Beställning

Här mamma kommer min önskelista för mars månads besök:
OBS riskerar att uppdateras så återkom gärna!!

* två paket välling
* tre paket gröt
för att hålla Prinsen Godmodig

* sirap
* hjorthornssalt
för att stilla mammas kakbakssug

* en påse Tutti Frutti och en liten pysseltidning
till Lisa Lovely

* ett kilo smågodis
för ordningens skull borde jag här skriva att det är till Greg så låt oss låtsas det men när du kommer så gör vi som vanligt och gömmer det i min hemliga burk

Puss och kram, snart ses vi!

Snöbollskrig

I det ständigt pågående, men ofta bortglömda, snöbollskriget mellan Y och Y (fd F), utkämpades i söndags ett av de hårdare slagen. Eftersom slagskämparna numera fått förstärkning, kunde slaget utvecklas till ett gammalt hederligt "killarna mot tjejerna". Det kan dock nämnas att det ena tillskottet mest satt i sin pulka och hejade på, medan det andra tillskottet bytte sida beroende på vem som var närmast.

Segrare blev överlägset tjejerna, särskilt som killarna, som vanligt, körde med vissa oschyssta metoder. Efteråt (så fort den ena Y slutat sura över att ha blivit mulad) serverades dock pannkakor med nutella och banan till alla deltagare - i mycket begränsad omfattning till pulkaåkaren men vars portion mer än väl togs om hand om av den illojala tjejen.

För övrigt kan tilläggas att snögubben som byggdes efter slaget faktiskt blev större än den grannen byggde för några veckor sedan (två poäng där), och att den fortfarande står kvar trots att resten av snön är borta (grannens stod kvar i en vecka så håll tummarna).

Lilla ljus

Lisa hade ett nytt och för mig lite förvånande intresse för sången "Det lilla ljus jag har", som hon hört en gång med barnkören i kyrkan. Sången är väl söt kanske, men ganska enkelspårig och lite tjatig för Lisas smak tyckte jag. Ända tills jag insåg att jag hade fått vokalerna helt fel: det är ju inte "lysa klart" de sjunger utan "LISA klart". Klart man vill sjunga den sången!

Lisa liten

Lisa, maj 2006

Igår tillbringade jag en lång stund (eller snarare många små korta) med att välja bland kort att framkalla till album, och att förbättra de som valdes ut med tanke på storlek, zoom och röda ögon. Ett ganska digert jobb, med jag lyckades ta mig igenom 2006 och halva 2007 innan midnatt. Maken vill inte höra talas om det, han tycker det är oerhört fånigt att ödsla tid och pengar på papperskort när man ändå har allting tillgängligt på datorn.

Men jag gillar album.

Lisa gillar album.

Och framför allt gillar jag lyckokänslan jag får av att gå igenom alla dessa foton, alla dessa ögonblick och händelser som jag hade i det passiva minnet och som nu blommar ut i full nostalgi, trots att det "bara" är tre år sedan. Hur man inser att barn har sin alldeles egna personlighet redan från början, med minspel, ansiktsuttryck och gester som utvecklas men som i grunden förblir detsamma när de växer upp. Hur man får lust att stanna tiden och bara krama sina barn.

Lisa i Slottskogen, maj 2006

Jag hoppas att Lisa en dag kommer att titta på alla dessa kort och ha samma känsla av välbefinnande inombords.

Sportlov!

Så kom vi äntligen iväg på vår lilla sportlovs-vecka i Combloux i franska Alperna. Vi mötte upp med våra vänner från Lyon, och bodde i en lägenhet med den här fantastiska utsikten:

För er som inte är så hemma på alpvyer, så är det faktisk självaste Mont Blanc man ser. Trots att man i Geneve ständigt påminns om detta fantastiska berg, antingen genom att se det, eller genom "rue Mont Blanc", "café Mont Blanc" etc, så tänker jag ganska ofta på sketchen med Galenskaparna: här är den för er som vill få er ett gott skratt:

http://www.youtube.com/watch?v=BoYWFCO9Fjk

Vi gick ut hårt första dagen med skidlektioner för både mamma och pappa. Mamma hade ganska små förhoppningar på sin skidprestation, men desto större på skidläraren. Det visade sig dock att skidåkandet gick strålande medan inte ens en ordentlig dos med fantasi kunde göra sjuttonårige Quentin mer intressant än för att guida till de bäst passande pisterna... Vilket naturligtvis var meningen.

Pappa gav sig på snowboarden med gott humör. För alla hemma i Sverige som fortfarande fnissar över Gregs prestation på Kinnekulle för några år sedan, så kan vi nu stolt meddela: Det gick JäTTEBRA, och Greg kan nu ta sig nerför en grön backe alldeles själv! Vad svanskotan tycker om lovet förtäljer dock inte historien...

