dötråkigt men oj vad kul att Vilma ville leka med oss. Studsmatta och Wii, kan en torsdagkväll bli roligare?

Pst. Victor fick leka med de stora tjejerna.

Och Lisa gjorde strike i bowling. Inte dåligt för att vara första gången.

2 + 3 = 5

Och fem barn känns ibland lite mycket på fyra vuxna... Vi hade en mycket trevlig helg i Lyon-trakten, men så tidskrävande att det fick bli McDonalds på hemvägen och att vi glömde barnens dopdag. Men Gud förlåter oss nog om vi tänder dopljusen imorgon. Värre blir det väl med faddermammorna....

På väg på skogspromenad. Sedan blev stigen mycket smalare,

mycket brantare och mycket mindre civiliserad.

Det här är Léna, mottagaren av albumet. Hon såg ganska nöjd ut.

Föräldrarna var väl inte riktigt lika imponerade som man kunde önskat,

men det skyller vi på mycket att göra.

Om man börjar så här...

...så landar man så här.

Vad gör man inte för att få tjejerna att skratta.

Stora med stora och små med små


Vad kom pappa tillbaka med då?

Eeeh det finns väl ingen som på allvar tror att JAG (Sofia)

ska göra något med de här???

Kram på dig kompis, vi ses snart igen!

Piano med inlevelse

Konsert ges i Lyon idag.
Utsålt.

Könsroller

Fördelen med att ha barn av olika kön är att det där med att skippa könsroller

sköter sig liksom av sig självt.

Det här med konstnärlig ådra

En sån tur att Lisa inte ärvde mina konstnärliga gener.

Eller snarare bristen på dem.

Tjusigt va? (Om någon har dåliga ögon så är det en gräsklippare.)

Attans va snyggt

Idag var det premiär.

På min nya hobby.

En kreativ hobby.

Japp, ni läste rätt.

Har man nu blivit faddermamma till två små troll, som har storasyskon och därmed kläder och leksaker i överflöd, och som inte sparar på porslin och bestick à la Sverige, så får man ju liksom hitta på något annat för att göra det personligt. Strunt samma om man inte har pysslat sen man var åtta, i brist på talang.

Så, jag bestämde i början på sommaren att egenhändigt skapade album skulle bli min grej. Framsidor på album alltså. Juni = gott om tid att testa till Lenas ettårsdag i slutet på september. Inhandlade material med hjälp av maken i måndags. Hade printat exempel på scrapbooking från Internet, men maken kastade bara ett snabbt öga och klassade som gôrfult. Dessutom fanns sånt där mönstrat papper bara med vuxenmotiv, så det blev improvisering som gällde. Och här kommer resultatet:

09.00

Grejerna framplockade.

09.02

Assistenten får en egen låda.

9.05

Första uppdraget: Hitta L E N A i påsen med bokstäver.

L E N A finns inte. Inte l e n a heller.
Men vad är det där för händer? Hade inte du en egen pyssellåda?

09.10

Det får bli L E n A.

Assistenen har knycklat till kanten på n-et.

09.11.

Inser att assistenten inte kommer ge sig. Flyttar alla grejer till bardisken,

borde vara tillräckligt högt.

09.12.

Assistenten skjuter köksstol fram till bardisken och klättrar upp. Försöker muta med tygblomma, eller bokstäver jag inte behöver, men assistenten vill göra album.

09.13.

Inser att jag inte har lust att börja bråka med assistenten redan innan första kaffekoppen.

Album får vänta tills efter läggdags.

20.20.

Tio minuter kvar tills jag får attackera mitt album igen.

20.21.

Glödlampan i taket över trappan trillar ner. Tusen bitar.

över hela leksakshörnan under trappan. Bättre det än i huvet på någon.

Nattar barn, städar.

22.00.

På't igen.

Det här ska väl inte vara så svårt?

22.10.

Första försöket:

Inte så pjåkigt om jag får säga det själv.
Men om man backar ett steg ser man knappt bokstäverna.

För mycket ton-i-ton eller vad det heter.

22.15.

Andra försöket:

Nu så! Fint blev det med lite gult.

Men nu ser det lite tomt ut runtomkring.

22.17

Förfriskningar.

22.20.

Tredje försöket:

Nu är jag nöjd!

Albumet ligger fint och väntar på makens kritiska öga,

innan det får klistras färdigt imorgon.

PS. Kan man försörja sig på sån't här?

Fem Myror

måste vara världens bästa barnprogram. Först var jag ett fan av ren princip, och för att de hade så coola kläder på Lindex, men nu när jag ser effekten på Lisa är jag även ett pedagogiskt fan (cf självutnämnd pedagog-kapitlet). Lisa är till exempel jättebra på att ljuda ö-r-j-a-n och att skriva EVA upp och ner på tårtor.

(är det någon mer än jag som får tårar i ögonen när fyra-åringen lyckas para ihop tre frukter och ta bort lastbilen?)