Efter en rejäl dos med pulkaåkning första dagen, var det dag nummer två dags för Lisas debut på skidor. Första passet var en kollektiv "lekstund" i en snöpark där följande hände enligt alltid lika utförliga Lisa: "Först skulle man glida så här med fötterna och sen fick vi fika". Dagen efter fick Lisa och Clara en alldeles egen skidlärare under en och en halv timma. De fick lära sig att åka uppför lilla sluttningen med repet, och att ploga nerför. Jean Skidläraren försökte även lära dem att stanna, men det var de mindre intresserade av... Framför allt lärde han dem att man ska ha kul när man åker skidor!

Pulka var jätteskojigt tyckte Victor, som hojtade och viftade med armarna när man stannade. Spring mera mamma! Det blev även en del snöpromenader för hans del, och mycket observerande av små och stora ting. Han lekte nöjt med en barnvakt under en eftermiddag, och förstod inte alls varför kompisen Guillaume mest gnällde efter sin mamma.

Nu är det bara att planera in nästa tillfälle att åka skidor. Jag ska nog vänta några dagar, för vi fick trots allt till minst en och en halv timma var med skid/snowboardåkning varje dag (långt över förväntan med två småbarn), så sista dagen kändes det allt lite i låren. Men det underbara vädret med strålande sol och klarblå himmel, och 360° utsikt från Christomet kompenserade väl för lite träningsvärk. Samt tanken på att Greg städade lägenheten medan jag njöt...

Ett år!

Den är obetalbar, minen som ettåringen får till när föräldrar och syster kommer och sjunger med paket på födelsedagsmorgonen. Mer än förvåning blir det, allt eftersom sången framskrider, även ett Nu har det väl slagit slint i huvudet på dem allihop?

Han mottog något tveksamt den första paketen i sängen, och blev ännu mer konfunderad när han uppmuntrades till att slita upp pappret... Vad var haken? Fast pappret fick han förstås inte ha kvar så länge, det fanns mera paket som skulle öppnas, och sedan kom till och med vällingflaskan fram. Storasyster tyckte synd om lillebror, som inte fick tårta på sängen, och visade med en menande blick att hon inte alls trodde på mammas förklaring att han föredrar nog välling.

Första leksaken att testas (den pappa tyckte var roligast) blev xylofonen, även om nu pinnarna egentligen var roligare att smaska på än att spela med.

Fina skor fick han, tydligen bekväma också eftersom de är de första som han inte genast tagit av sig!

Senare kläddes han till kalas med nya kläder, och notera att skorna fortfarande är på!

Snabbt blev det fullt hus och mera paket...

Nya lilla kompisen Aleksandra (20 mån) försökte bestämma men fick snabbt lära sig att man inte knuffar undan Victor ostraffat när Lisa ser. Victor får också leka med den!!!!

Oerhört rörande tyckte mamma; första gången som Lisa försvarar Victor offentligt.

Beställningen till detta kalas var ananastårta (pappa) med Smarties (Lisa). Mamma improviserade en cocosbotten som faktiskt blev väldigt lyckad om hon får säga det själv. Tyckte tydligen gästerna också som snabbt gjorde slut på de två tårtorna. Så här såg tårtan ut innan den presenterades för födelsedagsbarnet:

Och så här såg den ut efter att lilla handen varit där och hämtat några smarties!

I väntan på Sportlov...

Barbapappas nya hus (L)

Mamma berättade att Lalla ska flytta till ett nytt hus. Lalla är mammas mormor och hon är jättegammal. Jag undrade förstås varför hon ska flytta, och mamma sade att det är för att hon inte orkar ta hand om huset mer och den stora trädgården, så nu ska hon bo i en lägenhet istället, fast med terrass och liten trädgård så att vi kan gå ut och leka.

Sedan funderade jag på vem som ska bo i Lallas hus när hon har flyttat, och då sade mamma att det får vi se vem som vill köpa huset och komma och bo där. Men jag fick en jättebra ide: Barbapappa letar ju efter ett nytt hus i boken jag har! Han behöver ett nytt hus till alla barbabarnen, nu när de elaka maskinerna förstört hans. Mamma tyckte det var smart, och Lalla också när vi ringde till henne, så nu slipper hon fundera på vem hon ska sälja huset till!

Babylycka

På söndag fyller Victor ett år. Min lille baby. Fast jag har tvingats inse att han faktiskt inte är någon baby längre, utan en liten pojke. En granne, med två små flickor, frågade häromdagen: är det skillnad att ha en pojke? Innan jag hann svara tittade Greg på mig och skrattade: Ja skillnaden är väl att du har haft honom fastklistrad vid dig sedan han föddes!