GAPs tröjdesigners

... anade nog aldrig hur rätt de skulle få när de gjorde den här tröjan.

När mormor är här glömmer vi att vi är sjuka

Då glömmer vi snoriga näsor och hosta och "bobo" i örat. Vi kommer bara ihåg att doktorn sa att det inte var så farligt, och så åker vi hem och leker UDADA och skrattar så vi trillar och trillar så vi skrattar.

En tur på sta'n, brudar?

Förvirrad

Imorse vaknade jag innan klockan ringde. Stängde av klockan, gick upp och tvättade mig, plattade håret, strök mina byxor, tillbaka in på sovrummet för att hämta skjortan. Snabbkollade klockan. Kollade igen. Kollade telefonen. Klockan var två. Inte sex, som hon skulle vara. Två.
Jag blev inte ens glad för att få krypa ner igen, bara trött. Hur svårt kan det vara att sova på nätterna?
Är det Patrick som spökar?
Eller rosa jaccuzzin?
Eller klimakteriet?

Sorgsligt

värre det här.
Men tänk att jag i all min beundran aldrig fattat att han var lika gammal som mamma.
Jag hoppas att ni är solidariska och bär svart imorgon.

Om ni undrar...

... varför det är lite stiltje på bloggen just nu. Så är det nog för att jag surar över det där huset som vi inte har köpt. Och över maken som alltid måste ha allting så perfekt. Om vi bara drog ner renoveringsbudgeten lite så kunde vi kanske kanske kanske få till det. Skrutt.

September-önskelista från Sverige

- 3 paket välling
- 3 paket gröt
- 1 Natusan Bubbelbad för barn
- 3 Green Curry Thaikryddor
- 2 Naturelle déo (finns på Hjertbergs)
- 1 kg smågodis
- 1 Max-bok (Max bil, napp eller lampa)
- 1 sagobok till Lisa
- 1 Clinique mascara från Landvetter (svart svart svart)
- 200'000 kronor till husinvestering

Stirrar bäst....

Ungar i sensommarsolen

Titta på mig när jag dansar då

Visst var hon söt? Ni lade väl märke till hennes nya fina kläder också,

och de coola detaljerna på jeansen??

Jag är också en stil-guru.

Nu är det till exempel dags att byta skor.

Mamma säger att jag inte får äta grus.

Hockeyfrilla del två

Nu måste jag nog klippa honom snart.

De bidde inget

nytt hus den här gången. Sniff. De där mupparna hade mage att säga nej till vårt oerhört generösa bud. Och därmed gick planerna på hundgård, kattlucka och pool med delfin på botten åt pipsvängen.

För ett tag iallafall. Nu är vi liksom lanserade på det här husprojektet, så vi måste hitta något annat, fort fort. Problemet är bara att vi vill bo i vår by, och den är liten, och väldigt populär, och väldigt dyr. Det finns inte ens särskilt många hus till salu. Skrutt.

Sökes

Medinvesterare till skitsnyggt hus med skyhög potential i attraktivt område.
Erbjudes: Sovrum med tillhörande badrum på eget våningsplan. Viss tillgång till vinkällaren kan diskuteras. Framtida pool och hundgård.
Investering: Högstbjudande. Under tvåhundra lakan göre sig icke besvär.

Skulle en chokladbrun labrador

se snygg ut ihop med en ljusgrå kattunge?

Så blev det Höst

Som med ett fingerknäpp blev vinden friskare och luften klarare. Lilla koftan plockades fram för morgonkylan. Duntäcket bäddades i. Grannen plockade ner sin pool, och Nemo får bo i källaren ett tag. Mamman, som skickat dottern till första skoldagen i tygskor och med bara en liten tröja i ryggsäcken hade ångest hela morgonen. För det regnade i staden. Men Nää, det hade inte regnat på rasten, och Nää, hon hade inte ens tagit på sig tröjan, för i Bullerbyn hade det varit fint väder.

Skolstart ja. Så efterlängtad av de som får börja igen, med nytt klassrum, ny fröken, några nya kompisar men mest gamla. Nu går hon i Mellanklassen, men har både Små och Stora med sig. Det beror på vilket bord man sitter vid.

Skolstart. Som fick lillpojken att känna sig övergiven, och att klamra sig fast vid storasyster så fort hon kom hem. Varför är inte Jajja hemma och leker med mig? Varför får inte jag gå med till skolan? Jag trodde nog att det var min tur nu också, när vi gick alla tillsammans första dagen. Men så fick bara Jajja stanna. Och när hon kom hem ville hon leka på sitt rum, men jag illvrålade så tårarna sprutade och då kom hon ner igen.

Mamman kom hem med nya gummistövlar, och så var alla glada.

Stoppa tryckpressarna

Victor bajsade på toaletten, på första försöket :-D

Fast mamma blev så till sig av förvåning och förtjusning (sådär som man INTE får göra enligt handboken) att hon säkert gjort pojkstackarn förskräckt för ett år framåt. Nåja. Det går väl ganska fort.

MIM!