Saken är den att det inte är riktigt sant nu längre, och att jag börjat sakna det. Från att ha suckat över detta eviga bärande, denna mammighet, och detta krav på uppmärksamhet dygnet runt, så känns det tomt nu när detta behov har mattats något. Han har gått från att vara en i allmänhet "happy baby" som Aga brukar säga, men med höga krav på mamma, till att vara en liten självständig Prins Godmodig som vill leka med Lisa, och greja själv. Det är mycket som går bra för tillfället. Det går bra att leka med Lego i köket medan mamma lagar mat. Det går bra att gå ut på långpromenader i kärran. Det går bra att åka på shoppingrunda. Det går bra att åka bil utan att ledsna efter fem minuter. Det går bra att gå och lägga sig. Mamma fortfarande är bäst, men pappa är väldigt bra också.

Och även om jag i grund och botten självklart är glad för att han utvecklas, så kan jag inte låta bli att tycka att han gärna får vara baby lite till. Med Lisa var det annorlunda; jag kände väl mig någorlunda säker på att det skulle komma fler babyperioder, men nu vet jag inte. En tredje? Kanske, kanske inte. Och då vill jag inte släppa taget riktig än. Är du säker på att du inte vill bli buren lite? Vill du inte sitta i knät och gosa lite? Ska vi inte dansa lite innan du lägger dig? Kan du inte somna om? Inga problem, mamma sätter sig i fåtöljen och vaggar dig lite - LYCKA! Så kan jag snusa lite i din nacke och känna dina andetag mot mitt hjärta. Men jag vet att jag måste lägga ned dig ganska snart, annars blir det obekvämt och du försöker byta position, hittar inte rätt och vaknar till.

En kollega med tonårsson berättade att hon nu får nöja sig med en kram om dagen max mamma! Men riktigt där är vi inte än.

Prins Godmodig och Snön

Prins Godmodig vaknade på söndagsmorgonen med ett leende på läpparna. Detta leende växte sig till ett glatt Baaah när han ställde sig upp i sängen och såg att Betjänt nr1 låg på soffan i hans rum. Prinsen erinrade sig då att han klockan sex hade ropat och befallt att hon skulle stanna på hans rum, det är ju så trevligt med sällskap! Betjänt nr1 var nu relativt nöjd med att klockan var kvart i nio, men lämnade dock ändå Prinsens välbefinnande i händerna på Betjänt nr2, för att slumra en stund till. Betjänt nr2 användes då flitigt till att få ren rumpa, äta hälsosam välling och leka mer eller mindre pedagogiska lekar. Prinsens syster, Prinsessan Lovely, hjälpte även till att roa prinsen, genom att träna hans förmåga att ha tålamod, och se vem som kunde stoja högst.

När Betjänterna var klara med morgonbestyren, fick nr1 sätta igång med städningen av slottet, medan nr2 skickades iväg för att handla godsaker. Prinsen var oerhört ödmjuk och följde med Betjänt nr1 runt och visade hur det skulle städas, och han roade även Betjänten genom att luta sig över utflödet av luft från dammsugaren så att de små fjunen på huvudet stod rätt upp. Betjänten hade vissa hygieniska invändningar mot detta, vilka Prinsen förstås struntade blankt i, och gapskrattade åt.

Efter intagandet av en gourmetlunch krävde så Prins Godmodig att även han skulle få gå ut i snön, där Prinsessan Lovely tillbringat förmiddagen med sin väninna. Betjänt nr1 sattes att dra pulkan runt i slottsparken. Prins Godmodig hade ett förväntatsfullt leende på läpparna, som dock grusades något efter att Prinsessan Lovely "råkat" välta pulkan tre gånger, med följden att han ramlat med näsan i snön.

Det Godmodiga leendet förvandlades då till något avvaktande, och höll sig så tills Prinsen var i säkerhet på insidan igen. Dock hann han innan dess övervaka att snögubbsbyggandet gick rätt till.

Efter en så äventyrlig början på eftermiddagen, trodde de lata Betjänterna att Prins Godmodig skulle sova en lång stund. Detta ingick dock inte i de prinsiga planerna. Medan Prinsessan Lovely sussade gott arbetade Prinsen hårt på sitt allra käraste projekt: Ta /Fjärr/Kontrollen. Inga leksaker i världen kunde få Prinsen på andra tankar, när Betjänt nr2 försökte titta på en basketmatch. Betjänten fick dock sitt straff för att han förnekat Prinsen något han ville ha, i form av trotsiga blickar och en rejäl muntlig åthutning. Prinsen levde dock upp till sitt namn och blev genast på muntert humör igen när det serverades fruktgröt.

Snön fortsatte att falla, och framåt kvällen syntes inte ett spår av de tidigare äventyren i slottsparken. Nog såg Prinsen lite längtande ut där han stod och tittade genom fönstret... Snart, snart är det sportlov...