...stojar Victor om det mesta. MIM bil. MIM penna. MIM docka. Lisa pendlar mellan oändligt tålamod och ilsk frustration. "Jaja ta den då". "NEJ nu hade faktiskt JAG dockan".
Vi vuxna har börjat prata likadant. "Är den koppen din eller mim?"

Lisa har också en del roligt att säga. Tex:
"Mamma kan du släcka radion"
"Are you going to wash telly?"
"I want to speak english with you. I don't like speak swedish" (fast oroa dig inte mamma, det gör hon allt ändå)

Glass är gott

.... och kallt!

Dagis

Nu kan jag inte hålla mig längre, nu måste jag bara skriva om den där tävlingen som alla svensk-boende föräldrar verkar vara med i. Den som heter "den-som-har-sitt-barn-minst-timmar-på-dagis-vinner". Vinner STOOOOORT.
Jag har svårt att förstå den där tävlingen, särskilt när den tar såna här uttryck . "...vi brukar få fråga någon av de andra föräldrarna om barnen kan följa med dem hem tills en av oss kan hämta dem". Skulle det vara bättre för ett dagisbarn att följa med olika kompisar hem, eller att hämtas omväxlande av farmor, mormor, kusinen och faster Agda, bara för att få vara så få timmar på dagis som möjligt? Är det inte bättre att begränsa antalet miljöer och "vårdare" för barnet, för stabilitet?
Visst är det bra för barn att tillbringa mycket tid i hemmiljö, med en eller båda föräldrarna, men om man nu inte kan vara hemma på heltid eller ens gå ner på halvtid, och om man inte har lust att göra som Anna Wahlgren och bo i skogen utan elektricitet och vatten bara för att ha råd att vara hemma, varför måste det då vara en synd att ha barnet en heldag på dagis?

Lisa började hos dagmamma, med två andra barn, när hon var åtta månader. Hon gick heltid, 9.15-18 varje dag, tills hon var två och ett halvt. Sedan har vi av olika skäl kunnat dra ner på denna tid, och nu har vi turen att ha en nanny hemma som vi matchar med förskola på förmiddagarna, men ingen skulle kunna få mig att säga att detta var dåligt för henne, eller ens att hon hade mått bättre av att gå två timmar mindre. Hon älskade sin dagmamma, grät aldrig när vi lämnade henne, var lugn och trygg i sig själv och tidigt utvecklad med det mesta.

Vi gör väl alla så gott vi kan, eller? Vi har väl alla en realitet vad gäller yrkesliv och annat som vi måste ta hänsyn till. Det finns vi som inte har lyxen med två års barnledighet, men ni behöver inte tycka synd om oss och komma med kommentarer som "men herre guuuuuuud, jag hade aaaaaaaldrig kunnat börja jobba före Nisse var fem".
Nähä.
Men det var jag tvungen till. Annars hade jag förstås kunnat säga upp mig, och flytta till en etta med kokvrå i typ Angered för att få vara hemma.
Men det gick till och med bra att börja jobba. Jag grät en del över det innan, men inget efter. Mina barn är välutvecklade, harmoniska, ruskigt sociala varelser med gott självförtroende och stora leenden. Jag har nu turen att kunna jobba bara 80%, vilket inte alls är vanligt för mitt jobb här utan snarare ansett som en "paus" i karriären (så jag kan inte ens kalla mig karriärist).

Och vet ni, jag tycker faktiskt att det är värt något att bo i ett trevligt hus med trädgård (och rinnande vatten), och att ta med barnen på semester.
May I rot in hell.

Jack Bauer

är tillbaka i rutan igen, halleluja! Kom hem från jobbmötet precis lagom i tid, men så var maken sen med läggningen och jag blev tvungen att hjälpa till att hiva hattifnattarna i säng (vad får man inte offra för sina barn...) Det gjorde dock inget att vi missade några minuter i början, för den där filmen-som-inleder-säsong-sju var bara sådär, med den största behållningen i form av gamle Billy från Ally McBeal som var lite elak mot Jack (schhhhhh). Han måste pushats in rollistan av the Biscuit som redan var presidentens rådgivare i förra omgången, så nu saknar vi bara Richard för några Fishisms!

The return of the Memory

Maken har jobbat nästan varje kväll den senaste veckan. Så där tjejer emellan, när Victor lagt sig, så har jag och Lisa tagit för vana att sätta oss på golvet i hennes rum och spela Memory innan hon kryper i säng. Hello Kitty såklart. Det där svåra.

Tydligen har det påverkat mig mer än jag velat erkänna för mig själv. För häromnatten när maken kom och kröp i säng, och frågade hur kvällen varit, kommer jag ihåg att jag bara mumlade "jag vann" innan jag nöjt somnade om.

Och ikväll, kära vänner, ikväll fick jag faktiskt glömma lite på slutet så att Lisa skulle få vinna. Det ni! Utvecklingen går framåt, som pappa skulle säga.

Hockeyfrilla

Är det fortfarande modernt?